der sig, .är det naturligt att den gamla nerdammade inrättningen af så kallade hedersledamöter. såsom dessa sednare vanligen i våra akademier! valts och väljas, endast skall bidraga att kasta öfver hela samfundet en dager af narraktig högfärd, ja, nästan af ett stötande oförnuft. Sålunda har man verkligen svårt att hålla sig rätt allvarsam, när man t. ex. finner H. E. Grefve Brahe hedersledamot icke blott i Krigsvetenskaps-akademien, der han med något skäl kan anses sitta, atan äfven i Vetenskaps-akademien vid sidan a! en Berzelius, i Upsaliensiska Vetenskaps-societeten vid sidan af en Pehr v. Afzelius, 1 Vitterhets-, Historieoch Antiqvitets-akademien vid sidan al! alla våra vittra notabiliteter, i Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia vid sidan af Geijer, Strinnholm och Bergfalk, i Akademien för de fria konsterna vid sidan af Sandberg och. Westin, i Landtbruks-akademien vid sidan af våra förnämsta agronomer och industri-idkare. Om händelsevis efter hundra år, då förmodligen alla kungliga akademier äro förbi och H. E. Grefve Brahes storhet knappast en tradition, någon -skulle råka få tag i en gammal kalender för 4840-talet, föreställa vi oss hvilka stora ögon han skall göra, när han vid genombläddrandet af de mögliga bladen möter det Braheska namnet i alla de ofvan uppräknade lysande sällskaperna. Han skall utan tvifvel föreställa sig, att mannen måtte varit ett ordentligt universal-geni, och han. skall anklaga litteraturoch konsthistorien, som gjort sig skyldig till den otillgifliga uraktlåtenheten att icke med ett enda ord hafva omnämnt denna celebritet. Så slå vi dunster i ögonen på den arma efterverlden! men man har förut gjort detsamma åt oss..... Den enda akademi, i hvilken ännu saknas FH. E. Grefve Brahe, är den kungliga Musikaliska; detta förhållande är verkligen besynnerligt, ty, opartiskt taladt, kunde han väl vara fullt ut lika mycket qvalificerad till denna akademiska utmärkelse, som till de öfriga, serdeles då man betänker, att, huru ringa musikaliska anlag herr grefve Brahe än möjligen må besitta, det likväl varit efter hans pipa, som Svenska nationen både länge och väl dansat, och då det äfvenledes ännu är den bekanta Braheska flygeln, som företrädesvis ger tonen och dominerar i den stora rikskonserten. (Ur Liten lefver än.) EEE Rättelse: 1 gårdagsbladet och recensionen öfver Ole Bulls konsert, 2:a sidan, 2:a spalten, 46:e raden nedifrån , står: lugn och klokhet; läs: lugn och klarhet.