att för en mängd personer uppvisa eller uppläsa e!
enskildt bref, hvaruti den högvördige brefskrifvare
låtit påskina en fullkomlig frihet ifrån alla stämplingar
Visserligen är det godt, om Hr biskopen erfar blyg
sel eller ånger; men föga ursäktlig är han dock fö
det, att han ej serskildt skall hafva talat vid veder
börande om saken. Han hade i sina båda skrifte
af hvilka den sednare måhända förmodades blifv
känd endast inom Eeklesiastikdepartementet, så till
räckligt utpekat vägen för Tit. Grubbe, att denne ick
kunde derom i någon måtto misstaga sig. — Så stå
det nu till, att Consistorium i Strengnäs är i jemfö
relse med sin ordförande en komplett nolla, sedai
dennes riksdagsförtjenster blifvit så öfvervägande, oc
skulle saken konseqvent genomdrifvas, hvilket Gu
förbjude och säkert ej heller sker, ty icke alltid mått
väl en magister B. eller C. behöfva hyllas, så skull
skollärare både nu med sina dubbla och sedan med sin
s. k. bankoår, huru unge som heldst de än i jemförels
med presterskapet inom församlingarne måtte vara
blott de hunne förvärfva sig sitt nästan gifna cum laud
i pastoralexamen, taga lofven af det sednare vid be
fordran i ecklesiastikväg. En tröst skulle det väl kun
na vara för de nu eftersatte i 2:ne fall, att Tit. Böö
blifvit dem föredragen, nemligen om han vore en si
utmärkt skicklig skollärare, att äfven en efter vanli:
beräkning mycket bättre meriterad prest skulle ans
nästan för en samvetspligt att vika för den lysand:
förtjensten, eller om han vore cen så ytterligt use
skollärare, att det vore en samvetssak, att med först:
möjliga skaffa honom bort ur skolan för att i er
annan verkningskrets blifva, om cj nyttig, dock ickt
lika skadlig. Men äfven denna tröst är dem betagen
ty Hr Böös lärer ej befinna sig uti någondera ytter
ligheten, ehuru han lärer närma sig till den ena
hvar öre ock någon omtalas mycket hafva fruktat fö!
den tid, då Hr Böös skulle, om han qvarblefyve i sko
lan, komma att anmäla sig såsom sökande till rektorat
I Mm 2 af Ecklesiastik tidningen anfördes korteligen
huru detta besvärsmål blifvit afgjordt, och inom pa
renthes lofvades ett närmare refererande af mälet, si
fort ske kan. För utrymmet hade det väl kunna
ske i JM 3, der nära halfva arket upptages af en
Ecklesiastiktidnings-korgen länge glömd, men nu o
förmodadt påhittad, skrift om Anti-Straussianska före
läsningar i Lind, jemte en lång flera gånger införd
annons af en, som erbjuder sig att uträtta kommis.
sioner i Stockholm mot arfvode, samt slutligen pre
numerationsanmälan. Man skulle häraf kunna förmoda
att så fort ske kan antyder icke blott en obestämd.
utan kanske en aldrig inträffande tid. Kanhända ha:
den nya nya Ecllesiastikminstern funnit, att der
gamla tillförordnade i denna sak alldeles för mycket
huggit yxan il sten. Närvarande påminnelse torde
dock framkalla relationen, hvars beskaffenhet för mån-
gen kan blifva intressant nog att åskåda. 5)
,