Ene Frysande och nästan genomblötta af regnet, höll vi på att återgå till vår båt, då ledsagaren berättad min reskamrat, att en grekisk biskop nyligen uppsla git sin boning ibland ruinerna. Vi gingo genast di och funno honom bebo rum, till en del reparerade i ett hus, som en gång varit bland de vackraste på Scio. Ingången, genom en bred stenportgång, va imponerande; huset var remnadt uppifrån och änd: ned af elden; nära hälften hade ramlat och stenarn; lågo spridda såsom de fallit, men tillräckligt gvarsto att visa, det huset i bättre tider varit nästan ett pa lats. Vi uppstego några trappsteg till en terrass från hvilken vi inträdde i en stor sal, vid passtrettic fot bred och femtio fot lång. Hela den ena vägge i denna sal hade fallit ned, och vi sågo ruinern utanför. På andra sidan, i ett litet hörnrum, funn vi erkebiskopen. Han var sjuk och låg på sängen fullt klädd, enligt landet; bruk. Möblerna bestod af en stålsäng med madrass, på hvilken han låg, me en filt öfver sig, en träsoffa, trenne trästolar, omkrin; ljugo böcker och två läderkoffertar, innehållande klä der, duktyg och troligen allt hans timliga gods. De regnade in genom taket; den stackars erkebiskopen: bädd hade tydligen flyttats flera gånger, för aw und. vika det, och jag måste två gånger ömsa plats. Et utseende af. bedröflig fattigdom berrskade i rummet Jag kunde ieke underlåta att anställa jemförelse emel!an hans och många andra lyckligare, ehuru kan ske cj värdigare, kyrkans tjenarcs, lott. Det var a stil så olik Roms presters, påfyens och kardinalernes hvilka rulla till Vaticanen i sina präktiga ekipache och med en mängd betjenter; eller Englands högmno diga prelaters, ja till och med. å 1 delar af landet bosatta, mis stort medlidande för den fattir Men han syntes nöjd och glad, ja, till och med tack sam för det andra, för ögonblicket, voro värre dera: än han sjelf, och att det stod i hans förmåga att e mottaga dem såsom gäster. närers, att jag k C presten framför mig