Man behöfver, för att inse lamheten af det
Försök, endast jemföra denna artikel med de
obestridda berättelsen, som igenfinnes i förra vet
:-kans lördagsblad.
Man läser der, att sedan afdelningsstyrelser
ledamöter samlat sig före den vanliga tiden, hå
lit en timmas öfverläggning inom lyckta dörra
och derefter inkallat herr Zander, tog brukspa
ton Reder ordet och sade sig vara anmodad at
lemna herr Z. svar på hans ansökning om löne
förhöjning, och uppläste en skriftlig uppsats, in
nehållande, hufvudsakligen, att styrelsen hade ec
mottagit herr Z:s ansökning om lönförhöjning
men att styrelsen icke kunde understödja sådan
hos bolaget, emedan kamreraren, på ett opas
psande sätt hos magistraten vågat nedlägga si
nåsigt i stadens annaler, angående sättet att fir
den nu passerade jubelhöglidlighetenn; — —
att denna åsyftat att skymfa den ädlaste manne
och medborgaren, som gjort detta samhälle s
mycket godt. Detta togs således till orsak hvar
före styrelsen icke allenast förklarade sin stor
ymissbelåtenhet med kamreraren,, utan äfven var
nade och hotade honom, att, så kärt det honon
vär, alt bibehålla sin tjenst i banken, måste ha
hädanefter afhålla sig från dylika opinionsyttringar.
Detta är det nu, som Norrköpings tidningar me
all möjlig naivetet kallar en enskild föreställnin
och betraktar, likasom hade det skett emella
fyra ögon. Det angick likväl icke det ringast
Hr Zanders förvaltning af kamreraretjensten, uta!
en helt främmande sak, hvarmed afdeiningsdirek
törerne såsom sådane, icke hade det ringaste at
skaffa; det utgjorde i få ord sagdt, ett försök a
enskilda borgare inom samhället, att emot en a
stadens styresmän utöfva en despotism, hvars för
dömliga och öäfventyrliga beskaffenhet är lätt in
sedd om man besinnar, att den, en gång lyckad
en annan gång lätt skulle kunna förnyas i ända
mål att verka på magistratspersoners öfvertygelsc
äfven i verkliga rättsfrågor man och man emellan
Vi hafve alltid ansett det utgöra ett al pressen
vigtigaste åligganden, att framhålla embetsmän:
försök att missbruka sin makt emot underordna-
de eller enskilde; men det är, i samhällsordnin.
gens intresse, en icke mindre skyldighet att an-
märka, om ett kotieri af enskilde gör det kan-
hända ännu vådligare försöket, att under sjelfta-
get ombudsmanskap för den allmänna röstenp
som äfven vid detta tillfälle lär blifvit åberopad,
utöfva en terrorism emot embetsmän, för del
desse vågat följa sin öfvertygelse. Det är der-
före också med tillfredsställelse, som vi af enskil-
da bref från Norrköping erfarit, att de ifragava-
rande bankledamöternes förfarande, långt ifrån att
röna någon sympathi, väckt förtrytelse äfven på
stället och inom alla klasser derstädes ansetts så-
som i hög grad opassande. 7