vertyga mig, att min dyrkade Fortiletta var tro
lös och att hon, i armarna af en italiensk sån
gare, som följt med oss hit, gjorde spe af mi;
och min kärlek.,
Jag blef nemligen, på min fars och Hooghui-
sens föranstaltande, införd till Fortiletta, en gång
då hon minst anade det. — O, min son! det var
mig ett lika sö. derslitande, som förödmjukande
ögonblick, då jag både såg och hörde huru den
föraktliga qvinnan, sittande i knät på den itali-
enska äfventyraren och med armarna om hans hals,
hånade hvad hon kallade min penningdryghet
mitt högmod och min holländhka ömhet. — No:
af: jag återsåg den skamlösa varelsen aldrig frår
detta ögonblick. Min förlofning med Gertrud
följde straxt derpå.n
Men nu afkastade Fortiletta förställningens
mask och kom fram med sina anspråk. Hor
esde mitt skriftliga äktenskapslöfte och hotade
alt dermed offentligen framträda, för att hindra
mitt tillämnade giftermål. Med en oerhörd sum-
ma återköpte min far af den fräcka italienskan
mitt gifna löfte, hvarpå vi gladde oss åt att för
altid vara henne qvitt. Men för mig återstod
dock den med egen erfarenhet dyrt betaldta sat-
alt följ derna al en lättsinnig handiing griper.
rande, in i vårt lifs hela Lycka.
Inappt hade Fortitelta emottagit min fars guld
rön hon skref till honom, att hon bar under
ti bjerla en pant af vår kärlek. Mina förfö-
ringsmedel, mina eder om en obrottslig trohet.
hade lockat henne att uppoffra sin oskuld, påstod
hon, Om vi ock trodde oss hafva betalt henne:
ära, fortfor hon, så befallde henne dock moders-