ELANDATDE AMNEN: EN SAGA. z Uti den qvicka och genialiska Danska tidningei Corsaren förekommer under denna titel följand utmärkt väl hållna och humoristiska berättelse Jag vill förtälja eder en saga, som en af min -vänner en gång drömde: Han satt hemma i sitt rum vid skrifbordet med en humoritisk artikel framför sig, som nyli gen blifvit färdig, och med den behagliga känsla som följer på elt sådant arbetes fullbordande. T. då man skrifver af hjertats lust, då skribentverk samheten är ens lust och lif, då koncentrera si alla själens krafter kring hvarje serskild artikel likasom alla himlens gnistor till ett tordönsväder och då de samlade krafterna urladdat sig, blifve också själens himmel lugn och klar. Men denn eftermiddag syntes likväl ett moln qvardröja Under det han med en tillfredsstälid blick be traktade det färdiga manuskriptet, var det som ett hemligt missnöje intagit hans sinne, oaktad hans sträfvande att jaga bort det. Ja, hvac hjelper det? utbröt ban ändtligen; hvad verka man dermed? Ironien, skämtet och satiren ärc visserligen i stånd att nedrifva mycket gammal och ruttet; men ännu har man aldrig hört att ett nytt hus blef uppbygdt för det att det gamla refs ner. Om jag nu också skref allvarsamt? — Bah. till och med de klokaste och djerfvaste ideer kommer man ingen väg med då man ieke har makten, och då man har makten bar man naturligtvis icke några djerfva idger. — — Men det är icke värdt att tänka på ens tillstånd; i annat fell frestades man att gå och dränka sig i Ladugårdsån. Han nedsjönk till trots af dessa ord i et djupt grubblande, hvarur han likväl inom någrs minuters förlopp uppväcktes af någon som ringde Han gick ut och öppnade; en hygglig, tämliger tjock herre inträdde och frågade: Bor icke här en medlem af Corsarens redaktion? Detta skulle i sjelfva verket vara en hemlighet, svarade man: nen, men jag är ledsen dervid; var så god och stig in, har ni något bref att aflemna? Ja, er af mina bekanta har skrifvit ett bref om kungen, och han ville gerna att detta skulle komma in. Om kungen? Var så god och sitt ner; jag skall läsa artikeln och sedan säga min mening. — En af hans bekantap, tillade mannen för sig sjelf, så säga de alla; alltid är det vänskapstjenster de bevisa andra då de gå till Corsaren). Han läste derefter artikeln och3sade, att, om den på behörigt sätt blef insänd till redaktionen, komme den förmodligen att intagas med några förändringar. . Mannen ville gå; men efter hand inkom man i ett djupt samtal om artikeln, och derefter föll talet på konungen sjelf. Jag har för öfrigt alltid trott godt om konungen,, anmärkte till-slut den unge mannen, jag tror verkligen att han skulle göra allting riktigt godt här i landet, endast on mata