ren nens stent nn kt
Idola. Mer kan, får jag icke säga. Hör! — der
kommer far. Söta, goda mor! jag ber att du
tror hvad jag säger, och att du hjelper mig att
erhålla min fars bifall. .
Hjertligt gerna, min son; men du är ju all-
deles utom dig. Var då lugn. Din far skall väl
ge med sig. Allt hvad jag kan göra deråt, lofvar
jag göra; det är ju min -innerligaste önskan att
du gifter dig. i
Van Eernswaard inträdde häftigt. Dyster vrede
hvilade på den rynkade pannan och sprutade ur
de blixtrande ögonen. De rysliga ord han hört
hos Fortiletta ljödo ännu för hans upprörda själ.
Ha! godt att jag finner dig, äreförgätne bofl
dundrade han till sonen. — Jag vet hvar du har
varit och hvad tro jag hädanefter kan sätta till
dina löften.,
Jag nekar icke att jag var hos Idola, svarade
Edward i fast, men vördnadsfull ton; men mitt
löfte bröt jag icke derföre.
pFräcke lögnare! hur vågar du säga mig detta
i ansigtet? Italienskan har ju berättat mig allt
hvad ni talade.,
,Allt hvad vi talade?s ropade ynglingen glad.
0, Gud vare lof! då har min far återkommit
från sin olycksaliga :villfarelse.,
Villfarelse? Hvad vill det säga? Jag sväfvar
ej i villfarelse. Men jag vet att du har skändligt
missbrukat mitt förtroende; hvart enda ord, som
jag sade dig i går afton, har du omtalat för For-
tiletta.
Förlåt mig, min far, det har jag icke gjort,
tro mig det, jag försäkrar heligt. Men jag kom
på den tanken, att ni möjligen kunde irra er.
En Guds engel ingaf mig den lyckliga idden, Jag