Y
äfven i detta, en för deras belägenhet egen ön-
skan, att deras vighet skulle blilva sedd. Ibland
dem var en liten, skrattande gosse, som stod af-
sides, sysselsatt med gymmnastiska öfningar till brö-
stets och armarnes stärkande, hvilket mycket ro-
ade honom, isynnerhet då, vid den högra armens
utsträckning, denna kom i beröring med fnågon
annan kropp. Liksom Laura Bridgman var detta
barn döft, stumt och blindt.
Dr Howes berättelse om denne gosses första
undervisning är så frappant och så nära förbun-
den med Lauras, att jag ej kan afhålla mig från
att meddela ett kort utdrag deraf. Jag vill först
nämna, att den stackars gossens namn är Oliver
Caswell; att ban är tretton år gammal, och att
han var i full besittning af alla sina förmögen-
heter, ända till en ålder af tre år och fyra må-
nader. Han fick då ett anfall af skarlakansfeber:
blef döf inom fyra veckor, blind inom få veckor
derefter och stum inom sex månader. Han vi-
sade sin ängsliga känsla öfver den sednare förlu-
sten, genom att ofta känna på andra personers
läppar, då de talade, och sedan lägga handen på
sina egna, liksom för att förvissa sig om, att de
voro i sitt rätta läge.
yHans törst efter kunskaper,, säger d:r Howe,
yppade sig så snart han inkommit i huset, ge-
nom hans ifriga undersökning af allting, som ban
i sin nya vistelseort kunde känna eller lukta.
Då han t. ex. trampade på registret till en ka-
kelugn, bockade han sig genast ned, kände på det
eh upptäckte snart det sätt, hvarpå den öfra
skifvan rörde sig på den undra; men detta var
icke nog för honom, utan han lade sig ned, slic-
kade först på den ena och sedan på den andra
skifvan, samt tycktes upptäcka, alt de voro af
olika metaller.
Hans tecken voro uttrycksfulla, och hans strängt
naturliga språk, skratt, gråt, suckande, kyssande,
omfamnande 0. S V., var fullkomligt.
Några af de analoga tecken, hvilka han (ledd