Den presterliga välsignelsen öfver det nyvigda
paret blef härigenom afbruten och den öfverlyck-
lige Hooghuisen omfattade med ömt bekymmer
sin unga brud, hvilken, utmattad, sjönk till hans
bröst. Hon sioz nu slöjan tillbaka och ett par
stora, svarta, honom förskräckligt bekanta ögon
stirrade emot honom. Fasande, liksom hade ett
spöke omfattat honom, for han tillbaka.
Död och djefvull stammade hans af förskräc-
kelse halfqväfda röst, hvad är detta?
Min älskade Jacob! det är jag, det är din For-
tiletlta, din maka — kom i mina armar,, svara-
de italienskan med en hånfull ömhet, i det hon
sträckte sin famn för att ånyo omsluta honom.
Bort, djefvulska odjur! bort,, gnisslade hollän-
daren allt mera tillbakaspringande. Hans vilda
blick föll nu på den svartklädda gestalten. Med
ett skutt var han nära henne och ryckte, ursin-
nig, slöjan från hennes ansigte. — Giuliettal
Den skälmska kammarjungfrun gjorde för ho-
nom en djup nigning.
Skamliga bedrägeri! ropade Hooghuisen. Mi-
na herrar! J ären viltnen till att jag icke är
vigd vid denna qvinna.n
Nej, mynheer Hooghuisen, det äro de icke
viltnen till, inföll presten förtörnad. Denna
dam är er inför Gud och äfven i laglig väg vigda
hustru; ni sjelf har ju ledt henne fram till mig.
Ovädret rullade åter dundrande öfver deras
hbufvuden och förmörkade salongen. Man bar in
flera armstakar, hvilkas vaxljus kastade ett klart
sken öfver scenen.
Men ni, herr notariel skrek Ilooghuisen, ni
vet åtminstone alt det nedrigaste bedrägeri är spe-
ladt här. Det är ju icke denna italienska som
jag ville gifta mig med.
Om förlåtelse,, genmälde juristen kallblodigt,
adet vet jag ingenting om. Ni har fört fram till
mig denna dam, hvilken i lagenlig form under-
tecknat giltermålskontraktet. — Jag begriper der-
före icke huru ...