Statstidningen i sak upptager, om illuminationer och andra granlåter för jubelbögtider, Lektor Aspings programer, m. m. äfven bör till det färglösa, d. v. s, betyder ingenting? Annars vet man ju, att beriktigandel tillhör Statstidningens favorit skriftställeri och jemväl på sin tid uppgafs såsom specielt ingående i dess plan; hvarföre skulle den då icke kunna ingå i beriktiganden al anmärkningar rörande allmänna åtgärder som angå samma tid, som t. ex. nyssnämnde program afhandlar? Det är verkligen en alltför stor blygsamhet af Statstidningen och vi råda henne, att taga Hr Friedrich Schmidt från Heidelberg, den store författaren till Schwedens Geschichte unter Karl XIV Johan, till bjelp i sin redaktion. Han är minsann icke så blyg, han, och derigenom kunde man äfven en gång få tillfälle att titta under det slutna visiret på denna okända riddare. Det torde vara öfverflödigt att längre fullfölja denna belysning af en artikel, som talar tillräckligt sjelf. Vi hafva ännu blott en liten fråga att göra. Biet talar om det (genom de ifrågavarande Bidragen och dess samsyskon) lömskt och skamligt angripna föremålet. Nu vet man imedlertid att Bidragens innehåll utgöres nästan endast af offentliga handlingar, hvaremot reflexionerna intaga en ganska liten del af skriften. Så finner man 1. ex. nästan endast protokoller och dokumenter refererade i de uti samma arbeten omtalade högmålen, angående Bergelins och Ihres samt Höökenbergs dödsdomar och Lindbomska konspirationshistorien. Likaså angående Rubellonden, Guadeloupes medlen, Skeppshandeln, m. m. Att dessa publika handlingars aftryckande kan rubriceras såsom en fiendtlighet mot styrelsen under de ifrågavarande åren, finne vi åtminstone förklarligt, men att det kan kallas ett lömskt angrepp är svårt att förstå, då ordet lömskt förutsätter något hemligt och försåtligt, hvilket der ej finnes. En närmare upplysning om sammanhanget härmed få vi således böfligt begära, så vida ej slutsatsen i det hela skall blifva, att Biet i sjelfva verket endast söker hålla god mine i kleat spel, och att man häruti får söka den egentliga orsaken till den märkvärdiga fönekelse, som samma artikel innehåller, då det af alla krafter undanbedjer sig att hallas systemets organ i sådana frågor som denna, ehuru det annars arbetar och lönas i systemets tjenst. Man måste tillstå att systemet på gamla dagar är väl betjenadt i försvarsväg. Postskriptum. Sedan detta var skrifvet och uppsatt till tryckning, finne vi i Biet för i dag ännu en lång artikel på 3 1, spalter öfver samma ämne, men hvilken egentligen endast innefattar en repetition af den föregående, inväfd i en sådan massa af idel deklamationer, att en recension deraf blefve omöjlig utan att deråt egna ett lika stort utrymme som artikelns. Det intressantaste och roligaste är förf:s välmenta försök att visa, att det är inkonstitutionelt ej blott att angripa, utan äfven att försvara Konungens person. Från annan hand hade man bestämdt tagit det för ironi, men här måste man, ehuru det skefva i både satsen och räsonnemanget öfverallt lyser så igenom, att det väcker munterhet, ändock medgifva författarens goda vilja att hafva krafsat så godt han kunnat. Det värsta är, att nästan alla de serskilda i Bidragen afbandlade föremålen röra dels lagskipningen, dels förhandlingar med Ständerna om traktater, dels proklamationer, 0. s. v., och att den för skens skull framställda wundskyllan, att de fakta, hvarpå försvaret skulle grundas, ännu icke ligga inom offentlighetens områdep, således är ett alltför svagt föregifvande, och i sjelfva verket ett mycket vältaligt bevis på hvad man tänker om möjligheten af en vederläggning. En annan omständighet, hvarpå Biel lägger synnerlig vigt såsom skäl hvarföre någo! försvar ej bör komma i fråga är, att de handlingar, som i bidragen omtalas, påstås vara längesedan glömda, och således ej böra upprifvas. De! skulle väl kunna sättas i fråga, huruvida en sådar glömska verkligen är till ens nu; men åtminstont lärer det medgifvas, att saker, som på det när maste röra sjelfva systemets moralitet, icke kom ma att glömmas i historien, det må för öfrig bedömas huru som helst. Den rätta öfversätt ningen af eller meningen med Biets argumente lär således blifva: Låtom oss blott söka laga så att man för närvarande och intill en viss tid punkt talar så litet som möjligt om saken, och strunt i hvad som sedan kommer att sägas! VERSER CKOENDN UTDRAG AF ETT BREF TILL FELLINGSBRO Det torde icke vara dig ovälkommet, att iemte