opåtaldt gälla för hvad den kan; men genom puffningen för herr landshöfdingen Bergenstråle och den icke rätt väl dolda syftningen på overksamhet och någligence å den anmärkta sidan, vill det syna:, som afsigt att kasta skugga på länsstyrelsen i Westmanland, egentligen framlockat den anonyma jeremiaden. Det sanna förhållandet i sjelfya saken är, att orten, der Wappeby funnits, sedan urminnestider haft och har, likasom andra orter i länet, sin brandstodsförening för häradet, men som hvar och en sådan, såsom varande af äldre natur, icke är baserad på aldeles lika grunder med de få, som i en sednare tid blifvit upprättade, lemna de ock, efter en för hvart helt hemman fastställd låg tariff, en otillräcklig ersättning för åbyggnad, spanmål och foder, som genom vådeld gått förlorad. Tillika är det en sanning, att höfdingen öfver Westmanlands län ingalunda förbisett eller varit overksam vid den nyare tidens fordringar i afseende på bildandet af brandstodsbolag i landsorten; men att han i detta, som i många andra fall, gått till väga med sans och foglighet, samt ej bröstgänges, utan genom tidens och upplysningens samverkan, velat öfvervinna allmogens förkärlek för alla gamla och bepröfvade institutioner, vittnar, vill jag tro, om en upphöjd och tidens anda uppfattande karakter. NRO TISKA ERNESTO