känslosvallning, min son. Afhör mig lugnt: —
Du vet alt jag, som ung, reste i sällskap med
Hoozhuisen till till Italien. Der lärde Jag känna
theatersångerskan Fortiletta Cantalini. Hennes
skönhet intog mig; hennes glödande, häftiga ka-
rakter snärjde mig, emedan jag ansåg den för
själsstyrka. Hastigt stegrades min beundran till
en passionerad kärlek, om Jag så får benämna
mitt vilda sinnestummel. Mitt guld besegrade
alia rivaler. Fortiletta blef min och följde mig
hit till Amsterdam, för att här bli min hustru,
emedan man i Italien nekade mig, som prote-
stant, den presterliga välsignelsen till mitt äk-
tenskap.,
Fortiletta hade väl lofvat mig att öfverge
theatern; men, knappast anländ hit, förmådde
hon icke motstå de smickrande uppmaningar,
hvarmed såväl Hooghuisen, som flera andra af
hennes tillbedjare bestormade henne. Hon upp-
trädde, trots alla mina böner, som offentlig aktris
. Min far hade imedlertid bestämt din mor
till maka åt mig. Det var här, i samma rum
och på samma fläck, som du nu sitter, jag för
tjugufem år sedan förklarade min far, att jag hade
fyit Fortiletta mitt hedersord och :(t ingen an-
an skulle bli min hustru. Jag måste medde!a
min erfarne far alla omständigheter al min kärlek.
Hans riktiga, opartiska blick upptäckte snart, att
jag för den hycklande Ttalienskan vor ingentinz
annat än ett verktyg till förnöjande af bennes
törst efter guld och grannlåt. Utan att motsäga
mig, valde han det enda och säkra medlet att
bota mig för min vansinniga förblindelse. Med
tillbjelp at Hooghuisen lyckades det honom öl