hafvudsakkga punkter i herr rektorns skrifter,
hvarigenom Guds församling kan anses hafva blif-
vit - bekymrad och tagit anstöt. Herr rektorn
skulle icke såsom uppriktig, kunna underlåta att
klart uttala så väl bekännelsen af sina insedda
fel, som sina möjliga tvifvel och afvikelser från
församlingens lära. Domkapitlet kunde, till följe
af herr rektorns serskilda, frivilliga försäkringar
vid frågornas delgifvande, göra sig ännu större
hopp. Detta hopp har imedlertid icke blifvit
uppfyldt. Det med förtroende erbjudna tillfället
bår af herr rektorn icke blifvit begagnadt. Sva-
ren, utom der de äro enkla ja-ord, innebålla, o-
aktadt alla försäkringar om renlärighet och chri-
stelig vaksamhet, ingen tydligt uttalad mening i
de vigtigaste punkterna, ingen återkallelse af eller
protest i afseende på de antydda villomeningar-
ne; fastmer låta dessa ännu. väl inrymma sig i
de allmänna ordalagen.
Af allt detta finner domkapitlet, som hittills
saknat den önskade uppriktigheten, sig förpligtadt
att nu förelägga herr rektorn några bestämdare
frågor:
4:o Erkänner herr rektorn, att församlingens
af herr rektorn vid prestblifvandet besvurna be-
kännelseskrifter måste för hvarje af församlingen
antagen lärare, enligt sjelfva begreppet af detta
förhållande, nödvändigt vara såsom läronorm så-
lunda förbindande, att, enligt betydelsen af den
ed, han på dessa skrifter aflagt, han med försam-
lingen erkänner dem verkeligen öfverensstäm-
mande med den heliga skrift och framför allt
dennas grundlära äfven vara dessa symboliska
skrifters, af hvilka sedan lärosystemet i dess hel-
het skrift-enligt bestämmes?
— 2:o Erkänner Hr Rektorn, att denna grundlära
är den af Cbristus sjelf (Luc. 48: 43. 44; 435: 41
0. f.; 17: 40 m. fl.) och af Apostlarne (Rom. 5
kapitlet m. fl. I Joh. 4: 8, 9, 40; 2: 4, 9;
I Petr. 2: 24; 3: 48) på många ställen med stör-
sta eftertryck och tydlighet uttalade läran om
menniskans naturliga oförmögenhet till det goda
och till upprättelse, hvilken allenast vinnes ge-
nom den af nåd skänkta och blott genom tron
tillegneliga frälsningen i Christo, och antager så-
ledes Hr Rektorn med full öfvertygelse vår för-
samlings lära om arfsynden, försoningen och rätt-
färdiggörelsen af tron?
3:0 Erkänner Hr Rektorn äktenskapet vara en
Gudomlig stiftelse, samt den trohet, hvartill ma-
karne, enligt församlingens bruk, i alla tider ge-
nom vigsel sig förbmda, vara i full öfverensstäm-
melse med Christi läras både ord och anda, och
denna trohetens beseglingsakt således vara en he-
lig, nödig och vördnadsvärd stiftelse?
Å dessa frågor anmodas Hr Rektorn till Dom-
kapitlet insända skriftligen affattade svar inom en
månad efter delfåendet a denna skrifvelse. Up-
sala den 46 Januari 1845.
På Domkapitlets vägnar.
OF ar WINGÅRD. 40
Joh. Dr. Forssell.
