SIV VVE VIMULMN SAMS VPFRLYPEIM 00 ETEN arne (Insändt.) HVAD EN BISKOP FÖRMÅR. I 2 44 af Aftonbladet för 1843 nämnes uti en insänd art kel, att n. vy. statsrådet Heurlin varit på vippen, att af sista riksdagens Kopstitutionsutskott dragas inför Riksrätt, i anledning af ett befordringsmål i ecklesiastik väg, och att han derifrån räddades hufvudsakligen genom en godtalig embetsbroders vänliga uppmaningar till åtskilliga Utskotts-ledamöter, att afstå ifrån åtals yrkande. Förmodligen var denne, genom sin vänlighet inflytelserike hbjelpare i nöden, ingen annan än biskopen i Strengnäs, hvilken, enligt väl underrättade personers utsago, skall anse tit. Heurlin likaså infallibel, som denne anser honom och hvardera sig sjelf. Den gången hade biskop Holmström vid sjelfva befordringsmålet sannolikt ingen palta i byken, såsom det ordspråksvis heter; men det benägna biträde, den milde biskopen då lemnade, var ingaJunda oklokt beräknadt. Kunde Heurlin för tillfället befrias från att stånda ansvar, så borde, enligt prejudikatet, han eller en! annan föredragande, som i framtiden villigt ginge biskop Holmströms ärender, äfven då hoppas befrielse från att uppföras på de anklagades lista. Fallet har inträffat. Statsrådet Grubbe, hvilken ingen vill förneka djupa theoretiska insigter i allt slags rätt, menniskooch folkrätt, naturoch statsrätt, har dock, såsom t. f. chef för ecklesiastik-departementet, i praktiken ej tyckts veta af annat än biskopsrätt, hvaraf stundom temligen underliga resultater uppkommit, såsom man har tillfälle förnimma af Ecklesiastiktidningen för nästl. år. Intet exempel härpå är dock starkare i ögonen fallande, än den utgång, som Hr bi:kop Holmström genom tit. Grubbe, kort innan den sednare af biskop Heurlin undanträngdes från föredragningsplatsen, d. 29 Dec. 4842, lyckades gifva åt ett underdånigt besvärsmålrörande förslagsrätt till Kräklinge pastorat af andra klassen inom Strengnäs stift. Vid förslagets uppsättande i Strengnäs konsistorizm d. 4 Maj nästl. år voro närvarande biskopen och 7 konsistoriales. Enhälligt uppfördes ibland de sökande i första rummet komministern Söderån i Dalarö. I andra rummet uppfördes af alla, utom af biskopen, komminister Hallin i Österhanninge, samt i tredje rummet komminister Bernhardt i Sorunda af biskopen och 4 konsistoriales, hvaremot de trenne öfrige i detta rum uppsatte komminister Serrander i Örebro. Biskopen ensam uteslöt Hallin alldeles från förslaget och tildömde ensam det andra förslagsrummet åt collega schole i Strengnäs, Böös, som af de trenne konsistoriales, af hvilka Serrander blifvit uppförd, bestämdt förklarades ej kunna komma i fråga, samt af de 4 öfriga medelst tystnadens vältalighet alldeles utelemnades ur räkningen. Tcemligen allmänt ansåg; nu Serrander hafva grundad anledning att öfverklaga förslaget, dels i stöd af de skäl, som af Hrr konsistoriale Broman, Widebeck och Kjerscen, i konsistorium blifvit anfördt såsom för honom talande, dels till följe af förtjenster, som desse och öfrige konsistoriales vid förslagets uppsättande kommit att förbise; men ingen ville tilltro magister Böös, som anses vara en beskedlig man, den oblyghet att, med stöd endast af biskopens röst, anföra underdåniga besvär. Hr biskopens mer än vanliga ifver vid förslagstillfället att, sedan alla konsistoriales afgifvit sina röster och saken således kunde anses nästan afgjord, genom användande af all sin dialektiska förmåga på förslaget inresonnera tit. Böös och derifrån bortresonnera tit. Serrander, hvilken han med eller utan orsak lärer betraktat såsom farlig, i fall han hugnades med ett förslagsrum — dessa omständigheter, i förening med ett då och nu gängse rykte, att någon slägtskapsförbindelse genom giftermål vore i fråga mellan Hr biskop Holmström och Hr Böös, jemte ett och annat dunkelt ordande om redan då till röstegande inom Kräklinge församling af omnämnda personer gjorda uppmaningar, att vid blifvande val hafva den från förslagsrum nästan enhälligt uteslutne magister Böös i åtanka, bragte dock snart nog mången på den tanken, att Hr Böös skulle både fördrista sig att klaga och måhända äfven i sådan händelse vinna. Til. Böös klagade verkligen och likaså komminister Serrander. Den förre vände sig, likasom hans patroner, egentligen mot tit. Hallin. Oaktadt de 7 Hrr konsistoriales enhälligt uppfört MHallin och uteslutit Böös, oaktadt de uti afgifven förklaring öfver de anförda besvären ytterligare visat, att sådant vore enligt lagar och författningar både rättvist och billigt, så förblef dock biskopsrätten i allo gällande; Hallin blef utesluten, Böös uppförd i andra förslagsrummet, och slutligen Serrander utestängd ifrån förslaget. Denna utgång af saken har väckt den största sensation inom Strengnäs stift hos både lekmän och prester. Det har förefallit besynnerligt, att 7 Consistoriales, som enhälligt uppfört Wallin och uteslutit Böös, skulle kunna hafva alldeles orätt i begge dessa hänseenden, och att biskopen ensam förmått se saken från den rätta sidan. Presterskapet, det yngre och obefordrade, eller som behöfver söka vidare befordran, har! ansett prejudikatet ytterst fruktansvärdt för sig, då det sett en skollärare, begåfvad med ett cum laude approbatur i pastoralexamen, mot all vana föredragas ramför 3:ne till tjenstetiden ej obetydligt äldre än han, af hvilka till och med den till tjenstetiden yngste, Bernhardt, räknar framför honom 2:ne meritår och så väl denna, som Serrander, i pastoralexamen hafva sitt goda approbatur. Skulle Hr biskopen framdeles med lika ifver, som nu, vilja understödja skollärares sak på andras bekostnad, så blifva förmodligen alla, som i pastoralexamen blott blifvit approberade, helt och hållet undanträngde ifrån 2:dra klassens pastorater och måste stadna vid de små, som tillhöra den 3:dje; :y när nu 2 och 2, meritår räknas för ingenting, hvar behagar väl Hr biskopen sätta gränsen för sitt godtycke? Sensationen har sträckt sig äfven till skollärarne, som af Hr biskopens åtgärd hafva alt vänta sig största fördelen. Afven de tycka det vara illa att göra deras privilegier genom ett obilligt beskydd ännu mer förhatliga. Sjel? vast Hr bb skopen lärer hafva tyckt, att han behöfde urskulda sig, åtminstone för den mi:stankan att hafva annorlunda verkat! på Tit. Gvubbe, än genom sitt med mycken värma motiverade votum vid förslagets uvpfattande fö VN MM ÅA Bh mm fm 6 Ls mm ÅA -MA -—-— Dnm