märkt goda engelska chaussterna.
SEEN nn
— Artisten Pam. Om denna konstnär inne-
håller Skånska Posten följande intressanta un-
derrättelser:
En yngling vid namn Gust. Wilb. Palm, född af
fattiga föräldrar i detta län, begaf sig för flera år till-
baka, vid 44 ärs ålder, blottad på materiela ressur-
cer, men egande en synnerlig håg och fallenhet för
teckning och målning, till Lund, för att der erhålla
undervisning, hvaruti han, genom bemedling af en
akademisk lärare, också lyckades sålunda, att han
någon tid fick begagna akad. ritmästarens undervis-
ning. - Ehuru stadd i daglig kamp med fattigdomen
och behofvet, fällde gossen icke modet, utan arbetade
med oförtröttad ifver i den rigtning, hvarigenom han
hoppades kunna närma sig det sköna mål, som hans
inbillning förespeglade honom. Samme akad. lärare,
som från början intresserat sig för ynglingen, förhjelpte
honom äfven till fri resa till Stockholm, der han nå-
gon tid njöt undervisning vid målareakademien; men
hans talang lärer i det hela rönt föga eller allsingen
uppmuntran. Imedlertid beslöt Palm att företaga en
Rom-resa, och lärer genom någon magnats i Stock-
holm sfrikostighet blifvit satt i tillfälle dertill. För öf-
rigt har han måst hjelpa sig sjelf och, efter hvad vi
tro oss känna, aldrig njutit det ringaste understöd af
allmänna medel. 4837 återkom han till Skåne, be-
gaf sig derifrån först till Köpenhamn och Läbeck, sc-
dermera till Berlin, Wien och Venedig; men uppce-
höll sig endast någon tid på de 2:ne sistnämnde stäl-
lena, och nådde slutligen målet för sin resa. Från
Rom, der Palm alltsedan oafbrutet vistats, har han
nyligen tillskrifvit .en härvarande nära anhörig; och
då detta bref blifvit oss benäget meddeladt, göra vi
oss, i den förutsättning, att sådant skall interessera
åtskilliga af våra läsare, och då man icke har skäl
att betyifla uppgifternas tillförlitlighet, ett nöje af att
derur anföra ett utdrag, så lydande: Rom d. 4 Jan.
4843. — — — Flitligt har jag äfven i år studerat
och har att glädja mig af att min möda ej blifvit all-
deles obemärkt, och min lilla obetydliga talang har
beredt mig en ära, som vida öfverstigit mina djerf-
vaste drömmar och förvärfvat mig ett rum bland Eu-
ropas utmärktaste artister: med särdeles glädje kan
jag nämna, att Kejserl. Akademien i Venedig tillställt
mig sitt diplom som ledamot och derjemte en ytterst
smickrande skrifvelse, cn ära, som hittills aldrig ve-
derfarits någon Nordisk konstnär mer än Thorwald-
sen. Om jag ej har vunnit den utmärkelsen, son
Wickenberg i Paris, neml. en Orden, har jag lik
ej blifvit obemärkt. Uti Italien är det ej som i Frank
rike, att konstnärerne blifva dekorerade, och det är
ett bruk, som här ej har något värde, emedan regen-
terne i flera länder slösat denna sin ynnest på si
medelmåttiga talanger, att månget snille tvekar all
emottaga en sådan gunst. Jag omtalar detta för mir
broder under den förmodan, att man ej måtte lägga mig
till last att vara, på något sätt hänförd af egenkärlek
eller stolt öfver den lycka jag tiilvunnit mig i kon
stens eviga länder, utan blott härmed vill bevisa, al!
man utrikes gör rättvisa åt en sträfvande talang. Di;
man deremot i fosterlandet velat förneka mig der
kallelse för konsten, som skulle göra mig och fäder-
nestandet heder, har opartiskheten uti den öfriga de-
len af konstyverlden visat huru man i Sverge missta-
git sig; och äfven förmodar jag detta kan glädja en
bror och kära anförvandter samt vänner och bekanta.
Jag har låtit prof. Fogelberg öfvertala mig att utföra
ett par arbeten för att sända hem till Sverge, hvilket
under andra omständigheter troligen ej skett, då jag
mm ara a 4 TR ar a ra ene