der sig, .är det naturligt att den gamla nerdam-
made inrättningen af så kallade hedersledamöter.
såsom dessa sednare vanligen i våra akademier!
valts och väljas, endast skall bidraga att kasta
öfver hela samfundet en dager af narraktig hög-
färd, ja, nästan af ett stötande oförnuft. Sålunda
har man verkligen svårt att hålla sig rätt allvar-
sam, när man t. ex. finner H. E. Grefve Brahe
hedersledamot icke blott i Krigsvetenskaps-akade-
mien, der han med något skäl kan anses sitta,
atan äfven i Vetenskaps-akademien vid sidan a!
en Berzelius, i Upsaliensiska Vetenskaps-societeten
vid sidan af en Pehr v. Afzelius, 1 Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-akademien vid sidan al!
alla våra vittra notabiliteter, i Samfundet för ut-
gifvande af handskrifter rörande Skandinaviens hi-
storia vid sidan af Geijer, Strinnholm och Berg-
falk, i Akademien för de fria konsterna vid sidan
af Sandberg och. Westin, i Landtbruks-akademien
vid sidan af våra förnämsta agronomer och in-
dustri-idkare. Om händelsevis efter hundra år,
då förmodligen alla kungliga akademier äro förbi
och H. E. Grefve Brahes storhet knappast en
tradition, någon -skulle råka få tag i en gammal
kalender för 4840-talet, föreställa vi oss hvilka
stora ögon han skall göra, när han vid genom-
bläddrandet af de mögliga bladen möter det Bra-
heska namnet i alla de ofvan uppräknade lysan-
de sällskaperna. Han skall utan tvifvel föreställa
sig, att mannen måtte varit ett ordentligt uni-
versal-geni, och han. skall anklaga litteratur- och
konsthistorien, som gjort sig skyldig till den o-
tillgifliga uraktlåtenheten att icke med ett enda
ord hafva omnämnt denna celebritet. Så slå vi
dunster i ögonen på den arma efterverlden! men
man har förut gjort detsamma åt oss..... Den
enda akademi, i hvilken ännu saknas FH. E. Gref-
ve Brahe, är den kungliga Musikaliska; detta för-
hållande är verkligen besynnerligt, ty, opartiskt
taladt, kunde han väl vara fullt ut lika mycket
qvalificerad till denna akademiska utmärkelse,
som till de öfriga, serdeles då man betänker, att,
huru ringa musikaliska anlag herr grefve Brahe
än möjligen må besitta, det likväl varit efter hans
pipa, som Svenska nationen både länge och väl
dansat, och då det äfvenledes ännu är den be-
kanta Braheska flygeln, som företrädesvis ger to-
nen och dominerar i den stora rikskonserten.
(Ur Liten lefver än.)
EEE
Rättelse: 1 gårdagsbladet och recensionen öfver
Ole Bulls konsert, 2:a sidan, 2:a spalten, 46:e raden
nedifrån , står: lugn och klokhet; läs: lugn och
klarhet.