ELANDATDE AMNEN:
EN SAGA.
z Uti den qvicka och genialiska Danska tidningei
Corsaren förekommer under denna titel följand
utmärkt väl hållna och humoristiska berättelse
Jag vill förtälja eder en saga, som en af min
-vänner en gång drömde:
Han satt hemma i sitt rum vid skrifbordet
med en humoritisk artikel framför sig, som nyli
gen blifvit färdig, och med den behagliga känsla
som följer på elt sådant arbetes fullbordande. T.
då man skrifver af hjertats lust, då skribentverk
samheten är ens lust och lif, då koncentrera si
alla själens krafter kring hvarje serskild artikel
likasom alla himlens gnistor till ett tordönsväder
och då de samlade krafterna urladdat sig, blifve
också själens himmel lugn och klar. Men denn
eftermiddag syntes likväl ett moln qvardröja
Under det han med en tillfredsstälid blick be
traktade det färdiga manuskriptet, var det som
ett hemligt missnöje intagit hans sinne, oaktad
hans sträfvande att jaga bort det. Ja, hvac
hjelper det? utbröt ban ändtligen; hvad verka
man dermed? Ironien, skämtet och satiren ärc
visserligen i stånd att nedrifva mycket gammal
och ruttet; men ännu har man aldrig hört att ett
nytt hus blef uppbygdt för det att det gamla refs
ner. Om jag nu också skref allvarsamt? — Bah.
till och med de klokaste och djerfvaste ideer kom-
mer man ingen väg med då man ieke har mak-
ten, och då man har makten bar man naturligt-
vis icke några djerfva idger. — — Men det är
icke värdt att tänka på ens tillstånd; i annat fell
frestades man att gå och dränka sig i Ladugårds-
ån. Han nedsjönk till trots af dessa ord i et
djupt grubblande, hvarur han likväl inom någrs
minuters förlopp uppväcktes af någon som ringde
Han gick ut och öppnade; en hygglig, tämliger
tjock herre inträdde och frågade: Bor icke här
en medlem af Corsarens redaktion? Detta skulle
i sjelfva verket vara en hemlighet, svarade man:
nen, men jag är ledsen dervid; var så god och
stig in, har ni något bref att aflemna? Ja, er
af mina bekanta har skrifvit ett bref om kungen,
och han ville gerna att detta skulle komma in.
Om kungen? Var så god och sitt ner; jag skall
läsa artikeln och sedan säga min mening. — En
af hans bekantap, tillade mannen för sig sjelf,
så säga de alla; alltid är det vänskapstjenster de
bevisa andra då de gå till Corsaren). Han lä-
ste derefter artikeln och3sade, att, om den på be-
hörigt sätt blef insänd till redaktionen, komme
den förmodligen att intagas med några förändrin-
gar. . Mannen ville gå; men efter hand inkom
man i ett djupt samtal om artikeln, och derefter
föll talet på konungen sjelf. Jag har för öfrigt
alltid trott godt om konungen,, anmärkte till-slut
den unge mannen, jag tror verkligen att han
skulle göra allting riktigt godt här i landet, endast
on
mata