SIV VVE VIMULMN SAMS VPFRLYPEIM 00
ETEN arne
(Insändt.)
HVAD EN BISKOP FÖRMÅR.
I 2 44 af Aftonbladet för 1843 nämnes uti en in-
sänd art kel, att n. vy. statsrådet Heurlin varit på vip-
pen, att af sista riksdagens Kopstitutionsutskott dra-
gas inför Riksrätt, i anledning af ett befordringsmål
i ecklesiastik väg, och att han derifrån räddades huf-
vudsakligen genom en godtalig embetsbroders vänliga
uppmaningar till åtskilliga Utskotts-ledamöter, att af-
stå ifrån åtals yrkande. Förmodligen var denne, ge-
nom sin vänlighet inflytelserike hbjelpare i nöden, in-
gen annan än biskopen i Strengnäs, hvilken, enligt
väl underrättade personers utsago, skall anse tit. Heur-
lin likaså infallibel, som denne anser honom och hvar-
dera sig sjelf. Den gången hade biskop Holmström
vid sjelfva befordringsmålet sannolikt ingen palta i
byken, såsom det ordspråksvis heter; men det benägna
biträde, den milde biskopen då lemnade, var inga-
Junda oklokt beräknadt. Kunde Heurlin för tillfället
befrias från att stånda ansvar, så borde, enligt pre-
judikatet, han eller en! annan föredragande, som i
framtiden villigt ginge biskop Holmströms ärender,
äfven då hoppas befrielse från att uppföras på de an-
klagades lista. Fallet har inträffat. Statsrådet Grub-
be, hvilken ingen vill förneka djupa theoretiska in-
sigter i allt slags rätt, mennisko- och folkrätt, natur-
och statsrätt, har dock, såsom t. f. chef för ecklesia-
stik-departementet, i praktiken ej tyckts veta af an-
nat än biskopsrätt, hvaraf stundom temligen underliga
resultater uppkommit, såsom man har tillfälle förnim-
ma af Ecklesiastiktidningen för nästl. år. Intet ex-
empel härpå är dock starkare i ögonen fallande, än
den utgång, som Hr bi:kop Holmström genom tit.
Grubbe, kort innan den sednare af biskop Heurlin
undanträngdes från föredragningsplatsen, d. 29 Dec.
4842, lyckades gifva åt ett underdånigt besvärsmålrö-
rande förslagsrätt till Kräklinge pastorat af andra
klassen inom Strengnäs stift. Vid förslagets uppsät-
tande i Strengnäs konsistorizm d. 4 Maj nästl. år voro
närvarande biskopen och 7 konsistoriales. Enhälligt
uppfördes ibland de sökande i första rummet kommi-
nistern Söderån i Dalarö. I andra rummet uppfördes
af alla, utom af biskopen, komminister Hallin i Öster-
hanninge, samt i tredje rummet komminister Bern-
hardt i Sorunda af biskopen och 4 konsistoriales,
hvaremot de trenne öfrige i detta rum uppsatte kom-
minister Serrander i Örebro. Biskopen ensam ute-
slöt Hallin alldeles från förslaget och tildömde ensam
det andra förslagsrummet åt collega schole i Streng-
näs, Böös, som af de trenne konsistoriales, af hvilka
Serrander blifvit uppförd, bestämdt förklarades ej kunna
komma i fråga, samt af de 4 öfriga medelst tystnadens
vältalighet alldeles utelemnades ur räkningen. Tcem-
ligen allmänt ansåg; nu Serrander hafva grundad an-
ledning att öfverklaga förslaget, dels i stöd af de skäl,
som af Hrr konsistoriale Broman, Widebeck och
Kjerscen, i konsistorium blifvit anfördt såsom för ho-
nom talande, dels till följe af förtjenster, som desse
och öfrige konsistoriales vid förslagets uppsättande
kommit att förbise; men ingen ville tilltro magister
Böös, som anses vara en beskedlig man, den oblyg-
het att, med stöd endast af biskopens röst, anföra un-
derdåniga besvär. Hr biskopens mer än vanliga ifver
vid förslagstillfället att, sedan alla konsistoriales afgif-
vit sina röster och saken således kunde anses nästan
afgjord, genom användande af all sin dialektiska för-
måga på förslaget inresonnera tit. Böös och derifrån
bortresonnera tit. Serrander, hvilken han med eller
utan orsak lärer betraktat såsom farlig, i fall han
hugnades med ett förslagsrum — dessa omständighe-
ter, i förening med ett då och nu gängse rykte, att
någon slägtskapsförbindelse genom giftermål vore i
fråga mellan Hr biskop Holmström och Hr Böös,
jemte ett och annat dunkelt ordande om redan då
till röstegande inom Kräklinge församling af omnämn-
da personer gjorda uppmaningar, att vid blifvande val
hafva den från förslagsrum nästan enhälligt uteslutne
magister Böös i åtanka, bragte dock snart nog mån-
gen på den tanken, att Hr Böös skulle både fördrista
sig att klaga och måhända äfven i sådan händelse
vinna. Til. Böös klagade verkligen och likaså kom-
minister Serrander. Den förre vände sig, likasom
hans patroner, egentligen mot tit. Hallin. Oaktadt
de 7 Hrr konsistoriales enhälligt uppfört MHallin och
uteslutit Böös, oaktadt de uti afgifven förklaring öf-
ver de anförda besvären ytterligare visat, att sådant
vore enligt lagar och författningar både rättvist och
billigt, så förblef dock biskopsrätten i allo gällande;
Hallin blef utesluten, Böös uppförd i andra förslags-
rummet, och slutligen Serrander utestängd ifrån för-
slaget.
Denna utgång af saken har väckt den största sen-
sation inom Strengnäs stift hos både lekmän och pre-
ster. Det har förefallit besynnerligt, att 7 Consisto-
riales, som enhälligt uppfört Wallin och uteslutit Böös,
skulle kunna hafva alldeles orätt i begge dessa hän-
seenden, och att biskopen ensam förmått se saken
från den rätta sidan. Presterskapet, det yngre och
obefordrade, eller som behöfver söka vidare befordran,
har! ansett prejudikatet ytterst fruktansvärdt för sig,
då det sett en skollärare, begåfvad med ett cum laude
approbatur i pastoralexamen, mot all vana föredragas
ramför 3:ne till tjenstetiden ej obetydligt äldre än
han, af hvilka till och med den till tjenstetiden yng-
ste, Bernhardt, räknar framför honom 2:ne meritår
och så väl denna, som Serrander, i pastoralexamen
hafva sitt goda approbatur. Skulle Hr biskopen fram-
deles med lika ifver, som nu, vilja understödja skol-
lärares sak på andras bekostnad, så blifva förmodligen
alla, som i pastoralexamen blott blifvit approberade,
helt och hållet undanträngde ifrån 2:dra klassens pa-
storater och måste stadna vid de små, som tillhöra
den 3:dje; :y när nu 2 och 2, meritår räknas för
ingenting, hvar behagar väl Hr biskopen sätta grän-
sen för sitt godtycke? Sensationen har sträckt sig
äfven till skollärarne, som af Hr biskopens åtgärd haf-
va alt vänta sig största fördelen. Afven de tycka det
vara illa att göra deras privilegier genom ett obilligt
beskydd ännu mer förhatliga. Sjel? vast Hr bb skopen
lärer hafva tyckt, att han behöfde urskulda sig, åt-
minstone för den mi:stankan att hafva annorlunda
verkat! på Tit. Gvubbe, än genom sitt med mycken
värma motiverade votum vid förslagets uvpfattande
fö VN MM ÅA Bh mm fm 6 Ls mm ÅA -- MA -—-—
Dnm