,
,
,
I
Å
JL IUM VU E et JV LECUOLLOfILERELLO TD JET UI ver
befinner mig inför domstol. Jag är kallad, att
stå till svars juridice, och med juridiska följder.
Det är derföre jag behöfver den förutgående be-
stämmelsen, hvarom jag talat, icke såsom en en-
skilds meninz, utan såsom någonting juridiskt af-
gjordt att utgå ifrån. Och detta kan allenast H.
D. C., eller Kongl. Maj:t meddela; såvida icke
äfven Rikets Ständer behöfva ingå med sin tanke,
då saken väl i sig sjelf torde vara en af de dju-
paste, mest maktpåliggande Lagfrågor, och ej blott
en Ordningsfråga.
Ännu en gång. Då H. D. C. förelagt mig till
besvara TN huruvida jag menar, att kyrkans be-
kännelseskrifter verkligen öfverensstämma med
den Heliga Skrift, och framför allt dennas grund-
lära äfven är dessa symboliska skrifters, af hvil-
ka sedan lärosystemet i dess helhet skriftenligt
bestämmes? — så är det en ren ogörlighet för
hvem det vara må, således äfven för mig, alt här-
på svara ovilkorligen och kategoriskt, med mindre
först stadgas hvad som med den verkliga öfver-
ensstämmelsen skall menas? Om dertill fordras
en total och absolut likenlighet? Eller om en
partiell gör nog?
I menniskomakt står följaktligen icke, att, före
detta afgörande, besvara frågan annorlunda än vil-
korligen och hypothetiskt; såsom jag ofvanföre
gjort.
Att icke en total och absolut Congruens finnes
emellan de Symboliska böckerna och den Heliga
Skrift, anser H. D. C. sjelf, enär det — för att
påminna om ett redan anfördt exempel — låter
en officiell Kateches nyttjas i församlingen, som
i ett vigtigt fall snörrått upphäfver en af Symbo-
liska böckernas hufvuddogmer; och hvilken ka-
teches det icke vore möjligt för H. D. C., att,
utan till regeringen inlemnad protest, låta utöfva
sin inflytelse på ungdomen och kyrkans alla med-
lemmar i landet, derest icke H. D. C. ansåge de
symboliska böckerna i den delen strida emot den
Heliga Skrift och böra upphäfvas. Punkten är en.
af de största 1 hela lärosystemet; ty den rör 4)
ett Sacrament, 2) alla menniskor, enär vi alle
böra döpas; och 5) ett af vilkoren för vår eviga
salighet, hvilken de symboliska böckerna statuera
skola uteblifva för hvar och en af oss, den der
som nyföddt barn kunde hafva kommit att sak-
na dop; men hvarom katechesen stadgar annor-
lunda. Jag har velat inskränka mig till detta
enda exempel på Incongruens. Hvar och en, nå-
got hemma i kyrkans häfder och dogmhistorien,
vet bäst, huru många andra gifvas.
Men skall väl derföre vår bekännelses verkliga
öfverensstämmelse med den Heliga Skrift förnekas?
Det är just detta, som beror på hvad beprepp
man fäster vid uttrycket: verklig öfverensstäm-
melse; och hvilket jag nödgats öfverlemna åt H.
D. C. sjelf att definitivt afgöra, då mitt svar på
7:de frågan (ibland de förra 42) icke ansetts till-
räckligt; ett svar, som utgick ifrån den grundsat-
sen, att en fotal Congruens med bibeln, för be-
kännelseskrifternas verkliga öfverensstämmelse der-
med, icke vore af nöden; och hvarföre jag då
också ansåg mig kunna svara fa på den i ämnet
framställda frågan. Vid detta ja förblifver jag;
och gör det så länge icke lagligen stadgadt var-
der, att för verklig öfverensstämmelse fordras
en total och absolut Congruens, i hvilken hän-
delse, om den inträffar, jag blefve nödsakad, att
sedermera med FL. D. C. till rättesnöre, på sam-
maXfråga svara Nej.
Hvad slutligen den omständigheten beträffar.
hvarpå H. D. C. i sin fråga här uttryckligen läg-
ger största vigt, nemligen, huruvida den Heliga
Skrifts Grundlära äfven är de Symboliska böc-
kernas (Grundlära), det vill således säga, med
undantag af Partialismer på begge sidorna; så sva-
rar jag härpå ett obetingadt Ja.
I afseende på H. D. C:s fråga, nödsakas jag lik-
väl nämna, att jag icke funnit uttrycken i dess
sista afdelning så beskaffade, att icke tvenne full-
komligt motsatta meningar derur af läsaren kunna
dragas; hvadan, då det ej är möjligt, att på för-
hand känna hvilkendera är H. D. C:s, också två
hvarann motsalta svar, ett för hvardera fallet,
måste meddelas. H. D. C. behagar uttrycka sig,
att Lärosystemet dess helhet af de symboliska
skrifterna skriftenligt bestämmes. Om nu med
orden )i dess helhet menas allenast Läran i stort
taget, i dess universala tanke, i dess grundsyfte;
så svaras härtill ett ovilkorligt Ja. Men om, åter,
med i dess helhet, förstås Lärans hela omfatt-
ning till allt och hvartenda i systemets hvarje
del, så att dertill räknas hvar sats, hvilken i lä-
rans källor (t. ex. Joh. Gerhardi Loci Theologici,
4 delar i folio, eller 8 tomer i qvartband om
cirka 4000 sidor hvardera) anföres såsom Evan-
geliskt-luthersk lärosats, så svaras lika obetin-
gadt Nej; och, hvad mera vill säga, jag är nog
uppriktig för alt påstå, det ingen luthersk theolog
gifves i verliden, H. D. C:s egna samtlige ledamö-
ter icke undantagne, som derpå skulle våga sva-
ra Ja.
HH.
Erkänner Ir Rektorn, att denna grundlära är
den af Christus sjelf (Lue. 48: 43, 44; 45: 411 0.
1; 47: 10 m. fl.) och an apostlarna (Rom. 5 kap.
m. fl.; 4 Joh. 4: 8, 9, 40; 2: 4, 2; 4 Petr. 2:
24; 5: 48) på många a med största efter-
tryck och tydlighet uttalade läran om menniskans
naturliga oförmögenhet till det goda och till upp-
rättelse, hvilken allena vinnes genom den af
nåd skänkta och blott genom tron tillgängliga