Man behöfver, för att inse lamheten af det Försök, endast jemföra denna artikel med de obestridda berättelsen, som igenfinnes i förra vet :-kans lördagsblad. Man läser der, att sedan afdelningsstyrelser ledamöter samlat sig före den vanliga tiden, hå lit en timmas öfverläggning inom lyckta dörra och derefter inkallat herr Zander, tog brukspa ton Reder ordet och sade sig vara anmodad at lemna herr Z. svar på hans ansökning om löne förhöjning, och uppläste en skriftlig uppsats, in nehållande, hufvudsakligen, att styrelsen hade ec mottagit herr Z:s ansökning om lönförhöjning men att styrelsen icke kunde understödja sådan hos bolaget, emedan kamreraren, på ett opas psande sätt hos magistraten vågat nedlägga si nåsigt i stadens annaler, angående sättet att fir den nu passerade jubelhöglidlighetenn; — — att denna åsyftat att skymfa den ädlaste manne och medborgaren, som gjort detta samhälle s mycket godt. Detta togs således till orsak hvar före styrelsen icke allenast förklarade sin stor ymissbelåtenhet med kamreraren,, utan äfven var nade och hotade honom, att, så kärt det honon vär, alt bibehålla sin tjenst i banken, måste ha hädanefter afhålla sig från dylika opinionsyttringar. Detta är det nu, som Norrköpings tidningar me all möjlig naivetet kallar en enskild föreställnin och betraktar, likasom hade det skett emella fyra ögon. Det angick likväl icke det ringast Hr Zanders förvaltning af kamreraretjensten, uta! en helt främmande sak, hvarmed afdeiningsdirek törerne såsom sådane, icke hade det ringaste at skaffa; det utgjorde i få ord sagdt, ett försök a enskilda borgare inom samhället, att emot en a stadens styresmän utöfva en despotism, hvars för dömliga och öäfventyrliga beskaffenhet är lätt in sedd om man besinnar, att den, en gång lyckad en annan gång lätt skulle kunna förnyas i ända mål att verka på magistratspersoners öfvertygelsc äfven i verkliga rättsfrågor man och man emellan Vi hafve alltid ansett det utgöra ett al pressen vigtigaste åligganden, att framhålla embetsmän: försök att missbruka sin makt emot underordnade eller enskilde; men det är, i samhällsordnin. gens intresse, en icke mindre skyldighet att anmärka, om ett kotieri af enskilde gör det kanhända ännu vådligare försöket, att under sjelftaget ombudsmanskap för den allmänna röstenp som äfven vid detta tillfälle lär blifvit åberopad, utöfva en terrorism emot embetsmän, för del desse vågat följa sin öfvertygelse. Det är derföre också med tillfredsställelse, som vi af enskilda bref från Norrköping erfarit, att de ifragavarande bankledamöternes förfarande, långt ifrån att röna någon sympathi, väckt förtrytelse äfven på stället och inom alla klasser derstädes ansetts såsom i hög grad opassande. 7