hafva blifvit uppförda, 0. s. v. Slutligen svint lar det för rec:s blickar och han hör inom de Hegelska skolan endast ,idel kif, afund och olåt ehuru palla dessa så kallade Altoch Jung-Heg Lianer bodde (bo?) uti det ursprungliga palatse liksom i ett gemensamt omslutande skal. Denna korta och målande historik förråder ( nekligen ett visst syskontycke med artiklarne ri rande den Hegelska filosofien i Brockhaus Kor versationslexikon, och öfverträffar den nästan u ytlig uppfattning af den förhandvarande divergense uti åsigter inom den Hegelska skolan. Men de om är här icke stället att orda, och anmärkt derföre endast, att det ser ut, som Rec. ville Fr fullt allvar inbilla läsaren, att genom v. Schelling blotta uppträdande i Berlin det vore totalt för! med Hezgelska filosofiens studium, att den num ra är anliquerad, och att man alltså måste tal om densamma i och såsom Plusquamperfectum. (Forts. följer.) MUSIK. 28 Stor polonaise, komponerad på begäran för de föte, som Stockholms magistrat och borger skap, till firande af Hans Majestät Konun Carl den XIV Johans tjugofemte regeringsår å stora börssalen underdånigst gifvit den 4 Februari 18453, af Franz Berwald. (Arran gerad för pianoforte af författaren.) Stock holm, A. Hirsch. Pris 24 sk. Bko. Det gifves vål knappast någon tonsättare, son icke stundom blifvit föranlåten att försöka sig det kinkiga konstslag, som kallas tillfällighetsmu sik. De svårigheter, som gemenligen åtfölja dy: lika förtroenden, äro hvarken små eller få: mar skall för vissa personer eller förhållanden på er gång känna ett så lifligt deltagande, att det e kan tolkas med blotta ord, utan måste utbrista toner, i sång. Derjemte får författaren lämpa karakteren så väl i det hela, som uti specialiteterna efter omständigheter af mångfaldiga slag; och är sångmön eljest stundom sen att infinna sig, så kan man nästan. med säkerhet räkna på henne: uteblifvande vid detta tillfälle, då hennes bistånd så väl behöfdes, och, till råga på allt, får de! hela ej förråda något arbete, utan se ut som et! med största lätthet framkastadt infall. Dessa reflexioner äro gjorda i allmänhet, och kunna visserligen af omständigheterna betydligen modificeras; att utföra ett dylikt uppdrag väl, blir imedlertid i alla fall ett kinkigt problem, och löses ej alltid så skickligt, som herr Berwald vid detta tillfälle gjort det. Denna polonaise har nemligen, såsom tillfällighetspjes betraktad, utan tvifvel mycken förtjenst: den är, såsom man kunde vänta sig af herr B., utförd med planmässighet och formell noggrannhet; karakteren är majestätisk och tillika graciös, såsom tillfället erfordrade det, och den blandning af krigisk anda och ridderlig courtoisie, som utgör hufvudelementet i polonaisen (då ej fråga är om konsertpolonaiser, 0. S. V.), ger stycket en liflig kolorit. Pjesen är hufvudsakligen baserad på 3 motiver, af hvilka de tvenne första äro ganska vackra; det tredje deremot, i f-dur, förefaller ref. något magert, ehuru i dess fortsättning intressanta modulationer förekomma. Att döma efter klaverutdraget, skulle man tycka, att elt par af de martialiska partierna kunnat vara något kortare eller förekomma mindre ofta; imedlertid bör man besinna, att pjesen ursprungligen varit beräknad för orkester, och att instrumentaleffekter här voro åsyftade, hvilka på pianot endast ofullkomligt kunna återgifvas. Vi förmoda, att detta lilla verk skall blifva allmänheten välkommet, då det så väsendtligen skiljer sig från de vanliga promenad-fubrikationerna, af hvilka de fleste dessutom redan promenerat den eviga hvilan till mötes. Arbelets yttre är utmärkt af den typografiska nitiditet, som man är van att finna hos denne förläggares artikar. —U— a