ehuru eljest ett temligen osynligt och föga imp sant yttre, och Jag tror, att ditt begrepp om ht nöm skall blifva någorlunda fullständigt. Hva som isynnerhet lärer fästa din uppmärksamhe äro de förhoppningar, som du af det föregåend ser hafva från ett visst håll varit fästade på ho nom, redan innan han kallades in i Konseljer och de utvägar, som ej osannolikt lära tillita: för alt hålla honom ryggen fri och befrämja Re geringens afsigter, så länge han har sina fingra med, i det stora hazardspelet. När man å ena si dan tillitar de financieila tumskrufvar, som dej vidsträckta kännedomen om personers penninge ställning, sälter honom i tillfälle att begagna, ocl man å den andra har hela säckar fulla med loc kande förespeglingar åt embelsmanna-corpserne och underlydande de tvänne Hofrätter, al hvilk: Gyllenhaal varit ledamot i den ena och president i den andra, så lärer du genast inse hvilket omätligt inflytande en sådan person, som på köpe! sälter sig öfver. allmänhetens omdöme (eller — som listlöparen uttrycker sig — ,icke bär frukan för den fria pressen eller de stora tidninsarnap) kommer att utöfva på alla ledamöter al Riksstånden, som tillhöra civile embetsmannasorpsen vid instundande och följande riksdagar, å länge justitie-portfeuillen befinnes i Hr Gylenbaals hand. Jag irrar mig också mycket, om cke just denna beräkning utgjort en väsendtlig evekelsegrund för hans inkaliande i Konseljen, ler den lyckligaste öfverensstämmelse. ofelbart kommer alt. råda mellan D.D. E.E. Brahes och syllenhaals åsigter, enär den sednare egentligen ar alt tacka för sin bastiga fart på embetsbanan len omständigheten, att han hade att skaffa med terbhuset efter den förres framlidne fader, hvarvå sedermerå följde kammarherre-knapparna på ocken och hofmarskalks-fjedrarna i hatten. Detta ailt oaktadt har HH: E; Gyllenhaal ansett tällningen så betänklig — hvilket åtminstone beittnar hans urskillning — att han, som för inen del har lust att ställa silt ljus under skäpan och slå sig till ro på sina gods, skall betinat sig valet mellan tvänne tillllyktsorter, i hänelse han skulle stunta på taburetten. För sådant ndamål torde den 68:årige Presidenten von Roön i Svea Hofrätt komma att tjena qvar tills viare, för att, med afskedsansökningen in petto, unna i blixten åt H. E. lemna plats. Likaledes kulle Presidentsembetet i Götha Hofrätt tills viare förblifva obesatt — en plan, som dock in-, an riksdagen måste öfvergifvas; ty det blifver tt alltför groft gravamen mot Konungens Råd-! fvare, om de behandla statens beställningar som; ndantag åt sig sjelfve, när de åt nya egendoms-errar nödgas afstå den större lägenheten inom .onseljen. (Slutet följer.)