;Hvad? — Se er om efter en annan ? ropade han. — Nej, det kan ingalunila vara er mening. Ni måste tala rent språk med en gammal ärlig sjöman. Mynheer van Eernswaard! jag vill aldrig mer gunga på de lustiga böljorna om jag icke genast får emottaga kommando på ert herrliga skepp, India, Jag seglar nu på stunden om ni befaller, och hvarthän ni vill Ni vill således emottaga kaptensplatsen på India? frågade skeppsegaren, i det han med ettomärkligt leende räckte handen åt Emmerlenk. -yDet vill jag och här har ni mig med lif och själp, svarade denne, hårdt slående i den framräckta handen. Detta ögonblick ryckte sjömannen ifrån den lägre sferen till en högre. Innan ni går ombord på India, herr kapteny, yttrade van Eernswaard, tänker jag att ni väl önskar besöka er familj i Gaada.n VÅb, jag var der i går, svarade denne, ,och först i morgöns kom jag derifrån: Nej, India framför allt. Min hustru kan komma om bord och taga afsked al mig. Köpmannen nickade omärkligt och vinkade sedan med blyertspennan. Genast sade hans högst uppmärksamme bokhållare: sKom, herr kapten, för att på kontoret emottaga ert kontrakt. Ni hade kunnat spara oss den här promenaden. Nå, sakta, sakta — spring inte så fasligt. Hvarföre har ni nu så brådt? — Ni ville ju inte höra nyss. Det kommer sig af det otåliga blodet. Märk det, herr kapten, en bolländare får aldrig visa någon otålighet. Ni hade derigenom så när gått miste om det herrliga India. Jag måste ju så godt som släpa er till.börsen.