dessa farbröder hade varit en gisslan bland de fyrati
och hade blifvit hängd; hans fader, en gubbe af vörd
nadsväckande utseende, som kom ned till fartyget, di
vi skulle fara ut att besöka honom, hade flytt til
Bergen vid blodbadet, derifrån på en kaik till Ipsar
och vidare till Italien. Jag upprepar, att jag ej kar
föreställa mig hans känslor; han talade helt litet; de
måste hafva varit för djupa att uttryckas. Jag be
traktade allt med utomordentligt intresse; jag vill
göra honom fråga efter fråga, men kunde icke, föl
att ej upprifva hans sår. Vi lemnade huset och gingq
ut i trädgården. Det syntes, att egarens öga ick
vakade. deröfver; jag tog cn appelsin, som förlora
sin gula färg, trädet vissnade, af brist på vård; våra
fötter insnärjdes i ogräs, törnrosor och sällsynta drif.
husplåntor, växande. vildt om hvarandra. Jag sade
att-han talade litet, men det lilla ban sade var så
mycket som volymer. I det vi passerade en stor
blomkruka, hvari en vacker planta ordentligt slin-
grade sig, mumlade han otydligt: samma vas (lc
möme vase), och en gång stannade han framför et
träd och sade, vändande sig till mig: Detta är de
enda träd jag. icke kommer ihåg. Dessa ord ochan
dra små tillfälliga yttranden visade, huru djupt all:
omständigheter voro fästade i hans minne, och sad
mig, tydligare än långa tal, att dessa ruiner och denne
förödelse söndersleto hans själ. Och huru skulle de
kunnat vara annorlunda? Detta var hans faders hus
hans ungdomshem, scenen för hans första, käraste och
ömmaste minnen. Minnet, denna källa till våra stör
sta plågor så väl som våra största nöjen, måste hafvc
legat tungt på honom, måste hafva målat den för.
fallna beh Öde scenen omkring. honom i ännu ljusar
färger, mycket ljusare, än den någonsin var; det må
ste hafva uppkallat bilden af väl kända och älskad
vänner; han måste hafva frågat sig sjelf, i sin bittre
själsångest: Min ungdoms vänner! hvar äro de?
och funnit i sitt hjerta det sorgliga svaret: Borta
mördade, i stafveri och i landsflykt.n
Vi återvändeatill huset, utsökte ett rum, som Va
mindre förfallet än de öfriga, gjorde en liten måltid
och begåfvo oss ut för att besöka on slägting tillmir
sciotiske vän. st
Under vägen visade min kamrat mig ett kloste;