Article Image
fattningarna i deras gamla rutna skick, utan at tänka på de reformer, som tidens kraf, industri ens framsteg, allmänhetens behof och individen rättsanspråk påkalla. Ett nytt exempel häraf ha åter förekommit uti en nu hos Regeringen an hängig fråga emellan hyrkusksocietetens och åkareembetenas här i hufvudstaden rättigheter oci priviligier. För det vanliga förståndet synes vä ingenting i verlden enklare och klarare, än att då ändamålet med dessa båda societeters inrättande måste vara att skaffa allmänheten en säker tillgång på hästar och åkdon mot betalning, utan att behöfva hålla sådana sjelf, så kunde och borde alla, som vilja betjena sig al dessa nyttiga fortskaffningsmedel, gerna förena sig i ett embete och dettas serskilda medlemmar få begagna en eller flera hästar, öppna eller täckta åkdon efter eget behag, emot deltagande i lika. onera och skyldigheter. Men så är det icke. Åkareembetet lär hafva betydligt större allmänna skyldigheter än hyrkuskarne, men eger, såsom vederlag derför, ensamt privilegium att få betjena med en häst mot betalning. Nu är händelsen, att en afåkareembetets ledamöter lagt sig till den ganska ändamålsenliga förbättringen, att förse sig med en eller flere, vi vete det ej rält, mindre täckvagnar för en häst, hvarigenom två personer kunna åka för temligen billigt pris äfven i fult väder. Detta har skrämt upp hyrkuskarne, som ingått till Kgl. Maj:t och begärt alt få begagna samma förmån. Härvid omnämna de de stora framsteg, som hyrkusk-inrättningarna gjort de sista 50 åren. Detsamma påstå åkarne med rätta kunna äfven af dem åberopas, ete. Men det märkvärdigaste är, att åkare-embetet i sitt försvar icke försvarar sin rättighet att få hålla täckvagnar med en häst, utan, till stor skada för allmänheten, afsäga sig denna rättighet, bara de i öfrigt få vara i fred. Skriftvexlingen är verkligen i flera afseenden både originel och lärorik, och vi införe den derföre här nedan: Hyrkusksocietetens inlaga: Stormägtigste Allernådigste Konung! Inför Eders Kongl. Maj:ts thron vågar i djupaste underdänighet hyrkusksocieteten i Stockholm, hotad sk till existens och framtida bergning, att nedlägga sina hekymmer, under säker förtröstan, att Eders Kongl. Moj:t allernådigst täckes behjerta nedanskrifne, af yttersta nöden föranledda allerunderdånigste ansökning. Mera än ett sekel har förflutit sedan hyrkusk teten först började sin verksamhet. Mängd gar och förbättringar hafva under denna tid inträffat, så väl vid detta som vid andra yrken, och societeten. vågar boppas hafva efter yttersta förmåga sökt uppmärksamma tidens kraf och allmänhetens stegrade for dringar, till bevis hvarpå torde få hänvi skaffenheten af de hästar och äkdon, som ännu fö i decennier tillbaka publiken tillhandahölles, jemnförd , med snyggheten, — ja e!egansen af dem som nu pre-: steras. Men uppfinningarna öka sig och förändra allt, hvil-; ket förnämligast på sednarc tider visat sig i kommu-! nikstionsoch transportmedel så för åkande som för foror, och utländska städer hafva länge haft beqyväm-; Tigheter, hvilkas tillhandahållande härstädes borde höra ! till hyrkusksocietetens verksamhet; men dem vi af! restriktioner i våra rättigheter hindrats att erbjuda. Samtidigt med de af flere dragare transporterade diligenceoch omnibusvagnarne, hafva uppkommit täckvagnar och kalecher forslade med cen häst. Hyr-; kuskrättigheterne innefatta endast tillåtelse att hålla! allmänheten tillhanda åkdon, bespände med ett par! hästar, och skilnaden emellan hyrkusksocietetens och åkareembetets rörelse har hittills legat hufvudsakligen ij deri, att societeten uteslutande ägt begagna täckta: vagnar och kalecher, då åkareembetet varit förbehåli tet att skjutsa med öppna åkdon med en häst, äfven-! som att förrätta nästan alla arbetskörslor. Skulle derföre den nya arten äkdon komma att af andra spekulanter till allmänhetens tjenst arrangeras, så nödgas hyrkusksocieteten, i brist af tillstånd, se sin rörelse på det kännbaraste störd — ja tillintetgjord, utan att kunna i konkurrensen deltaga. Ty då åkdon, fortskaffade med en häst, naturligtvis erhållas till mindre pris, och, i form af täckvagn eller kalesch, lemna samma beqvämlighet och skydd som societetens större vagnar, så följer deraf, att endast de tyngre körningarne för större sällskaper finge af hyrkusksocieteten i det backiga, för tyngre åkdon och Jass olämpliga Stockholm påräknas, derå risk och omkostnader uppväga förtjensten; deremot hyarje ensam person, eller sällskap bestående af tvenne, valde den minst kostsamma och lika beqväma enbetsvagnen, men hvilken, genom det mindre förlaget och den större trafiken, lemnade vida högre vinst, enär den aldeles tillskansade sig den förtjenst hyrkusksocieteten å lättare transporter med tvåspända täckvagnar och kalcescher möjligen haft. När dertill i betraktande tages, att omkostnaden för ett hyrkuskverk i inköp och underhåll förr ej erfordrade mera än fjerdedelen mot nu; att en vagn af cirka 2 å 300 Rdr och ett par hästar af lika värde då kunde användas, deremot nuvarande voiturer uppgå till 4000 Rdr och deröfyer, samt hästarne till 6 å 200 Rdr, allt banko, paret, så att ett kapital af 20 å 39,000 Rdr Bko till ett väl arrangeradt hyrkuskverk erfordras, så synes lälteligen, att om kyrkuskrörelsen skulle underkastas ett så kännbart intrång ! som nu hotar, utan societeten lemnad rättighet att ijs trafiken deltaga, följden blefye dess totala upplösning i och undergång. Det är på dessa grunder undertecknade, å hyrkusksocietelens vägnar, våga hos Eders Kongl. Maj:t i djupaste underdånighet anhålla, att våra privilegier allernådigst måtte sålunda förändras, att oss antingen lemnas rättighet, att med åkdon af hvad form och j beskaffenhet som helst, espände med cen cier flerel! hästar, betjena allmänheten, eller ock, att oss förun-! nas tillåtelsen att, jemte våra hittills hållne åkdon,: begagna täckvagnar och kalescher med en häst bespände, för alt åtminstone kunna täfla om den bergI i ning, som, genom den nya transportmetiodens al-!, männare begagnande hotar att oss frånryckas. Böi rande naturligtvis inför slika körningar, på vani fsrunder uppgjord modifierad taxa, till efterrättelse utfärdas. Stormägtigste Allernås ligste Konung! 5 mn Am Ani hand di

15 februari 1843, sida 3

Thumbnail