Lr vi vidt ue
Keno TORG ETTE TNT
Prb BON An
je
ÄNDE sla
OLE BULL.
(Ur det nyligen utkomna tredje bandet af ;Nya dikter
af Hunhros
En fogel i skogen, det är Olo Bull,
Som spelar i morgonens rodnande gull,
När solen går upp ur den blånande sjö,
Och kärlekens suckar i lundarne dö.
Väl känner han konsten, men icke i bur;
En lärjunge är han af dig, o natur!
Han hörde din skala i vårvindens sus,
I fjeliarnes genljud, i elfvarnes brus.
Der fick han i hvirflande forsen vid strand
Förtrollande stråken ur strömkarlens hand;
Dock djupast han hörde i barndomens brös
Förklingande toner af gudomens röst.
Man klandrar din gåfva, du Nordlandets son,
Men strängarnes välljud der ofyvanifrån
Är icke en gnisslande död mekanik,
Nej, i din viol ler naturens musik.
— ESO ESA
— SomnATHS SANDELSPORTAR. I Oktober må-
nad, år 1023, hade Mahmud — den ryktbare herr-
skaren öfver Ghasnah — anträdt sitt sista tåg emot
de indiske afgudadyrkarne. Han hade förnämligast
riktat sin march mot den berömda staden Patan Som-
nath (20: 53 nordlig bredd, 70? 55 ostlig längd från
London), belägen vid yttersta spetsen af halfön Gud-
scherat, midt emot den portugisiska ön Diu. Patan
Somnath får icke, såsom det skett i de engelska bla-
den, förbiandas med Pschaggernats (d. v. s. verldens
gud) berömda tempel. Detta tempel ligger i Kattaks
distrikt vid sjökusten af Prissa (19 497 n. br., 85
34 0. 1. från London).
Staden på halfön Gudseherat, enligt Abul Fasel,
kallad Patan — den utvalde — för sitt herrliga lä-
ges skull, hade erhållit sitt tillnamn Somnath, eller
riktigare Svayambluv Nal, den genom sig sj If va-
rande gudens, genom en berömd Siwas bildstod, som
dyrkades öfver hela Indien. Bildstoden badades dag-
iigen tvenne gånger i Ganges-flodens helgade vatten;
tvåtusen Brabminer voro anställda vid templot, till
förrättande af de heliga bruken, och dessutom till
dessa fromma presters och det andäktiga folkets för-
Justelse 300 bajaderer och 309 musikanter. Trehun-
dra barberare drogo sitt underhåll af inkomsterna
vid gudens tempel; de hade i uppdrag att raka de
trogna, som ville besöka det inre af helgedomen och
der förrätta sin andakt. Svayambhu Nat-gudens
bild stod icke ensam; han var omgilven af ett stort
antal gyllene och silfver-idoler och vid ändan af tem-
plet prunkade den gudomlige eller vederstygglige
Lingam, en af de tolf ryktbare, som i fordna tider
på åtskilliga platser i Indien utställdes till Braminer-
nas tillbedjan och uppbyggelse. Så heligt var detta
tempel ansedt, att till och med furstarne invigde si-
na döttrar åt afgudens skändliga tjenst, d. v. s. åt
prestkastens bemantlade lustar. Tiotusen byar) vo-
To anvisade till bestridande af helgedomens löpande
behof.
Provinsen Adschmir, tillika med Gudscherats huf-
vudstad, Nabrwaleh, måste snart gifva sig åt scgra-
ren, och vid början af följande året 1026 stod Mah-
mud utanför Somnath. Med egen hand sönderslog segra-
ren afgudens stenbild, lät föra stycken deraf till Ghsa-
nah, der de, till Islamismens förherrligande, tjenade
till trappsteg för ingången till den stora moskten och
Sultans palats. Enligt Ferischas, den berömde hin-
dostanske historieförfattarens uppgift, funnos sten-
blocken ännu vid början af 47:de århundradet der-
städes. Ferischtah, hvilken år 4609 fullbordade sitt
stora verk, hade till och med sett Somnath eller de
rainer, som uppgåfvos för lemningar efter denna stad,
Men hbvarken samtida historieskrifvare eller sednare
trovärdiga författare omtaln, att Mahmud fört sandels-
portarne till sin hufvudstad, Ghasnah. Detta faktum
stödjer sig, så vidt vi veta, endast på en bland Hin-
duerne gångbar sägen. Vore äfven uppgiften Srun
dad, skulle likväl portarne omöjligen kunnat bibehål
lits till våra dagar. Redan 429 år ofter Mahmud:
död (4152) blef Ghasnawidernas ryktbara residen
stormadt af Alacddin Husain, den vilde grundlägga
ren till Ghoridernas rike, med tillnamnet Dschehan
sus eller verld naren. PDessa dagar, säger er
österländsk författare, YOFO förmörkade af den upp:
stigande röken och de fruktansvärda nätterna upply-
stes af lågorna,. De byggnader, som skonades a
branden eller motstodo menniskornas vilda förstörings
must, beröfvades åtminstone sina inskriptioner oc
prydrader; till och med Gha nas grafvar blef
vo upprifaa och deras innehåll örverlemmnadt åt lå
gorna. Somnaths Sandelsportar, existera sälede
icke; och de, som terför utgifvits, hafva, enligt e
engelsk ofticers uppgijt, icke innehållit en bit sandel
trä, utan äkta tall
nawi
) I det tyska originalet står: Oiten.
Ms ove RR RS RR LEE