med tröstlös förtviflan i hjertat, redan såg sitt
lifs hela lycka nedramlad i en bottenlös afgrund.
Han hade lofvat bevara hemligheten; således må-
ste han öfverge Idola, utan att förklara hvarföre.
Dock, ehuru smärtande den tanken var honom
att i den älskandes ögon synas trolös och äre-
förgälen, så var han dock öfvertygad att Idola
skulle lida mindre deraf, än om den gräsliga hem-
ligheten blefve uppenbarad. Hans förvirrade för-
nuft förmådde, under denna hans förhoppnings
totala tillintetgörelse, icke fasthålla någon redig
bild. Han insåg icke, isin djupa smärta, att bro-
dersnamnet skulle i systerns bröst väcka känslor,
hvilkas qvalfulla intryck dock slutligen skulle öf-
verså till ömhet och vänskap, då i dess ställe
tankan på älskarens trolöshet skulle förgifta heia
hennes lif.
Edward hade blott i några veckor kännt och
älskat Idola. Mans ömhet för den sköna flickan
var således annorlunda, än om han från sin barn-
dom hade varit förtrogen med henne, och den i
hans själ djupt inrotade passionen var för stark,
utt blotta klangen af systernamnet skulle kunnat
utplåna den. Till och med den oomkullstötliga
ifvertygelsen, hvarmed fadren hade hotat, hade
cke förmått släcka hans längtans glöd.
Så infann sig ändtligzen den gryende morgonen.
Den genomvakade natten hade i Edwards bränn-
eta hufvud lemnat en ryslig tomhet och i hans
jerta iskylan af en hopplös försakelse. Hans
jäl var uttröttad af det nattliga grubblet och det
elades honom helt och hållet kraft att fatta ett
jeslut för sina vidare handlingar.
(Forts. följer.)
Få