samma. Man ser nemligen deraf: 4:0o att friherre
Dduard Fredrik von Saltza föddes, hvilket redan i
sig sjelf var en förtjenst, emedan, det förutan allt
det öfriga icke hade kunnat inträffa, och hvilken
märkliga händelse tilldrog sig år 4775; 2:0o att han
blef kammarjunkare år 4798 7) och kammarherre
år 4806; 3:0 att han blef riddare af Nordstjerne-
orden 4844, Ofverste kammarjunkare några år
lerefter, kommendör af Wasaorden 1824, Riddare
af Carl XII:s orden 418253, bancrförare vid Kongl.
Maj:ts orden och kommendör af Nordstjerneor-
den 1824, samt kommendör med stora korset af
Wasaorden 1843 den 6 Februari, 49 dagar före
srefvevärdighetens erhållande. Korrespondenten
i Dagligt Allehanda tillägger härefter följande:
Häraf ser du, att den nye Grefven icke ens va-
rit anställd i Statens tjenst, utan från början till slut
gått den s. k. Ifofvägen. Af Hr Grefvens verksam-
het såsom Riksdagsman har jag endast hittat på nå-
ora riksvigtiga motioner vid 1828—1850 årens Riks-
möte, t. ex. 19 sk. bko införseltull på hvarje Ull,
förbud mot införsel af Ost, premier för utskeppning
af Brännvin, förbud mot införsel af Tvål, samt låne-
rätt i Manufaktur-Diskonten för Tvål: och Såpsjude-
rier. Dessutom bör nämnas, att Hr Grefven är så
hög Frimurare, att han kan försöka både att spå och
punktera.
Och likväl finner man detta icke utgöra för-
tjenster nog för att bli grefve i våra tider. O
tempora!
Ännu en omständighet, hvarföre det synes oss
orätt, att på minsta sätt se snedt på den nya ut-
nämningen, är det hvilande förslaget till represen-
tationsförändring. Ju mera nemligen Regeringen
genom sådana grefve- eller friherre-utnämningar,
till hvilka de i grundlagen förutsatta skälen böra
hållas hemliga, ådagalägg ger, att grefve- och fri-
hberre-titlarna hbafva ingenting att betyda för det
allmänna, utan äro någonting apart för sis, desto
lättare skall äfven representations-förändringen gå
för sis, och man är således snarare skyldig ve-
derbörande tacksamhet för det de med dylika me-
del underhbjelpa den långsamt mognande öfverty-
gelsen,. Alltsammans synes oss med ett ord gan-
ska andamålsenligt tillställdt oah passande i stycke,
hur man än vänder saken.
— Uti Lördagens M af Svenska Minerva läses
följande:
Sedan vi nyligen (AM 44, den 26 Januari) yttrat
några ord om Hr Snellmans vackra arbete: Läran
om Stat-n, kafva vi erhållit några underrättelser om
hans sednare vetenskapliga verksamhet, dem vi här
meddela.
— Docenten Snellman håller föreläsningar i Helsingfors
om Andens väsendes. Hans auditorium är hvarje
gång alldel;s uppfyldt. Ibland åhörarne ser man äl-
dre embetsmän och akademiska lärare (statsråder, pro-
fessorer, 0. s. Vv.) Hans föredrag, hvarvid han endast
har ledning af en kort promemoria . utmärker sig ge-
nom ovanlig klarhet, samt ett kraftfullt och lefvande
framställningssätt.
Hr Snellman, som för det närvarande icke har i
Helsingfors några utsigter till befordran, skall hafva
sökt en rektors-beställning i Cuopio. Hans bortgång
från universitetet anses blifva en oersättlig förlust för
detsamma. Man bör dock hoppas, att, i ett land,
der så mycket kan göras, om man blott vill, och der
man så ofta ådagalagt en storsinnad vilja, det icke
skall blifva nödigt, att låta Hr Snellman lemna ett
lärosäte, hvars prydnad han redan är, och hvars ära
han en dag kan blifva. Medlen att hjelpa saken äro
många, men vi anse oss icke tillständigt att utpeka
något.
Pet har väckt en viss förundran hos några, att
nu på en gång uti Minerva finna en sådan värma
för Hr magister Snellman. Det synes ock tyd-
ligt, att denna är framkallad af hans ofvannämnda,.
jemväl i Biet prisade arbete: Läran om staten,
som utkommit härstädes, sedan Hr Snellman åter-
vändt till Finland.
) Hvruvida han var med 1799 om våren, näm-
ner icke Dagligt Allehanda.
