par in nya hjul, som också vilja hafva del i de helas gång. Den politiska machinen är med el! ord för mycket komplikerad, för att någonsin g jemnt, och det. ser nästan ut, som man bordt för att en gång få en regel för all sund politil antaga till motto Dumboms sats: ju simplare Jj enklare. Det ligger mer politisk vishet i dett motto än i alla politiskå kannstöperier från Mo ses tills dato. Ett annat slags författare äro recensenterne Det är naturligt att jag, som ett slags ödkänd okänd het, måste hafva ett horn i sidan till dessa her rar, som vi fått oss på halsen för syndens skull Det är nemligen ej nog med, att vi råkat blilv; dumma af naturen och till på köpet till den grad att vi låta trycka våra dumheter och låta foll köpa dem per kontant, utan vips kommer der er sådan der gunstig herre och berättar det för all: menniskor, och alla menniskor äro så enfaldiga att de mera tro en sådan der en än sina egn: ögon.. Bäst någon sitter och läser något af våra arbeten och gäspar litet grann och bestämmer sig att berömma arbetet för sina vänner, komme posten och i en tidning har en recensent behagat kalfatra det stackars arbetet och dömt det till döden... Vår läsare, som förut var så öfvermåttan benägen, beslutar nu att icke vara sämre han, och då någon frågar honom: Nåh, hvad tytker du om Pfefferkorns sista bok?, svarar han: Åh det är bara dumheter, uselhet som vanligt. Man har hKittat på motgift mot alla skadliga varelser i naturen, men intet mot litteraturens fenrisulf, recensenternas Mmånghöfdade hydra, i hvars gap hvar och en författare måste sticka sin hand med risk att få den albiten. Icke vet jag något