Atv PFLIRATE VIT fiMGIIv Vvillatte ctid Uutltdgalt LU UPpp-
rättelse är både naturligt och billigt; men, att en
societet, blott af vinningslystnad, vill utsträcka sitt
lomfäng till den grad, att flere familjer derigenom
Iskulle bringas till armod och elände, är stridande
såväl emot den naturliga som den borgerliga lagen.
Hyrkusksocicteten åberopar, att den för mer än ett
sekel började sin verksamhet samt, att societeten ef-
ter yttersta förmåga sökt vara uppmärksam på ti-
dens kraf och allmänhetens stegrade fordringar, hvar-
på snyggheten och elegansen af societetens hästar och
åkdon, som nu presteras, äro bevis.
Åkareembetena räkna sin ålder vida högre än so-
cieteten och förena sig i öfrigt med hvad societeten
i detta fall andragit; ty, om någon varit uppmärk-
sam på tidens kraf och allmänhetens fordringar, så
har det varit åkarecmbetena. Huru sågo väl åäkare-
embetenas hästar och åkdon ut för en E0, 60 å 70
år sedan och huru se de väl nu ut?
Dessa förändringar hafva åkareembetena gjort ge-
nom betydliga uppoffringar, som varit mest kännbara
för de obemedlade; men cmbetena hafva likväl varit
enhällige för att fullgöra höga vederbörandes före-
skrifter och uppfylla al änhetens önskningar, hvarföre
embetena ega scn tillfredsställande öfvertygelsen, att
ordning och propretå äro rådande i deras hållning.
ocieteten anförer, att utländska städer hafva lä
hatt beqvämligheter, hvilkas tillhandahållande h
des borde höra till societetens verksamhet; men, som
j societeten icke naringifvit hvaruti dessa beqvämlig-
heter bestå, äro vi oj heller i tillfälle att desamma
till besvarande nu kunna upptaga. Vidare anförer
I societeten, att, samtidigt med diligence och omnibus-
vagnarne, hafva uppkommit täckvagnar och kalescher
i forslade med en häst, hvarjemte societeten omförmä-
;ler, att skilnaden emellan hyrkusksocieteten och åka-
ireembetets rörelse har hittills legat deruti, att socie-
teten uteslutande egt begagna täckta vagnar och ka-
lescher, då åkareembetet varit förbehållet att skjutsa
imed öppna åkdon, med en häst, äfvensom att för-
rätta nästan alla arbetskörslor.
Akareembetena känna ganska väl både sina skyl-
digheter och rättigheter, och med denna kännedom
veta embetena, att de icke gjort ringaste intrång uti
hyrkusksocietetens förmåner.
Alt kalescher, forslade med cen häst, begagnas af
embetena, bestrides, såsom alldeles sanningslöst, hvar-
emot täckvagnar, forslade med en häst, uppkommit;
men deruti hafva hvarken norra eller södra åkare-
embetena den minsta del och hvartill de ej heller
gilvit bifall, utan härleder detta sig endast från en
ledamot af norra embetet, som på eget bevåg med
dessa vagnar up pkommit, och må derföre hyrkusk S0-
cieteten hänvända sig endast till denne ledamot, må
han derföre tilltalas och må han således svara för
Hvad ban gjort; men äkareembetena afsäga sig i un-
ierdånighet all delaktighet deruti. För örrigt hafva
åkares oetena icke öf fverskri
skjutsa med öppna åkdon, och dessa hafva på sednare
tider blifvit tillökte med de såkallade drotskor, hvilka
höga vederbörande älade åkareembetena, alt till all-
mänt begagnande anskaffa vid det äfventyr att, om
embetena icke sådant vil:e eller kunde fullgöra, skulle
det af enskild person till verkställighet öfvertagas. Nu
sågo vi väl de dryga kostnader, som oss förestodo;
men beslutet var fattadt, det måste fullbordas och med
beredvillighet gingo vi så väl herrar vederbörandes
föreskrvift, som allmänhetens önskningar till mötes och
ändamålet vanns. För att göra dessa åkdon beqväm-
liga uti svårt väder, hafva vi försett dem med suflet-
ter och det:
chäsar och or, utan att desamma, efter vår un-
derdåniga öfvertygelse, kunna anses för annat än blott
egna åkdon.
Hyrkusksocieteten är mycket bekymrad deröfver,
att om den nya arten åkdon komme att af andre
spekulanter till allmänhetens tjenst arrangeras, så
skulle societeten se sin rörelse på ett kännbart sätt
störd och tillintetgjord, hvarjemte societeten ytterli-
gare anmärker, att åkdon, fortskaffade med en häst,
naturligtvis erhållas till mindre pris, hvaraf följden
skulle blifva, att endast tyngre köringar för större
sällskaper finge af societeten i det backiga, för tyngre
åkdon och lass olämpliga Stockholm påräknas.
Härvid få vi i underdänighet andraga, att benäm-
ningen af spekulant endast tillkommer den ledamot
t deras skyldighet, att):
mma kan lätteligen användas både pål.
af norra embetet, som uppfunnit täckvagnar, forslade j
med en häst, hvaremot så väl norra som södra em-
betena icke genom några spekulationer förfördelat
kyrkusksocicteten, utan endast fullgjort gilna föreskrif-
ler. Om billighet vore rådande hos societeten, så
kunde den lätteligen finna, att åkdon, bespändt med
en t, erhålles ill mindre pris än då 2:ne hästar
kola begagnas, samt att det ligger i menskliga na-
uren, söka (a varan för bästa priset, och efter vår
nfaldiga öfvertygelse tro vi, att allmänheten icke lä-
er kunna tvingas taga något bestämdt åkdon, utan
utt sådant beror på deras fria vija.
Att Stockholm är mycket backig och för lass olämp-
ig, det medgifva vi, och dagliga erfarenheten öfver-
ygar oss om denna svårighet, som, härledande sig
från verldens skapeise, icke kan af oss hjelpas; men,
om hyrkusksocieteten, hvars tid icke är så synner-
igen upptagen, borttoge dessa backar och sedermera
kaffade sig patent på så kallade ångvagnar, så skulle
ocieteten derigenom erbålla en betydlig inkomst och
cke behöfva frukta, att blifva tillintetgjord.
Hyrkusksocieteten betraktar kostnaderne för ett hyr-
cuskverk, till inköp och underhåll, samt att till ett
ådant förr ej erfordrades mera än en fjerdedel
not nu.
Alldeles sådant är också förhållandet med åkareem-
;etena; ty förr kunde vi inköpa ett åkdon för 20 å
;0 Rdr, nu deremot måste vi gifva 2 å 300 Rdr, samt
ör en drottska mellan 4 å 500 Rår, allt Bko.
Hvad societeten anförer rörande sina hästars dyra
nköp, det är i lika proportion med hvad embetena
ör sådane nu betala; men att ett så väl arrangeradt
wyrkuskverk här i staden nu finnes, som uppgår till
50,000 Rdr Bko, det våga embetena betvifla.
Slutligen anför societeten, at en hel borgareklass
Stockholm, som öfver 400 år redligt försvarat sin
lats i samhället, samt genom arbete och omtanka
munat betydliga bidrag till årliga statsutgifterna, bäf-
sar för sin hotande framtid.
Detta är, lindrigast sagdt, nog djerft och förmätet;
inför Mojestätets t thron är det den redlige under-!
tens pligt att tala sanningens okonstlade språk och
cke nyttja mörkare färger till tallans målning, än
om behöfves. För att ådagal: igga obofogenheten a IM
wyrkusksocietetens klagan, vilja vi i under ;dånighet
öka göra en jemförelse emellan societeten och åkare-
mbetena.
e
Vv
)