skyndade derföre till Fortiletta och frågade henne,
itan att förråda ett ord af det erhållna förtroen-
let, angående min Idolas börd. Då gaf hon mig
len oomkullstötliga öfvertygelsen, att ni bedragit
er, min far.
Tig!) röt fadren, fruktande att hans nyfiket
lyssnande maka: redan hade fått veta för mycket
Jag befaller dig nu alt tro mig. Och jag, Er-
hard van Eernswaard, som ännu aldrig sagt er
osanning, ger dig mitt hedersord på, att Forti-
letta beljugit dig, dårat dig genom ett helfvetisk!
bedrägeri, för att bringa dig och mig och oss all:
i förderfvet. Hon sjelf har förklarat mig denn:
djefvulska sanning.
Min vördade far,, svarade Edward lugn, n
har lärt mig, att jag i mitt if aldrig bör handls
mot min öfvertygelse, och att jag bör följa an-
dras mening och råd endast, då de öfverensstäm-
ma med min inre mening. Jag måste, kan här
der det gäller hela mitt lifs lycka, icke annat är
förklara, det jag är öfvertygad, att Idola icke äl
dotter af den. man, som min far tror.n
Du fäster således mer förtroende vid en ne
drig, ränkfull qvinnas ord, än vid din egen fars?
Nej, nej, bäste, älskade far; ingenting om för
troende — men jag har solklar öfvertygelse oci
skall i hela min lefnad icke öfverge Idola. Henn
tillhör mitt bjerta och min hand; hon har mir
ed derpå och jag ämnar bålla den.
pBort från mina ögon, vanartige son! Bort mec
dig, olydigel dundrade den vredgade fadren.
Gertrud bade med spänd uppmärksamhet oc!
stel fasa följt hela denna scen. Aldrig hade hor
sett sin man i ett sådant raseri. Hon darrade
alldeles som ett barn vid den förtörnade fadren