märkning, att man borde smida medan Jernet vai varmt och att ännu i dag allt måste afgöras. Fortiletta släppte ut den gamle bokhållaren genom en sidodörr och återvände till den väntande, trolöse älskaren. Sedan hon en liten stund hade roat sig åt hans pinsamma ovisshet och med serdeles förslagenhe! slingrat sig ifrån hans nyfikna frågor, angående samtalet med bokhållaren, hvilkeu han förmodade ännu vara gvar i boudoiren, upprepade Hooghuisen sin anhållan om Idolas hand och fordrade et! bestämdt svar. Välan då,, sade Fortiletta, eftergifvande, jag vill till och med bekänna för er, att den gamle Sachterwanst har gjort mig förslag, hvilka möjligen kunde förmå mig att gå edra önskningar till möte. Men dessa önskningar bero imedlertid på ert öppna förtroende. Ni känner Idolas motviljs för er; till min förundran sade Baldus mig, det ni eger medel .att besegra den. Detta hinder, hvilket jag hittills ansett såsom oöfverstigligt, känner jag, som mor, mig för svag att besegra. Förklara mig således er plan., Med glädje öppnar jag för er mitt hjertas doldaste djup! ropade den förälskade gamle ungkarlen. Utan ert bifall och er medverkan äro mina planer dessutom omöjliga att utföra. Och nu utvecklade han ganska utförligt den med Hooghuisen öfverenskomna planen, nämlig 3en att vigseln skulle samma afton försiggå ombord på India. Han slutade med den lättsinniga förhoppning, att Idola, skrämd och öfverraskad af den moderliga befallningen, utan tvifvel skulle låta öfver tala sig. aDenna öfverspända förhoppning kunde lätt