Y äfven i detta, en för deras belägenhet egen önskan, att deras vighet skulle blilva sedd. Ibland dem var en liten, skrattande gosse, som stod afsides, sysselsatt med gymmnastiska öfningar till bröstets och armarnes stärkande, hvilket mycket roade honom, isynnerhet då, vid den högra armens utsträckning, denna kom i beröring med fnågon annan kropp. Liksom Laura Bridgman var detta barn döft, stumt och blindt. Dr Howes berättelse om denne gosses första undervisning är så frappant och så nära förbunden med Lauras, att jag ej kan afhålla mig från att meddela ett kort utdrag deraf. Jag vill först nämna, att den stackars gossens namn är Oliver Caswell; att ban är tretton år gammal, och att han var i full besittning af alla sina förmögenheter, ända till en ålder af tre år och fyra månader. Han fick då ett anfall af skarlakansfeber: blef döf inom fyra veckor, blind inom få veckor derefter och stum inom sex månader. Han visade sin ängsliga känsla öfver den sednare förlusten, genom att ofta känna på andra personers läppar, då de talade, och sedan lägga handen på sina egna, liksom för att förvissa sig om, att de voro i sitt rätta läge. yHans törst efter kunskaper,, säger d:r Howe, yppade sig så snart han inkommit i huset, genom hans ifriga undersökning af allting, som ban i sin nya vistelseort kunde känna eller lukta. Då han t. ex. trampade på registret till en kakelugn, bockade han sig genast ned, kände på det eh upptäckte snart det sätt, hvarpå den öfra skifvan rörde sig på den undra; men detta var icke nog för honom, utan han lade sig ned, slickade först på den ena och sedan på den andra skifvan, samt tycktes upptäcka, alt de voro af olika metaller. Hans tecken voro uttrycksfulla, och hans strängt naturliga språk, skratt, gråt, suckande, kyssande, omfamnande 0. S V., var fullkomligt. Några af de analoga tecken, hvilka han (ledd