att för en mängd personer uppvisa eller uppläsa e! enskildt bref, hvaruti den högvördige brefskrifvare låtit påskina en fullkomlig frihet ifrån alla stämplingar Visserligen är det godt, om Hr biskopen erfar blyg sel eller ånger; men föga ursäktlig är han dock fö det, att han ej serskildt skall hafva talat vid veder börande om saken. Han hade i sina båda skrifte af hvilka den sednare måhända förmodades blifv känd endast inom Eeklesiastikdepartementet, så till räckligt utpekat vägen för Tit. Grubbe, att denne ick kunde derom i någon måtto misstaga sig. — Så stå det nu till, att Consistorium i Strengnäs är i jemfö relse med sin ordförande en komplett nolla, sedai dennes riksdagsförtjenster blifvit så öfvervägande, oc skulle saken konseqvent genomdrifvas, hvilket Gu förbjude och säkert ej heller sker, ty icke alltid mått väl en magister B. eller C. behöfva hyllas, så skull skollärare både nu med sina dubbla och sedan med sin s. k. bankoår, huru unge som heldst de än i jemförels med presterskapet inom församlingarne måtte vara blott de hunne förvärfva sig sitt nästan gifna cum laud i pastoralexamen, taga lofven af det sednare vid be fordran i ecklesiastikväg. En tröst skulle det väl kun na vara för de nu eftersatte i 2:ne fall, att Tit. Böö blifvit dem föredragen, nemligen om han vore en si utmärkt skicklig skollärare, att äfven en efter vanli: beräkning mycket bättre meriterad prest skulle ans nästan för en samvetspligt att vika för den lysand: förtjensten, eller om han vore cen så ytterligt use skollärare, att det vore en samvetssak, att med först: möjliga skaffa honom bort ur skolan för att i er annan verkningskrets blifva, om cj nyttig, dock ickt lika skadlig. Men äfven denna tröst är dem betagen ty Hr Böös lärer ej befinna sig uti någondera ytter ligheten, ehuru han lärer närma sig till den ena hvar öre ock någon omtalas mycket hafva fruktat fö! den tid, då Hr Böös skulle, om han qvarblefyve i sko lan, komma att anmäla sig såsom sökande till rektorat I Mm 2 af Ecklesiastik tidningen anfördes korteligen huru detta besvärsmål blifvit afgjordt, och inom pa renthes lofvades ett närmare refererande af mälet, si fort ske kan. För utrymmet hade det väl kunna ske i JM 3, der nära halfva arket upptages af en Ecklesiastiktidnings-korgen länge glömd, men nu o förmodadt påhittad, skrift om Anti-Straussianska före läsningar i Lind, jemte en lång flera gånger införd annons af en, som erbjuder sig att uträtta kommis. sioner i Stockholm mot arfvode, samt slutligen pre numerationsanmälan. Man skulle häraf kunna förmoda att så fort ske kan antyder icke blott en obestämd. utan kanske en aldrig inträffande tid. Kanhända ha: den nya nya Ecllesiastikminstern funnit, att der gamla tillförordnade i denna sak alldeles för mycket huggit yxan il sten. Närvarande påminnelse torde dock framkalla relationen, hvars beskaffenhet för mången kan blifva intressant nog att åskåda. 5) ,