emottager dyltkada AIp:olllatliska di liglictole SEEN — Uti Skånska Correspondenten med gårdagsposten läses ett bref, angående de passerade högtidligheterna härstädes, hvilket har sina ganska kuriösa sidor. Vi meddela det här nedan, emedan man här i hufvudstaden bäst torde kunna bedöma, huruvida reflexionerna deri öfverensstämma med verkliga förhållandet eller icke: ,Stockholm den 44 Februari. Om de nyligen passerade högtidligheterna här i hufvudstaden har allmänheten i alla landsorter redan blifvit trakterad med en sådan välsignelse af beskrifningar, ifrån det största till det minsta, ifrån Te Deum i kyrkorna på Carls XIII:s dödsdag till de kungliga damernas klädsel på balen, att det vore en förolämpning mot läsarnes tålamod, att lägga det minsta dertill. Något, som mera torde intressera, och som härvarande tidningar ännu ej omnämnt, är något om egentliga tillkomsten och interiören af hela tillställningen. Den första tanken på hela festen anses hafva kommit från Upsala, från den beskedlige och beställsamme Professorn och Bibliotekarien Johan Henrik Schröder, som först väckte ett försleg i konsistorium derstädes om jubilerandet. Detta skall i början hafva mötts med ett och annat men; men den nitiske professorn lät sig — så säger ryktet — ej nöja dermed, utan begärde att hans förslag måtte upptagas till protokollet; och då gick det ej an att neka. Ideen hade sedan ej lång väg till Stockholm och omfattades genast; men för att den här skulle komma från borgerskapet, arrangerades det så, att förslag om en bal först framställdes genom Hr Slagtare-åldermannen Frodell, hvarefter det, med de obetydliga invändningar, som Tit. sett af den i Afionbiadet tryckta diskussionen, gick både till dans och såsom en dans. Hvad man Jängst tvekade om, var huruvida illumination i enskilda hus skulle företagas; men sedan polisbetjeningen hvar i sitt qvarter hade gått omkring och helsat från Öfverståthå!laren, att det skulle ses gerna, om man ville illuminera — oaktadt samme embetsman några dagar förut i drätselkommissionen lärer förklarat, att nägon anmodan cj skulle komma från honom; så visste man, hvad det hade ått betyda. De fleste deltogo också gerna i belysningen för aftonen, emedan man visste, att det skulle göra den gamle Kungen ctt serdeles nöje att höra, att folket illuminerat; en och annan svor öfver kostnaden, men illuminerade ändå, och på det sättet kan man räkna, att pluraliteten af husen vid de större gatorna hade åtminstone någon våning upplyst. Den egentliga illuminationen är dock att vänta först efteråt, nemligen den, som kommer att lysa i de utländska tidningarna. Den blir säkert vida starkare, och det är der, som festen egentligen skall få en politisk färg. Karakteren af denna högtidlighet har för öfrigt blifvit ostridigt rätt tecknad i Aftonbladet och Dagligt Allehanda. Personer af alla politiska tänkesätt både brände ljus och deltogo i balen, och detär rätta beviset, att det icke var för regeringens skull, utan för att fägna Konungen personligen i hans höga ålder, som mängden var med derom. I öfrigt hade man ändock tillfälle att här studera de olika meningsfraktionerna, och huru de förhålla sig till serskilda klasser — jag talar nu endast om borgerskapet. Bland dessa kan man nemligen åtminstone för närvarande säkert räkna tvenne kategorier, hvilkas medlemmar gerna äro med om dylika tillställningar. Dessa äro förnämligast (naturligtvis ingen regel utan undantag) 1:0 Ledamöterna af Slagtare-, Bagareoch e-embetena, hvilka tillsammans utgöra den a monopoloch penninge-aristokratien inom det näringsidkande borgerskapet. De äro till större delen förmögna, men hafva ändå sällan tillfälle att synas bland la haute volåe, åtminstone fruarna, hvarföre dessa icke gerna släppa tillfället, när sådant någon gång vankas, att vara med och visa, att en ann är så god som en ann. Dessa klasser hafva dessutom ett bestämdt intresse att vara så lojala som möjligt, det intresset nemligen att tillbaka få åtnjuta betalning för kött, bröd och dricka efter så höga taxor som möjligt, hvilket ock hittills lyckats temligen bra, då t. ex. brödet är dyrare här än i England, medan hvetemjölet är 25 procent billigare; 2:o Be som utgöra borgerskapets så kallade Cavalleri-sqvadron. Dessa äro till större delen unga herrar, som tycka om att svänga sig i uniform vid högtidliga tillfällen. Deras chef är dessutom Öfverste-löjtnanten Hr Sandels, en man, hvilken står utomordentligt väl både hos Excellensen Brahe och Öfverståthällaren och anses som en pålitlig länk eller kanal mellan borgerskapet och samhällets höjder; för Ö!rigt ytterst förbittrad på pressen, kanske med något skäl, för det denna motarbetat bemödandena att skaffa honom lön af stadens medel och ansett hela befattningen öfverflödig. Härtill kommer ännu måhända en del af fabrikörsklassen, som städse ådagalägger devuerade tänkesätt, för att icke mista det för dem fördelaktiga importförbudet på utländska kläden; och ändtligen sluter sig till alla dessa mången annan bland de öfriga, af begär att få vara med och roa sig. Det berättas nu, att Konungen af erkänsla för det nöje, honom tillskyndades, ämnar å sin sida ställa till en stor fest med bal och sup ä rikssalen, och der bjuda alla, som subskriberat på börsbalen, jemte naturligtvis de dignitärer och embetsmän, som vid dylika högtidligheter af sig sjelfva tillhöra dagens högtidlighet. Quintus.n