— Statstidningen för i går meddelar de tal,
som blifvit vexlade vid de lärda samfundens de-
putation i förrgår hos H. M. Konungen för att
tillkännagifva om den beslutade medaljen. De de-
puterade voro: Af Svenska akademien: hrr Geijer,
Grubbe och v. Beskow; af Vetenskaps: friher-
rarne v. Brinkman och Berzelius; af Vitterhets-
Historie- och Antigvitets: H. Ex. m. m. hr fri-
herre Ihre, hrr Wallmark och Hildebrand; aj
Landtbruks: brr Poppius och Nathorst; af Fria
konsternas: hrr Blom och Byström; af Musikali-
ska: hr friherre v. Rostn och hr Drake; af Krigs-
vetenskaps: hrr Kreuger och grefve Hamilton:
af Samfundet för uta. af handlingar i Skandina-
viens historia: H. Ex. m. m. hr grefve Brahe
och friherre Adlerberth.
Hr Geijer, i egenskap af Svenska akademiens
direktör, böll vid detta tillfälle till HM. M. Ko-
nungen följande underdåniga tal:
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Vetenskaper och konster äro ej fästade vid någo!
visst land eller samhälle. Naturens och mensklighe-
tens rätt använda kännedom är öfverallt deras mål
Vördande de skilnader samhället infört, akta och äl-
ska de likväl framför allt det värde, som öfver dem
alla är upphöjdt, den skaparens gåfva i menniskans
bröst, af hvilken de sjelfva lifvas och scenom hvilken
de känna sin gemenskap med det sanna, goca oct
sköna. Igenkänna de nu samma himlagåfva till mensk-
lighetens sta hos dem, som Försynen kallat till Ied-
ningen af staters och nationers öden, så se de tillika
utom siz det värdigaste föremål för en ren och villig
hyllnipg. Eders Maj:t, genom egen kraft uppstigen
till mensklighetens höjder, kallad genom ett fritt folks
val till en tron, hvars glans förhöjes genom tvenne a
Eders Maj:t förenade kronor, emottog redan med
rätta öfverallt af vetensiapens och konstens idkare en
sådan hyllning. Hvad skall då Eders Maj:t ej vara
för oss, när vi i detta ögonblick nalkas vår Konung
och vår välgörare?
Gå vi med våra tankar tillbaka till den tid, då
Eders Maj:t först beträdde Sveriges jord, och med
uppoffring af förbindelser, som endast de högsta plig.
ter kunde upplösa, gaf Sitt nya, af så många faroi
hotade fädernesland, än en gång en ärofull plats
Europas rådslag och vapen, och försäkrade vårt räd-
dade sjelfbestånd genom den Skandinaviska halföns
förening under en spira: höja vi ifrån denna tid åter
våra blickar till den store, grånade krigaren, som, nu
den äldste af Europas monarker och snart ensam öf.
verlefvande utaf ett slägte af bjeltar och herrskare
som fylide verlden med sitt rykte, har skänkt och bi:
behållit åt Svenska folket den längsta frid det änn
njutit och, med denna frid, fridens alla frukter; hvil
ka böra ej vära känslor vara?
Vid betraktelsen af en bana, som likå svårligen skal
kunna upphöjas af samtidens lof, som nedsättas a
dess tadel, känna vi, att det ej anstår oss att loforda
Men en rättvis tacksamhet må ej qväfva sin röst, och
dess enkla uttryck skall Eders Maj:ts hjerta veta ati
värdera. Mot framtiden vända vi oss med känslan