STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN BE-
HANDLADE I BREF AF EN GAMMAL
BEKANT. SJETTE BREFVET.
Den ryktbare ,skildraren är åter ute och gör
sig påmind af allmänheten, och den tidpunkt, i
hvilken hans ,sjetle bref utkommer, som i förr-
går lemnade pressen, är synnerligen väl vald, för
att spänna den allmänna nyfikenheten på hvad
han har att säga. Den stora begärlighet, som Hr
Crusenstolpes skrifter en gång vunnit och hvil-
ken snarare till- än aftager med hvarje nytt ar-
bete han lemnar, gör det öfverflödigt att i Af-
tonbladet upptaga någon mera detaljerad resymå
af detta sista brefs innehåll. Hvad serskildt
derom kan yttras, såsom en fördel för läsaren
år, att Författaren alltigenom hållit sig inom det
område eller den skriftställareart, hvarutij han
egentligen är mästare, nemligen att mindre gifva
sig in i några djupa spekulationer i politiska och
sociala frågor, än att föra det lilla kriget, om
man får tillämpa detta uttryck äfven inom litte-
raturen, d. v. s. att sammanställa, kombinera och
gruppera notabiliteterna och föremålen för dagens
uppmärksamhet, med ett ord, framställa tablåer och
ornera dem med en mängd smådetaljer och dagens
on dits,, som annars skulle bortfalla. Detta slags
skriftställeri väckte i början en oerhörd både sen-
sation och förskräckelse, men är, såsom man nu
mera haft tillfälle att se, icke alldeles så farligt,
som man inbillat sig. Allt detsamma har man i
långliga tider haft i andra länder uti den talrika
memoir- och charivari-litteraturen, utan att ser-
deles skada deraf uppstått, men väl mången intres-
sant upplysning vunnits, månget rykte berikti-
gats. Hela denna litteratur har också sin allde-
les egna ståndpunkt i allmänna omdömet. Den
är förnämligast baserad på det anekdotiska och
pikanta, som ligger utanför det egentligt officiella
och den juridiska bevisningen. Derföre händer
det ock, att ingen så noga räknar på dess tillför-
litlighet, i egenskap af historisk källa — det
kommer likväl an på serskilda omständigheter .
— men den intresserar imedlertid såsom ett slags
anteckningar i marginalen af den egentliga histo-
rien, om hvilka hvar och en väl på förhand vet,;
alt en stor del ej får antagas såsom säkert, men
i alla fall kan i en framtid gifva anledning till
närmare undersökning, dervid månget intressant
bidrag kan utsoffras.
Det mest genomförda stycket i det nu utkom-
na brefvet är kanske det, som handlar om dis-
positionen af vissa bland de i Gustaf IIE:s kistor
i Upsala funna bandlingar till Frimurareorden här-
städes och jemförelsen mellan denna disposition
och testators förordnande, att alla med frimurare-
kors märkta papper ej skulle få öppnas af någon
annan, än den regerande konungen af hans ätt.
Författaren anser nemligen, att då någon sådan
konung ej finnes på tronen, så hade fäderne i Upsala
i hvilkas vård papperen voro anförtrodde, åtmin-
stone icke ej bordt lemna dem ifrån sig, innan Stän-
derna blifvit rådfrågade, huru de under nuvaran-
de förhållanden borde disponeras, helst då Gustaf
HI, om hans afsigt varit, att de skulle begrafvas
i Frimurareordens gömmor, troligen utan omgång
sjelf hade lemnat dem dit. Detta bevisar han ock
på ett säll, som verkligen synes obestridligt, och
ställer i sammanhang dermed några märkliga re-
sonnemanger rörande friureriets väsende i all-
mänhet och dess möjliga politiska syftning. Bland
de öfriga kapitlen fäster sig uppmärksamheten syn-
nerligen vid tvenne; det ena om Sveriges nuva-
rande diplomatiska förhållanden, det andra om de
sednaste utnämningarne till konseljen. Båda dessa
läro afbhandlade med en stor talang. Vi meddel
SINE ESTATE NT IAS RER STAR RE HSK IOK NESSER