Lr vi vidt ue Keno TORG ETTE TNT Prb BON An je ÄNDE sla OLE BULL. (Ur det nyligen utkomna tredje bandet af ;Nya dikter af Hunhros En fogel i skogen, det är Olo Bull, Som spelar i morgonens rodnande gull, När solen går upp ur den blånande sjö, Och kärlekens suckar i lundarne dö. Väl känner han konsten, men icke i bur; En lärjunge är han af dig, o natur! Han hörde din skala i vårvindens sus, I fjeliarnes genljud, i elfvarnes brus. Der fick han i hvirflande forsen vid strand Förtrollande stråken ur strömkarlens hand; Dock djupast han hörde i barndomens brös Förklingande toner af gudomens röst. Man klandrar din gåfva, du Nordlandets son, Men strängarnes välljud der ofyvanifrån Är icke en gnisslande död mekanik, Nej, i din viol ler naturens musik. — ESO ESA — SomnATHS SANDELSPORTAR. I Oktober månad, år 1023, hade Mahmud — den ryktbare herrskaren öfver Ghasnah — anträdt sitt sista tåg emot de indiske afgudadyrkarne. Han hade förnämligast riktat sin march mot den berömda staden Patan Somnath (20: 53 nordlig bredd, 70? 55 ostlig längd från London), belägen vid yttersta spetsen af halfön Gudscherat, midt emot den portugisiska ön Diu. Patan Somnath får icke, såsom det skett i de engelska bladen, förbiandas med Pschaggernats (d. v. s. verldens gud) berömda tempel. Detta tempel ligger i Kattaks distrikt vid sjökusten af Prissa (19 497 n. br., 85 34 0. 1. från London). Staden på halfön Gudseherat, enligt Abul Fasel, kallad Patan — den utvalde — för sitt herrliga läges skull, hade erhållit sitt tillnamn Somnath, eller riktigare Svayambluv Nal, den genom sig sj If varande gudens, genom en berömd Siwas bildstod, som dyrkades öfver hela Indien. Bildstoden badades dagiigen tvenne gånger i Ganges-flodens helgade vatten; tvåtusen Brabminer voro anställda vid templot, till förrättande af de heliga bruken, och dessutom till dessa fromma presters och det andäktiga folkets förJustelse 300 bajaderer och 309 musikanter. Trehundra barberare drogo sitt underhåll af inkomsterna vid gudens tempel; de hade i uppdrag att raka de trogna, som ville besöka det inre af helgedomen och der förrätta sin andakt. Svayambhu Nat-gudens bild stod icke ensam; han var omgilven af ett stort antal gyllene och silfver-idoler och vid ändan af templet prunkade den gudomlige eller vederstygglige Lingam, en af de tolf ryktbare, som i fordna tider på åtskilliga platser i Indien utställdes till Braminernas tillbedjan och uppbyggelse. Så heligt var detta tempel ansedt, att till och med furstarne invigde sina döttrar åt afgudens skändliga tjenst, d. v. s. åt prestkastens bemantlade lustar. Tiotusen byar) voTo anvisade till bestridande af helgedomens löpande behof. Provinsen Adschmir, tillika med Gudscherats hufvudstad, Nabrwaleh, måste snart gifva sig åt scgraren, och vid början af följande året 1026 stod Mahmud utanför Somnath. Med egen hand sönderslog segraren afgudens stenbild, lät föra stycken deraf till Ghsanah, der de, till Islamismens förherrligande, tjenade till trappsteg för ingången till den stora moskten och Sultans palats. Enligt Ferischas, den berömde hindostanske historieförfattarens uppgift, funnos stenblocken ännu vid början af 47:de århundradet derstädes. Ferischtah, hvilken år 4609 fullbordade sitt stora verk, hade till och med sett Somnath eller de rainer, som uppgåfvos för lemningar efter denna stad, Men hbvarken samtida historieskrifvare eller sednare trovärdiga författare omtaln, att Mahmud fört sandelsportarne till sin hufvudstad, Ghasnah. Detta faktum stödjer sig, så vidt vi veta, endast på en bland Hinduerne gångbar sägen. Vore äfven uppgiften Srun dad, skulle likväl portarne omöjligen kunnat bibehål lits till våra dagar. Redan 429 år ofter Mahmud: död (4152) blef Ghasnawidernas ryktbara residen stormadt af Alacddin Husain, den vilde grundlägga ren till Ghoridernas rike, med tillnamnet Dschehan sus eller verld naren. PDessa dagar, säger er österländsk författare, YOFO förmörkade af den upp: stigande röken och de fruktansvärda nätterna upplystes af lågorna,. De byggnader, som skonades a branden eller motstodo menniskornas vilda förstörings must, beröfvades åtminstone sina inskriptioner oc prydrader; till och med Gha nas grafvar blef vo upprifaa och deras innehåll örverlemmnadt åt lå gorna. Somnaths Sandelsportar, existera sälede icke; och de, som terför utgifvits, hafva, enligt e engelsk ofticers uppgijt, icke innehållit en bit sandel trä, utan äkta tall nawi ) I det tyska originalet står: Oiten. Ms ove RR RS RR LEE