värde församlingsboerne. - Vid dörren stod en stor
svart räknetafla, hvarpå prosten alla dagar upp-
drog några propositioner ur Euclides för ungdo-
mens uppbyggelse, samt då och då något kinkigt
räknetal efter Seseman. Barnen: voro ock icke
så tafatta, när det gällde att göra en uträkning.
De kunde äfven teckna en rätt försvarlig trian-
gel oci bifoga förklaring om vinklarnes grader.
De tecknade labyrinthen på Creta, så att der hvar-
ken fanns in- eller utgång, och visste att nöjak-
tigt utreda den bråkiga historien om räfven, ge-
ten och kålhufvudet. Med någon tillbjelp af
prosten kunde de äfvenledes på bemälte tafta rita
upp hela planetsystemet, de sju månarnes banor
samt 48.. års komets. Men då lektionen vär
slut, var det en gifven lag, alt taflan skulle, med
den uti ett: snöre vidhängande harfoten, väl af-
torkas; ty prosten tålte aldrig något slarf och hafs.
Innanför salen voro tvenne så kallade fram-
kamrar,, med temligen bofäll
i liga kakelugnar, men
för öfrigt i godt skick. De perllärgade möblerna
voro försedda med stoppade dynor, öfverdraga
med ett -rödprickigt sits; soflans ryggstöd war
sammansatt af spjelor, och erbjöd i så måtto in-
gen beqvärolig beröringspunkt åt en trött rygg.
Den gammalmodiga spegeln, de enkla, något snäfva
gardinerne, allt viltnade om patriarkalisk flörd-
löshet. Thebordet, med emaljerad metallskifva,
och fullsatt af en gammalmodig äkta servis, Med
afnött guldkant, hvilken ingen, utom prostinnan
sjelf, någonsin tittade eller dammade, samt the-
kannan med en såvoyard på locket, alltsammans
öfverhöljdt af en gulgrön duk med en: hel kar-
neval i borden, samt ett högst defekt exemplar
af en drufva i vax med remnade bär och förlo-