Atv PFLIRATE VIT fiMGIIv Vvillatte ctid Uutltdgalt LU UPpprättelse är både naturligt och billigt; men, att en societet, blott af vinningslystnad, vill utsträcka sitt lomfäng till den grad, att flere familjer derigenom Iskulle bringas till armod och elände, är stridande såväl emot den naturliga som den borgerliga lagen. Hyrkusksocicteten åberopar, att den för mer än ett sekel började sin verksamhet samt, att societeten efter yttersta förmåga sökt vara uppmärksam på tidens kraf och allmänhetens stegrade fordringar, hvarpå snyggheten och elegansen af societetens hästar och åkdon, som nu presteras, äro bevis. Åkareembetena räkna sin ålder vida högre än societeten och förena sig i öfrigt med hvad societeten i detta fall andragit; ty, om någon varit uppmärksam på tidens kraf och allmänhetens fordringar, så har det varit åkarecmbetena. Huru sågo väl åäkareembetenas hästar och åkdon ut för en E0, 60 å 70 år sedan och huru se de väl nu ut? Dessa förändringar hafva åkareembetena gjort genom betydliga uppoffringar, som varit mest kännbara för de obemedlade; men cmbetena hafva likväl varit enhällige för att fullgöra höga vederbörandes föreskrifter och uppfylla al änhetens önskningar, hvarföre embetena ega scn tillfredsställande öfvertygelsen, att ordning och propretå äro rådande i deras hållning. ocieteten anförer, att utländska städer hafva lä hatt beqvämligheter, hvilkas tillhandahållande h des borde höra till societetens verksamhet; men, som j societeten icke naringifvit hvaruti dessa beqvämligheter bestå, äro vi oj heller i tillfälle att desamma till besvarande nu kunna upptaga. Vidare anförer I societeten, att, samtidigt med diligence och omnibusvagnarne, hafva uppkommit täckvagnar och kalescher i forslade med en häst, hvarjemte societeten omförmä;ler, att skilnaden emellan hyrkusksocieteten och åkaireembetets rörelse har hittills legat deruti, att societeten uteslutande egt begagna täckta vagnar och kalescher, då åkareembetet varit förbehållet att skjutsa imed öppna åkdon, med en häst, äfvensom att förrätta nästan alla arbetskörslor. Akareembetena känna ganska väl både sina skyldigheter och rättigheter, och med denna kännedom veta embetena, att de icke gjort ringaste intrång uti hyrkusksocietetens förmåner. Alt kalescher, forslade med cen häst, begagnas af embetena, bestrides, såsom alldeles sanningslöst, hvaremot täckvagnar, forslade med en häst, uppkommit; men deruti hafva hvarken norra eller södra åkareembetena den minsta del och hvartill de ej heller gilvit bifall, utan härleder detta sig endast från en ledamot af norra embetet, som på eget bevåg med dessa vagnar up pkommit, och må derföre hyrkusk S0cieteten hänvända sig endast till denne ledamot, må han derföre tilltalas och må han således svara för Hvad ban gjort; men äkareembetena afsäga sig i unierdånighet all delaktighet deruti. För örrigt hafva åkares oetena icke öf fverskri skjutsa med öppna åkdon, och dessa hafva på sednare tider blifvit tillökte med de såkallade drotskor, hvilka höga vederbörande älade åkareembetena, alt till allmänt begagnande anskaffa vid det äfventyr att, om embetena icke sådant vil:e eller kunde fullgöra, skulle det af enskild person till verkställighet öfvertagas. Nu sågo vi väl de dryga kostnader, som oss förestodo; men beslutet var fattadt, det måste fullbordas och med beredvillighet gingo vi så väl herrar vederbörandes föreskrvift, som allmänhetens önskningar till mötes och ändamålet vanns. För att göra dessa åkdon beqvämliga uti svårt väder, hafva vi försett dem med sufletter och det: chäsar och or, utan att desamma, efter vår underdåniga öfvertygelse, kunna anses för annat än blott egna åkdon. Hyrkusksocieteten är mycket bekymrad deröfver, att om den nya arten åkdon komme att af andre spekulanter till allmänhetens tjenst arrangeras, så skulle societeten se sin rörelse på ett kännbart sätt störd och tillintetgjord, hvarjemte societeten ytterligare anmärker, att åkdon, fortskaffade med en häst, naturligtvis erhållas till mindre pris, hvaraf följden skulle blifva, att endast tyngre köringar för större sällskaper finge af societeten i det backiga, för tyngre åkdon och lass olämpliga Stockholm påräknas. Härvid få vi i underdänighet andraga, att benämningen af spekulant endast tillkommer den ledamot t deras skyldighet, att): mma kan lätteligen användas både pål. af norra embetet, som uppfunnit täckvagnar, forslade j med en häst, hvaremot så väl norra som södra embetena icke genom några spekulationer förfördelat kyrkusksocicteten, utan endast fullgjort gilna föreskrifler. Om billighet vore rådande hos societeten, så kunde den lätteligen finna, att åkdon, bespändt med en t, erhålles ill mindre pris än då 2:ne hästar kola begagnas, samt att det ligger i menskliga nauren, söka (a varan för bästa priset, och efter vår nfaldiga öfvertygelse tro vi, att allmänheten icke läer kunna tvingas taga något bestämdt åkdon, utan utt sådant beror på deras fria vija. Att Stockholm är mycket backig och för lass olämpig, det medgifva vi, och dagliga erfarenheten öfverygar oss om denna svårighet, som, härledande sig från verldens skapeise, icke kan af oss hjelpas; men, om hyrkusksocieteten, hvars tid icke är så synnerigen upptagen, borttoge dessa backar och sedermera kaffade sig patent på så kallade ångvagnar, så skulle ocieteten derigenom erbålla en betydlig inkomst och cke behöfva frukta, att blifva tillintetgjord. Hyrkusksocieteten betraktar kostnaderne för ett hyrcuskverk, till inköp och underhåll, samt att till ett ådant förr ej erfordrades mera än en fjerdedel not nu. Alldeles sådant är också förhållandet med åkareem;etena; ty förr kunde vi inköpa ett åkdon för 20 å ;0 Rdr, nu deremot måste vi gifva 2 å 300 Rdr, samt ör en drottska mellan 4 å 500 Rår, allt Bko. Hvad societeten anförer rörande sina hästars dyra nköp, det är i lika proportion med hvad embetena ör sådane nu betala; men att ett så väl arrangeradt wyrkuskverk här i staden nu finnes, som uppgår till 50,000 Rdr Bko, det våga embetena betvifla. Slutligen anför societeten, at en hel borgareklass Stockholm, som öfver 400 år redligt försvarat sin lats i samhället, samt genom arbete och omtanka munat betydliga bidrag till årliga statsutgifterna, bäfsar för sin hotande framtid. Detta är, lindrigast sagdt, nog djerft och förmätet; inför Mojestätets t thron är det den redlige under-! tens pligt att tala sanningens okonstlade språk och cke nyttja mörkare färger till tallans målning, än om behöfves. För att ådagal: igga obofogenheten a IM wyrkusksocietetens klagan, vilja vi i under ;dånighet öka göra en jemförelse emellan societeten och åkarembetena. e Vv )