Konfekt, kaffe och pipor framsattes, och inom cen timme fördes vi till supe i ett stort rum, hvartill också var utgång från salen. Vår qvällsvard skulle icke frestat en cpikurte, men var förträfiligt afpassad för en aptit, som var stcgrad af rörelse och resor. Den bestod af en stor brödlimpa och ett glas vatten för oss hvardera, kaviar, svarta oliver, samt tvänne slag turkisk bakelse. Vi betjenades af två prester: en af dem, en vacker ung man, högst tjugo år, med långt svart r hängande ned öfver axlarna, liksom på en ung flicka, stod med en servet öfver armen och en lerkanna, ur hvilken han hällde vatten öfver våra händer, samt mottog det i ett fat. Detta gjordes både före och efter måltiden; derpå framsattes kaffe och pipor. På aftonen framtog den unge presten en upplaga af Homer, och jag förvånade honom och förbhiffade mig sjelf, derigenom att jag var i stånd att öfversätta ett stycke af Iliaden. Jag öfversatte det på fransyska, och min reskamrat uttydde det på ny-grekiska, för den unge presten. Våra bäddar bestodo af kuddar lagda på en upphöjd platform eHer divan, som räckte kring alla väggarne, samt en filt åt oss hvardera. Om morgonen togo vi afsked af den gode erkebiskopen, sedan vi fått bakelser, kaffe och pipor. Då vi kommo ut funno vi vinden vara liksom dagen förut och att det var omöjligt att segla; min reskamrat föreslog derföre ed ridt inåt landet. Vi skaffade oss ett -par mulåsnor, medtogo en korg proviant, och afreste. Vår väg följde stranden; på ena sidan sjön och på den andra ruinerna af bus och trädgårdar, nästan badade af vågorna. Oinkring tre mil bort passerade vi öfver en ström, vid hvars sida var en, nyligen från jord befriad sarkofag, innehållande de, i en grekisk graf vanligen funna urnorna, en med penningen, att betala Caron öfverfarten på färjan, och en annan, med sex skålpund stoft; det var allt som återstod af en man — kanske en som intagit ett stort rum i verlden, kanske en hjelte — troligen -begrafyen för mer