SMR
ysHar ni, frågade van Eernswaard, ,sett mitt
nya skepp India?
Skulle jag inte det? genmälde kaptenen. In-
dia är ju ett föremål för alla holländska skeppa-
res afund — af tvåtusen lästers drägtighet — bygdt
som ett linieskepp, men ändå större. — Då min
tlla brigg seglade förbi,. mente mina gossar, att
hela skrofvet af vår Ceres kunde beqvämt rym-
mas uti Indias buk. — India är väl det kapita-
laste skepp som någonsin seglade på Ostindien.
yDit är det ock bestämdt med första goda vind
sade van Eernswaard. Mitt folk ditför i dag hvad
som felar i dess fulla laddning. Endast kaptener
fattas. — Ni, kapten Emmerlenk, vill, i följe: a
mitt gifna löfte, latas här i hamnen ett par månader.
annars hade ni väl kunnat mottaga kommando på
India. Nu då ni är så envis, måste jag väl s
misz om efter en annan.n ;
Kaptensplatsen på en ostindiefarare af först
rangen är en holländsk sjökaptens högsta önskar
och målet för hans djerfvasteärelystnad. De skat
ta denna plats högre än kåptensposten på ett a
kronans linieskepp, ty de tycka att en ostindie
farare med full. laddning är vida mera värd är
ett väl utrustadt linieskepp- ?
Utsigten att från den lilla briggen bli förflytta
å den indiska kolossen, var för kapten Emmer
ienk högst öfverraskande. Om han någonsin vå
gat hoppas lyckan af en ostindiefarares rang 0c
befattning, så hade den -dock synts honom till
spärrad af många oöfverstigliga rangtrappor: För
våningen öfver den honom tillimnade lycka
träffade honom nu till den grad att han så nä
glörat den allvarliga respekten för sin skeppsprir
cipal och var färdig att falla honom i talet.