-———nlaltkanana nwirnnMMMMMMMM
ett tröstlöst kaos af tillintetgjord sjelfkänsla, si
lefde ock i Eernswaards stolta. själ en passione-
rad, rastlös sträfvan efter den äran, att bland all:
sina medborgare gälla som en oförvitlig heders-
man, i den Näckfria glansen af sin samvetsgranna
rältskaffenhet. Detta var hans lifs uppgift och
det mål, som han vid alla sina handlingar aldrig
förlorade ur sigte. Och nu — nu måste han in-
för sin egon son bekänna en ungdomssynd, för
att sedan i hela silt lif stå befläckad inför sitt
barn. Dock, ban måste; om han icke ville upp-
lefva det oerhörda, bvars blotta åtanka kom ho-
nom att fasa, så måste han uppenbara allt.
Efter en lång paus, upplyfte han med förtvil-
lans mod sitt hufvud och talade, långsamt och i
afbrutna meningar:
pDu skall få höra dem — dessa skäl, som
föranleda mig — att handla så, som jag gör. —
Jag kunde fordra, att milt ord skulle vara dis
nog. — Dock nej — jag vill ej alt du skall tra
det jag — af en nyck eller al egensinne — vill
förstöra hela din lefnads lycka. — Jag skall öt-
vertyga dig — hvad det ock må kosta. Dock
— Iofva mig först — att du för ingen menniska
— icke för din mor — icke för Idola — kort-
ligen: för ingen lefvande varelse omtalar, hvar
jag nu går att anförtro dig.
Han räckte sin son banden. Denne sprang upp
fattade fadrens erbjudna hand och, då han kände
den darra, kysste dena med stormanuie ömhet
Min far! ropade han, hvad helst ni värdiga
anförtro mig, bedyrar jag skall ligga förvaradt
mitt bröst, djup än i ert eget.n
Godt; jag tror dig — sätt dig. — Inger