Neapel. Liksom jag då lemnade dig första stege
i den lysande Fortilettas ynnest, så måste jag m
hos den tjusande Idola lemna rum för din son
Mea — hvad felas dig? Du mister ju all fär:
och ser ut som en prima donna utan smink.n
Verkligen tycktes icke den starke mannen ska
kad af en nervattack. Allt blod hade vikit bor
från de krithvita kinderna och den hand, hvarmec
han krampaktigt fattade sin väns arm, darrade
häftigt. Med möda tillkämpade han sig så mycker
attning att han, ehuru med bäfvande läppar, frågade:
,Talar du sanning, Hooghuisen? Alskar mir
son Edvard verkligen den italienska sångerskan ?
Behagar du släppa min arm, den är icke a
jern, så att den håller ut med att knipas af tän-
ger, skämtade den obarmhertige Hooghuisen
Nu skall sanningen alltför gerna stå dig till tjenst.
Din son är icke allenast kär i den englasköna I-
dola, utan han är äfven — utom mig, naturligt-
vis — den ende lycklige bland hela skaran a!
hennes tillbedjare. Derom kan du bäst öfvertyga
dig i afton på operan. Nu tar du ju en plats :
min loge — icke sannt?
Jag skall komma,, frampustade den pinadc
mannen mödosamt ur det sammanpressade brö
stet och aflägsnade sig med hastiga stez, utan et
enda ord till afsked.
Med hånfullt grin blickade Hooghuisen efte
sin bortilande ungdomsvän. . Det var det förnöjd:
leendet af en Satan, som gläder sig öfver, att
elt rent och lugnt menniskobröst hafva utströt
förderfvets frön. ( (Forts följer )
— En fransk tidning meddelar följande, nästa!
underbara berättelse: En invånare af Onnaing