MUS YDD SVAvV IVA MIChatilvy 1 Vis PUR ;d. v. s. äktenskapets eget väsende, utan för det offentliga intyget, på det att inför alla målle vara bekant, alt ett lagligt och hederligt äktenskap blifvit afslutadt.) Så att på samma sält, som . . (i lib. 5. Ett föregående citeras). 4, Emellan äktenskapet, betraktadt såsom någonting inför samvetet, och detsamma inför den nyltre domaremakten. Inför samvetets domstol och inför Gud är det (est) ett sant och giltigt äktenoskap, som blifvit ingånget med begge parternas lagliga öfverenskommelse, oaktadt vigsel alldeles icke tillkommer (si vel maxime Sacerdotalis benedictio non accesserit); men inför den yttre domstolen anses det icke (non judicatur) för ett sant ooch giltigt äktenskap, så vida det icke blifvit stadfästadt i församlingens åsyn. (Här anföres ett ställe ur Tertullianus.) 5. Emellan de begge olika bemärkelserna på orbadet Nuptie. (Här anföres skillnaden emellan när Nuptie är synonymt med sjelfva Äktenskapet (nipsum Matrimoniumo), då också Vigsel förklaras icke höra till dess ende (ad earum (Nuptiarum) essentiam non pertinet Benedictio Sacerdotalis,); och när detär synonymt med Bröllop, eller bemärker den högtidlighet, som plägar föregå vid makars förening (Feslivitatem nuplialem, in solenninovorum Conjuzum copulatione adhiberi solitam), då presterlig välsignelse alldeles fordras för firandet al bröllop efter christlig plägsed noch till högtidlighet. I 6. Slutligen göra någre skillnad emellan det väsendtliga och tilfälliga i äktenskapets form. Det Väsendtliga består uti en mans och en qvinInas (som lagligen med hvarann öfverenskomma) :pinne-liga och oupplösliga förening (arctissima et I indissolubilis unius maris et unius foeminwe legitime contrahentium Conjunctio); det Tillfälliga, ideremot, kan statueras (potest stalui) i presterlig :n välsignelse och bröllops firande; men, enär denna tillfälliga form icke innefattar sakens väsende, så utgör den, egentligen att tala, icke en gång dess Form, utan allen tt yttre Tillägg (sed enim j cum accidentalis illa forma essentiam rei non constituat, ideo stricte loquendo Forma non est, sedj duntaxat Exfernum adjunctum)o Antuna den 48 Febr. 4845. ,3 C. I. L. ALMQVIST. HSjvit VA HAN VvIile, I I I I ast e ) Hvarföre detta intygs nödvändighet försvinner, ! om för det åsyftade allmänna gagnet någon än! 2 sy bältre verkonde inrätlning skulle sättas i sället. ! i LITTERATUR. Metrikens Fall och Upprättelse. En undersökning om Plastikens Princip, af J. P. Janzon.j Lund 2842, 428 sid. i 8:o; å 4 Rdr bko hb. Det är icke utan en viss, ganska besynnerlig änsla man läser hr Janzons nya bok, hv an kallas ell slags supplement till hans förut fna metriska öfversältning af Pindaros. Man er sig tydligen hafva för ögonen en författare, som i sitt ämne list ganska mycket; men om hvilken man knappt, med bästa vilja, kan inty-; ga, alt han förmår skritva Det är visserligen! ganska obehagligt och nistan smärtsamt, att om en i många fall förtjenstfull lärd, hvilken gifver H I i i derat mycket, dock nödgas uttala det omdömet, att han framställer sig i skrift snart sagdt alldeles ofattlig. Vi vilia ej dermed antyda, att obegripligheten härflyter af djupsinnighet; utan, såsom det skönjes, af förf:s brist på förmåga alt smälta sitt ämnes alla delar tillsammans med hvarann, och derefter för läsaren gifva en klar framställning af hvad han menar. Så mycket kan: H man imedlertid inse, att bokens afsigt skall vara, j att utgöra dels en replik på omdömen, som om , hans öfversältning af Pindaros blifvit fällda i Aftonbladet (med signaturen O. 0.) och i Frey; dels en tacksägelse för fördelaktiga yttranden i Dagl. Allehanda och den Lundensiska tidningens Studi-! er, Kritiker och Notiser. Recensenterna i de tvåj sednare bladen erhålla derföre ock benämningen: Litteratörer (sid. 88 ete.), en titel, som sjelfva Rec. i Frey icke synes värdig att åtnjuta, oaktadt högste lärare i grekiskan vid rikets första universitet. Deremot benämnes Böckh (i Berlin), som tillsändt förf. ett smickraude handbref på tyska, oupphörligen Professorn, och detta så ot och så kursivt, som möjligt, för att öfverallt falla Vv i ögonen. Hvad bokens innehåll beträffar, öfverlåta vi helst åt Frey-recensenten, att taga reda derpå, hvilket han ock, efter hvad vi förmoda, såsom replik på repliken skall gå ait göra. Ilvad en opartisk betraktare utan svårighet finner, är, att hr J. otvifvelaktigt studerat Pindaros och de Gamles metrik, med dithörande ämnen, vida grundligare än sjelfva ,Frey-recensenten; men vi skulle af nit för den goda saken önska, att han vinnlade sig om att skrifva så, alt icke blott den, som sjelf känner saken; utan allmänheten, för hvilken han tryckt sitt arbete, begrepe honom. Han har ganska förträffliga tankar, i synnerhet om Ratio Metrorum, och det förfall, hvari den gamla ursprungliga metriken råkat derigenom, att under Scholiasters och Grammatisters händer musiken förjagats ifrån den antika versen; så att blott det dellamatoriska (uppläsandet af ett poem, i stället för afsjungandet deraf med melodi) återstår. Detta har för oss gjort de Gamles lyriska konstverk, I synnerhet Pindari oder, i metriskt afseende så svårfattliga och hårdsmälta. Ze (Insändt.) En för mig okänd insändare har i Aftonbladet den 24 dennes, på lösa, obevisliga rykten af den öm ea heckaffenhet, att da med ringaste grannlagengt i så omisskänliga prof på att hafva arbetat och stu-! AG w