Er
att injaga förskräckelse i Grekernes Sinnen, men mör-
daren felade i sitt syftemål. De olycklige Scioternes
jemmer nådde deras landsmäns öron och gaf en
kraftig och oemotståndlig impuls åt den anda, som
då arbetade för att blifva fri. Och denna blodiga
tragedi uppfördes i våra dagar och för den civilise-
rade veridens ögon! Säkert skall brännandet och
mördandet på Scio, om någonsin himmelen hemsöker
en nation för dess brott, svårt hämnas på de fördöm-
da Turkarne. k
Det var sent på eftermiddagen då jag landsteg,
och mitt landstigande skedde under synnerligen in-
tressanta omständigheter. En af mina medpassage-
rare var född på ön; han hade undfirtt det allmänna
mördandet och besökte den nu åter för första gån-
gen. Han bad mig göra bonom sällskap i land, med
löfte att finna några vänner, hos hvilka jag kunde få
herberge; men han fann sig snart Vara en främling
på sin födelseort: der han fordom känt alla lika väl
som han nu kände ingen. Staden var blott en kop
ruiner; murarne af många vackra byggnader qvar-
stodo: ännu, lutande till fall och svarta af de mord-
brännande Turkarnes eld. Den stad, som uppstått
på ruirerne, bestod af en rad brädskjul, begagnade
såsom salubodar för lifvets första nödvändighetsv
ä på en fönsterlucka framför sin
bod. kamrats bemödanden att finna en
bekant, som kunde hysa oss öfver natten, voro frukt-
lösa. Vi hade beslutit att icke gå om bord på fortys
get, om det vore möjligt att undvika det; ty dess
sednaste last hade varit olja, hvaraf lukten ännu satt
qvar. Vädret tillät oss icke att soffa på däck och
kajutan var odrägligt obehaglig. För atw öka led-
samheten i vår ställning och på samma gång det ned-
slående i scenen omkring oss, började det regna
starkt. Ledsagade af en Grek, sökte vi bland rui-
nerna efter ett rum, der vi skulle kunna göra upp
eld och ligga öfver natten, men vi sökte förgäfves;
förstörelsen var alltför fullkomlig.