par in nya hjul, som också vilja hafva del i de
helas gång. Den politiska machinen är med el!
ord för mycket komplikerad, för att någonsin g
jemnt, och det. ser nästan ut, som man bordt
för att en gång få en regel för all sund politil
antaga till motto Dumboms sats: ju simplare Jj
enklare. Det ligger mer politisk vishet i dett
motto än i alla politiskå kannstöperier från Mo
ses tills dato.
Ett annat slags författare äro recensenterne
Det är naturligt att jag, som ett slags ödkänd okänd
het, måste hafva ett horn i sidan till dessa her
rar, som vi fått oss på halsen för syndens skull
Det är nemligen ej nog med, att vi råkat blilv;
dumma af naturen och till på köpet till den grad
att vi låta trycka våra dumheter och låta foll
köpa dem per kontant, utan vips kommer der er
sådan der gunstig herre och berättar det för all:
menniskor, och alla menniskor äro så enfaldiga
att de mera tro en sådan der en än sina egn:
ögon.. Bäst någon sitter och läser något af våra
arbeten och gäspar litet grann och bestämmer sig
att berömma arbetet för sina vänner, komme
posten och i en tidning har en recensent behagat
kalfatra det stackars arbetet och dömt det till
döden... Vår läsare, som förut var så öfvermåttan
benägen, beslutar nu att icke vara sämre han,
och då någon frågar honom: Nåh, hvad tytker
du om Pfefferkorns sista bok?, svarar han: Åh
det är bara dumheter, uselhet som vanligt.
Man har hKittat på motgift mot alla skadliga
varelser i naturen, men intet mot litteraturens
fenrisulf, recensenternas Mmånghöfdade hydra, i hvars
gap hvar och en författare måste sticka sin hand
med risk att få den albiten. Icke vet jag något