Mina Herrar! Konungens regering lyssnar medi
allvar till sinnenas stämning, till kammarens önskan,
då hon tror sig kunna bringa denna önskan till full-
bordar genom en ordentlig underhandling och ge-
mensamt bifall, så skall hon göra det.
PREUSSEN.
I Preussen hafva nyligen tvenne vigtiga lagar
blifvit utfärdade, som stå i samband med hvar-
andra, nemligen angående inflyttning och bosätt-
ning i församlingar eller gods-områden, samt an-
gående skyldigheten att bidraga till fattigförsörj-
ningen.
Grunderna för , den förstnämnda äro: 4) att
ingen sjelfständig preussisk undersåte kan å den
ort, der han eger egen boning eiler sjelf kan för-
skaffa sig utkomst, förvägras att der uppehålla sig!
eller dervid betungas af några försvårande vilkor.
Upptagandet inom me gheten I kan endast vägras:
en genom stralfidom Lill boningsort inskränkt per-
son; dem, som äro vådlige för allmänna säkerhe-
ten och derför lidit straff. De anhörige af en i
häkte insatt person kan likväl kommunen, derest
de der vilja inliytta, det då förvägra. Detta gäller
äfven för de utfattige och till arbete oförmögne,
som icke ega i den nya boningsorlen sådana an-
hörige, hvilka äro skyldige att försörja dem. Be-
tänkligheten för framtida bergning för en inflyt-
tande må icke anses såsom skäl för hans afvi-
sande; men om inom ett års tid det skulle visa
sig, att personen behöfver anlita offentligt under-
stöd och ådagalägger kommunen, att armodet re-
dan innan inilyttni ingen var förhanden, kunna så-
dane fattige återförvisas till den menighet, inom
hvilken de förut vistats. En utlänning kan af
menigheten när som heldst förvägras rätt att ibland
dem upptagas. De godsegare, hvilkas områden
utgöra serskild församling, eller icke utgöra delar
af större menigheter, ulölva I dessa alscenden
kommimens rättigheter.
Före bosättningen bör anmälan ske hos ortens
polismyndighet och upplysningar öfver de per-
sonliga för hållandena, ed afseende på förutnämnda
omständigheter, meddelas, hvaröfver ett bevis då
lemnas. Den infiyltande bör äfven uppgifva til 1
polisen sin boningsort. Ilar den inflyttande un-
derlåtit en sådan anmälan, som här finnes före-
skrifven, kan han icke förvärfva sig bosättning i
den mening, som nu gilna lag, angående fat Luig-
försöjning, förutsätter. Skulle likväl, efter en län-
gre vistelse i orten, försörjni nzsb idrag ifrån kom-
munen eller godsegaren blifva nödigt för den fat-
tige, ega dessa likväl, efter allmän rättsgrund,
anspråk på skadestånd emot den, som varit tillj
anmälan förpligtad, men sådan underiaut. För Ju-
darne gälla likväl de förutvarande föreskrifter.
I den sednare eller fattiglagen stadgas hufvud-
sakligen följande: Då anförvandt, husbonde eller
inrättning icke är skyldig eiler i stånd, att för-
sörja den fattige, blitver detta hvarje församlings
pligt, i hvilken denne 4) uttryckligen är uppta-
gen såsom medlem, 2) i enlighet med förenämnde
Jag för inflyttning och bosättning förvärfvat sådan
rätt, eller 5) efter upphunnen ålderdom under de
tre sista åren, innan behof af försörjningshjelp
uppstått, der haft sitt vanliga uppehåll. Fattig-
försörjningsskyldigheten upphör för den, som, efter
upphunnen ålderdom, i tre påföljande år vistats
utom församlingen. En blott genom öfvergående
förhållanden vållad frånvaro gör likväl bäri för-
ändring. Finnes i orten ingen faltigförsörjnings-
inrättning, skall försörjningen anses åligga provin-.
sen, och skall då utgöras af den provinciala fat-
tigförsörjningen (en inrättning, som lärer hafva
långt förut bestått i landet), men der äfven en
såda an icke finnes, skall den oförtöfvadt inrättas.
Intill dess sådant skett, meddelas bidrag för det
nödvändiga ifrån skattkammaren, efter skedd an-
mälan hos inrikes-ministern. Till de menighe-
ter, som äro oförmögne att försörja sina fattige,
skola äfven under stöd ifrå ån provinciallörsörjningen
meddelas.
Anspråk på fattigunderhåll kan ej vid domstol
upptagas, u uton skall i administrativ väg fullfölj
Ingen ege att fordra mera än nödtorftigt uppe-
hälle. Vägra de, som på privata rättsgrunder äro
pligtige att försörja den fattige, dennes underhåll,
skall han under tiden, och intill dess laga kraft-
vunnet utslag kunnat i verk sättas, underhållas
af den fattigförsörjningsanstalt, som bordt honom
upplaga, derest inga sådana underhålls-skyldige
funnits.
Med kungörandet af denna lag, träda alla äldre
angående detta ämne utur kraft; men inga ut-
ländska menigheter eller fattiganstalter vinna der-
igenom rätt, att härleda anspråk emot inländska
försörjningsanstalter.
Ännu en tredje lag är samtidigt med dessa ut-
färdad, som bestämmer preussiska infödings- och
medborgarer ätten. Denna utgår ifrån en helt an-
nan princip, än den i landet förut erkände, att
enhvar, som en längre!tid varit der bosatt eller
PENNE BEAR sö tee. are ENNART
värde församlingsboerne. Vid dörren stod en stor
ocvart räknetafla, hvarpå Drosten alla dasar unpp-