hafvudsakkga punkter i herr rektorns skrifter, hvarigenom Guds församling kan anses hafva blifvit bekymrad och tagit anstöt. Herr rektorn skulle icke såsom uppriktig, kunna underlåta att klart uttala så väl bekännelsen af sina insedda fel, som sina möjliga tvifvel och afvikelser från församlingens lära. Domkapitlet kunde, till följe af herr rektorns serskilda, frivilliga försäkringar vid frågornas delgifvande, göra sig ännu större hopp. Detta hopp har imedlertid icke blifvit uppfyldt. Det med förtroende erbjudna tillfället bår af herr rektorn icke blifvit begagnadt. Svaren, utom der de äro enkla ja-ord, innebålla, oaktadt alla försäkringar om renlärighet och christelig vaksamhet, ingen tydligt uttalad mening i de vigtigaste punkterna, ingen återkallelse af eller protest i afseende på de antydda villomeningarne; fastmer låta dessa ännu. väl inrymma sig i de allmänna ordalagen. Af allt detta finner domkapitlet, som hittills saknat den önskade uppriktigheten, sig förpligtadt att nu förelägga herr rektorn några bestämdare frågor: 4:o Erkänner herr rektorn, att församlingens af herr rektorn vid prestblifvandet besvurna bekännelseskrifter måste för hvarje af församlingen antagen lärare, enligt sjelfva begreppet af detta förhållande, nödvändigt vara såsom läronorm sålunda förbindande, att, enligt betydelsen af den ed, han på dessa skrifter aflagt, han med församlingen erkänner dem verkeligen öfverensstämmande med den heliga skrift och framför allt dennas grundlära äfven vara dessa symboliska skrifters, af hvilka sedan lärosystemet i dess helhet skrift-enligt bestämmes? — 2:o Erkänner Hr Rektorn, att denna grundlära är den af Cbristus sjelf (Luc. 48: 43. 44; 435: 41 0. f.; 17: 40 m. fl.) och af Apostlarne (Rom. 5 kapitlet m. fl. I Joh. 4: 8, 9, 40; 2: 4, 9; I Petr. 2: 24; 3: 48) på många ställen med största eftertryck och tydlighet uttalade läran om menniskans naturliga oförmögenhet till det goda och till upprättelse, hvilken allenast vinnes genom den af nåd skänkta och blott genom tron tillegneliga frälsningen i Christo, och antager således Hr Rektorn med full öfvertygelse vår församlings lära om arfsynden, försoningen och rättfärdiggörelsen af tron? 3:0 Erkänner Hr Rektorn äktenskapet vara en Gudomlig stiftelse, samt den trohet, hvartill makarne, enligt församlingens bruk, i alla tider genom vigsel sig förbmda, vara i full öfverensstämmelse med Christi läras både ord och anda, och denna trohetens beseglingsakt således vara en helig, nödig och vördnadsvärd stiftelse? Å dessa frågor anmodas Hr Rektorn till Domkapitlet insända skriftligen affattade svar inom en månad efter delfåendet a denna skrifvelse. Upsala den 46 Januari 1845. På Domkapitlets vägnar. OF ar WINGÅRD. 40 Joh. Dr. Forssell.