ehuru eljest ett temligen osynligt och föga imp
sant yttre, och Jag tror, att ditt begrepp om ht
nöm skall blifva någorlunda fullständigt. Hva
som isynnerhet lärer fästa din uppmärksamhe
äro de förhoppningar, som du af det föregåend
ser hafva från ett visst håll varit fästade på ho
nom, redan innan han kallades in i Konseljer
och de utvägar, som ej osannolikt lära tillita:
för alt hålla honom ryggen fri och befrämja Re
geringens afsigter, så länge han har sina fingra
med, i det stora hazardspelet. När man å ena si
dan tillitar de financieila tumskrufvar, som dej
vidsträckta kännedomen om personers penninge
ställning, sälter honom i tillfälle att begagna, ocl
man å den andra har hela säckar fulla med loc
kande förespeglingar åt embelsmanna-corpserne
och underlydande de tvänne Hofrätter, al hvilk:
Gyllenhaal varit ledamot i den ena och president
i den andra, så lärer du genast inse hvilket omät-
ligt inflytande en sådan person, som på köpe!
sälter sig öfver. allmänhetens omdöme (eller —
som listlöparen uttrycker sig — ,icke bär fruk-
an för den fria pressen eller de stora tidnin-
sarnap) kommer att utöfva på alla ledamöter al
Riksstånden, som tillhöra civile embetsmanna-
sorpsen vid instundande och följande riksdagar,
å länge justitie-portfeuillen befinnes i Hr Gyl-
enbaals hand. Jag irrar mig också mycket, om
cke just denna beräkning utgjort en väsendtlig
evekelsegrund för hans inkaliande i Konseljen,
ler den lyckligaste öfverensstämmelse. ofelbart
kommer alt. råda mellan D.D. E.E. Brahes och
syllenhaals åsigter, enär den sednare egentligen
ar alt tacka för sin bastiga fart på embetsbanan
len omständigheten, att han hade att skaffa med
terbhuset efter den förres framlidne fader, hvar-
vå sedermerå följde kammarherre-knapparna på
ocken och hofmarskalks-fjedrarna i hatten.
Detta ailt oaktadt har HH: E; Gyllenhaal ansett
tällningen så betänklig — hvilket åtminstone be-
ittnar hans urskillning — att han, som för in-
en del har lust att ställa silt ljus under skäp-
an och slå sig till ro på sina gods, skall betin-
at sig valet mellan tvänne tillllyktsorter, i hän-
else han skulle stunta på taburetten. För sådant
ndamål torde den 68:årige Presidenten von Ro-
ön i Svea Hofrätt komma att tjena qvar tills vi-
are, för att, med afskedsansökningen in petto,
unna i blixten åt H. E. lemna plats. Likaledes
kulle Presidentsembetet i Götha Hofrätt tills vi-
are förblifva obesatt — en plan, som dock in-,
an riksdagen måste öfvergifvas; ty det blifver
tt alltför groft gravamen mot Konungens Råd-!
fvare, om de behandla statens beställningar som;
ndantag åt sig sjelfve, när de åt nya egendoms--
errar nödgas afstå den större lägenheten inom
.onseljen. (Slutet följer.)