Neapel. Liksom jag då lemnade dig första stege i den lysande Fortilettas ynnest, så måste jag m hos den tjusande Idola lemna rum för din son Mea — hvad felas dig? Du mister ju all fär: och ser ut som en prima donna utan smink.n Verkligen tycktes icke den starke mannen ska kad af en nervattack. Allt blod hade vikit bor från de krithvita kinderna och den hand, hvarmec han krampaktigt fattade sin väns arm, darrade häftigt. Med möda tillkämpade han sig så mycker attning att han, ehuru med bäfvande läppar, frågade: ,Talar du sanning, Hooghuisen? Alskar mir son Edvard verkligen den italienska sångerskan ? Behagar du släppa min arm, den är icke a jern, så att den håller ut med att knipas af tänger, skämtade den obarmhertige Hooghuisen Nu skall sanningen alltför gerna stå dig till tjenst. Din son är icke allenast kär i den englasköna Idola, utan han är äfven — utom mig, naturligtvis — den ende lycklige bland hela skaran a! hennes tillbedjare. Derom kan du bäst öfvertyga dig i afton på operan. Nu tar du ju en plats : min loge — icke sannt? Jag skall komma,, frampustade den pinadc mannen mödosamt ur det sammanpressade brö stet och aflägsnade sig med hastiga stez, utan et enda ord till afsked. Med hånfullt grin blickade Hooghuisen efte sin bortilande ungdomsvän. . Det var det förnöjd: leendet af en Satan, som gläder sig öfver, att elt rent och lugnt menniskobröst hafva utströt förderfvets frön. ( (Forts följer ) — En fransk tidning meddelar följande, nästa! underbara berättelse: En invånare af Onnaing