Er att injaga förskräckelse i Grekernes Sinnen, men mördaren felade i sitt syftemål. De olycklige Scioternes jemmer nådde deras landsmäns öron och gaf en kraftig och oemotståndlig impuls åt den anda, som då arbetade för att blifva fri. Och denna blodiga tragedi uppfördes i våra dagar och för den civiliserade veridens ögon! Säkert skall brännandet och mördandet på Scio, om någonsin himmelen hemsöker en nation för dess brott, svårt hämnas på de fördömda Turkarne. k Det var sent på eftermiddagen då jag landsteg, och mitt landstigande skedde under synnerligen intressanta omständigheter. En af mina medpassagerare var född på ön; han hade undfirtt det allmänna mördandet och besökte den nu åter för första gången. Han bad mig göra bonom sällskap i land, med löfte att finna några vänner, hos hvilka jag kunde få herberge; men han fann sig snart Vara en främling på sin födelseort: der han fordom känt alla lika väl som han nu kände ingen. Staden var blott en kop ruiner; murarne af många vackra byggnader qvarstodo: ännu, lutande till fall och svarta af de mordbrännande Turkarnes eld. Den stad, som uppstått på ruirerne, bestod af en rad brädskjul, begagnade såsom salubodar för lifvets första nödvändighetsv ä på en fönsterlucka framför sin bod. kamrats bemödanden att finna en bekant, som kunde hysa oss öfver natten, voro fruktlösa. Vi hade beslutit att icke gå om bord på fortys get, om det vore möjligt att undvika det; ty dess sednaste last hade varit olja, hvaraf lukten ännu satt qvar. Vädret tillät oss icke att soffa på däck och kajutan var odrägligt obehaglig. För atw öka ledsamheten i vår ställning och på samma gång det nedslående i scenen omkring oss, började det regna starkt. Ledsagade af en Grek, sökte vi bland ruinerna efter ett rum, der vi skulle kunna göra upp eld och ligga öfver natten, men vi sökte förgäfves; förstörelsen var alltför fullkomlig.