j delser, tyckte jag, att månader förflutit sedan det
ögonblick, då jag dödade tumlaren. En sådan
här af brokiga gestalter gycklade för milt minne,
alt jag verkligen trodde mig hafva varit i tropi-
ska länder och öfvat min skjuttalang i närheten
af Azorerna. Vi mäta tiden efter de händelser,
hvilka den låter oss upplefva, och rummet efter
det, som wi varseblifva deri. En lustfärd på nå-
gra timmar kan således göra samma intryck, som
en lång resa, och jag råder alla läsare, hvilka sky
penningeslöseri, sömnlösa nätter, dåliga värdshus,
stormar, sorg och alla de obehagliga följderna af
långa resor, att resa efter mitt exempel.
——
— Ett stort engelskt fregattskepp, tillbörigt
herrar Halton et komp. i London och bygdt för re-
sor på Afrikanska kusten, har den 48 Oktober sistl.
år sprängts i luften genom en krutexplosion. Kapiten
Rowe, som förde det, var en erfaren man, och då
för krutets bevarande ombord, de bästa anstalter voro
fogade, synes hela tilkiragelsen oförklarlig, om man
ej får antaga, hvad som äfven lärer finnas anledning
att befara, nemligen at en oordning uppstått inom
besättningen ombord; ty det var ej fråga om att lossa
krutlasten, då olyckan skedde.
— Den 235 Januari uppkom vådeld i herrar
Gartores terpentinfabrik i London vid Rotherhithe,
nära Globe-Stairs. Byggnaderna voro mycket vid-
sträckta och intogo en areal af några tusen fot, i
midten hvaraf distilleringsverket var beläget: en stor
byggnad, 400 alnar lång och 46 alnar bred. Elden
hade utkommit i ett af retorthusen, beläget på norra
sidan af byggnaden, och i följd af de många bränn-
bara ämnen rasade elden med sådan häftighet, att
inom 40 minuter kea distillerverket stod i låga. 0O-
aktadt detta, lyckades det genom eldsläckningsanstal-
ternas hastiga ditkomst och folkets raskhet, att rädda
de öfriga byggnaderna; men förlusten är i alla fall
ganska betydlig.
— Rikedom medför bekymmer,, säger ett
gaminalt ordspråk, och det syntes vid sista stora bran-
den i Liverpool. Alla menniskor hastade, att med
betydliga ansträngningar och uppoffringar berga sin
lösegendom, då en gammal gumma yttrade, vid ut-
gåendet utur huset, som höll på att antändas, och
med den gladaste rö:t i verlden: Gud ske lof, jag
har ingenting att berga.
Detta besannar äfven vår naiva skalds, Bellmans,
utrop, vid eldsvådan i Kolmätargränden:
Jordens gudar all er lycka,
Är elt stoft, ett glittergrus.
Fattigdomen, vid sin krycka,
Lemnar nöjd sitt trånga hus! etc.
— FN stösare. En Cincinnati-tidning omtalar,
att en ung herre i södra delen af Förenta Staterna,
som ärft en ofantlig förmögenhet ijjordegendom, pen-
ningar, negerslafvar, m. m., nu nästan förstört allt-
sammans. Såsom ett bevis på den ytterlighet, hvar-
med han gått tillväga i sitt slöseri, anföres följande
anekdot. Han hade just betalt sista årets groggräk-
ning med 800 dollars, då han fick sc en midt emot
hans logis boende doktor, och bad denne komma till
sig. Då doktorn kom, bad han denne undersöka, om
han kunde se något i halsen på honom. Doktorn
förklarade, efter en noggrann undersökning, att han
icke upptäckt något; då den unge mannen ändock
önskade en för nyad undersökning, företog doktorn en
sådan, men förklarade bestämdt, att ingenting kunde
förmärkas. Nåväl herr doktor! utropade han, se
här gåfvobref på en egendom, 40,000 dollars och tjugu
negrer!
— ETT DYRT INSTRUMENT. En engelsk astronom,
vid namn South, hade konstruerat ett teleskop, hvil-
ket han framlade för astronomiska sällskapet i Lon-
don. Då detta cj gaf något fördelaktigt yttrande der-
öffer, beslöt han, i förtreten, att sönderstycka instru-
mentet och sälja det styckevis. En annons i tidnin-
garne uppmanar sådana, som handla med jern- och
kopparskräp, snickare och lumphandlare, att bivista
auktionen på styckena af hans teleskop, hvilket kostat
honom nära 4100,000 Rdr Bko.
Å
— EN GAMMAL MAN AFP EN FRUKETSAM FAMILJ. I
England lefver ännu i Weston Turyville en man vid
namn Richard Stevens, som är född under Georg II:s
regering, minnes Georg II:s kröning, har sett sin far-
fars får och har en sonsons dotter ännu i lifvet, som
nyligen blifvit moder. Mannen är ännu vid god helsa
och har sett åtta generationer, samt tror ännu, att
han kan få se den nionde.
— De sista stormarna vid kanalen emellan
England och Frankrike hafva öfvertygat om nödvän-
digheten att foga anstalter om flera fyrar, samt större
tillgång på kanallotsar. Saken lärer blifva föremäl
för petitioner till parlamentet.
— Panristsk TJurnDusTel. En gammal ungkarl,
hr Bidon, f. d. vinhandlare i Paris, hvilken af gam-
mal vana ännu hade en ganska väl försedd vinkällare,
märkte, att man hvarje natt bortstal några buteljer
af det bästa vinet. Han klagade, lät ändra låsen och
ställde vakt utanför källardörren, men förgäfves. Då
erhöll han ett anonymt bref af följande lydelse: Min
herre! Man har en lång tid bestulit er i minut,
men nu har man i sinnet att bestjäla er i parti.
Om ni icke vidtager lämpligare mått och steg blir hela
er källare tömd i natt. Herr Bidon blef mycket o-
rolig och fattade det beslutet att sjelf! bevaka sina
viner. Han köpte sig ett par pistoler och satte sig
på lur bakom två stora fat. Han satt der hela nat-
ten, men ingen kom, och slutligen inbröt dagstjuset
genom en glugg. Hr Bidon insåg nu att han var
bedragen och skyndade, längtande efter en kopp varmt
kaffe, upp ur den kalla källaren till sin boning. Men
nu först såg han huru grymt han blifvit bedragen,
ty han fann alla lås uppdyrkade och kistor och lådor
tömda. Penningar, dyrbarheter, linne, kläder, allt
var borta. Han var nu verkligen bestulen i parti.
Saken angafs genast hos poliskommissarien, hvilken
ätit anställa stränga eftersnaningar.