MUS YDD SVAvV IVA MIChatilvy 1 Vis PUR
;d. v. s. äktenskapets eget väsende, utan för det
offentliga intyget, på det att inför alla målle va-
ra bekant, alt ett lagligt och hederligt äktenskap
blifvit afslutadt.) Så att på samma sält, som . . (i
lib. 5. Ett föregående citeras).
4, Emellan äktenskapet, betraktadt såsom nå-
gonting inför samvetet, och detsamma inför den
nyltre domaremakten. Inför samvetets domstol och
inför Gud är det (est) ett sant och giltigt äkten-
oskap, som blifvit ingånget med begge parternas
lagliga öfverenskommelse, oaktadt vigsel alldeles
icke tillkommer (si vel maxime Sacerdotalis be-
nedictio non accesserit); men inför den yttre dom-
stolen anses det icke (non judicatur) för ett sant
ooch giltigt äktenskap, så vida det icke blifvit
stadfästadt i församlingens åsyn. (Här anföres ett
ställe ur Tertullianus.)
5. Emellan de begge olika bemärkelserna på or-
badet Nuptie. (Här anföres skillnaden emellan när
Nuptie är synonymt med sjelfva Äktenskapet
(nipsum Matrimoniumo), då också Vigsel förkla-
ras icke höra till dess ende (ad earum (Nup-
tiarum) essentiam non pertinet Benedictio Sacer-
dotalis,); och när detär synonymt med Bröllop,
eller bemärker den högtidlighet, som plägar före-
gå vid makars förening (Feslivitatem nuplialem,
in solenninovorum Conjuzum copulatione adhibe-
ri solitam), då presterlig välsignelse alldeles for-
dras för firandet al bröllop efter christlig plägsed
noch till högtidlighet.
I 6. Slutligen göra någre skillnad emellan det
väsendtliga och tilfälliga i äktenskapets form.
Det Väsendtliga består uti en mans och en qvin-
Inas (som lagligen med hvarann öfverenskomma)
:pinne-liga och oupplösliga förening (arctissima et
I indissolubilis unius maris et unius foeminwe legi-
time contrahentium Conjunctio); det Tillfälliga,
ideremot, kan statueras (potest stalui) i presterlig
:n välsignelse och bröllops firande; men, enär den-
na tillfälliga form icke innefattar sakens väsende,
så utgör den, egentligen att tala, icke en gång
dess Form, utan allen tt yttre Tillägg (sed enim j
cum accidentalis illa forma essentiam rei non con-
stituat, ideo stricte loquendo Forma non est, sedj
duntaxat Exfernum adjunctum)o -
Antuna den 48 Febr. 4845. ,3
C. I. L. ALMQVIST.
HSjvit VA HAN VvIile,
I
I
I
I
ast e
) Hvarföre detta intygs nödvändighet försvinner, !
om för det åsyftade allmänna gagnet någon än!
2
sy
bältre verkonde inrätlning skulle sättas i sället. !
i
LITTERATUR.
Metrikens Fall och Upprättelse. En undersökning
om Plastikens Princip, af J. P. Janzon.j
Lund 2842, 428 sid. i 8:o; å 4 Rdr bko hb.
Det är icke utan en viss, ganska besynnerlig
änsla man läser hr Janzons nya bok, hv
an kallas ell slags supplement till hans förut
fna metriska öfversältning af Pindaros. Man
er sig tydligen hafva för ögonen en författa-
re, som i sitt ämne list ganska mycket; men om
hvilken man knappt, med bästa vilja, kan inty-;
ga, alt han förmår skritva Det är visserligen!
ganska obehagligt och nistan smärtsamt, att om
en i många fall förtjenstfull lärd, hvilken gifver
H
I
i
i
derat mycket, dock nödgas uttala det omdömet,
att han framställer sig i skrift snart sagdt allde-
les ofattlig. Vi vilia ej dermed antyda, att obe-
gripligheten härflyter af djupsinnighet; utan, så-
som det skönjes, af förf:s brist på förmåga alt
smälta sitt ämnes alla delar tillsammans med hvar-
ann, och derefter för läsaren gifva en klar fram-
ställning af hvad han menar. Så mycket kan:
H
man imedlertid inse, att bokens afsigt skall vara, j
att utgöra dels en replik på omdömen, som om ,
hans öfversältning af Pindaros blifvit fällda i Af-
tonbladet (med signaturen O. 0.) och i Frey; dels
en tacksägelse för fördelaktiga yttranden i Dagl.
Allehanda och den Lundensiska tidningens Studi-!
er, Kritiker och Notiser. Recensenterna i de tvåj
sednare bladen erhålla derföre ock benämningen:
Litteratörer (sid. 88 ete.), en titel, som sjelfva
Rec. i Frey icke synes värdig att åtnjuta, oaktadt
högste lärare i grekiskan vid rikets första univer-
sitet. Deremot benämnes Böckh (i Berlin), som
tillsändt förf. ett smickraude handbref på tyska,
oupphörligen Professorn, och detta så ot och
så kursivt, som möjligt, för att öfverallt falla Vv
i ögonen.
Hvad bokens innehåll beträffar, öfverlåta vi
helst åt Frey-recensenten, att taga reda derpå,
hvilket han ock, efter hvad vi förmoda, såsom
replik på repliken skall gå ait göra. Ilvad en
opartisk betraktare utan svårighet finner, är, att
hr J. otvifvelaktigt studerat Pindaros och de Gam-
les metrik, med dithörande ämnen, vida grundli-
gare än sjelfva ,Frey-recensenten; men vi skulle af
nit för den goda saken önska, att han vinnlade sig
om att skrifva så, alt icke blott den, som sjelf
känner saken; utan allmänheten, för hvilken han
tryckt sitt arbete, begrepe honom. Han har gan-
ska förträffliga tankar, i synnerhet om Ratio Me-
trorum, och det förfall, hvari den gamla ursprung-
liga metriken råkat derigenom, att under Scholia-
sters och Grammatisters händer musiken förjagats
ifrån den antika versen; så att blott det dellama-
toriska (uppläsandet af ett poem, i stället för af-
sjungandet deraf med melodi) återstår. Detta har
för oss gjort de Gamles lyriska konstverk, I syn-
nerhet Pindari oder, i metriskt afseende så svår-
fattliga och hårdsmälta.
Ze (Insändt.)
En för mig okänd insändare har i Aftonbladet
den 24 dennes, på lösa, obevisliga rykten af den öm
ea heckaffenhet, att da med ringaste grannlagen-
gt
i
så omisskänliga prof på att hafva arbetat och stu-!
AG
w