Denna omständighet är verkligen det svårast steget på författarebanan; när man en gång här dat sig för både beröm och tadel, eller rättare om man ej lägger mera vigt vid berömmet äl det förtjenar, om man en gång fålt öfning i at ej pösa öfver för litet loford och sjunka till inte för litet tadel, då först har man gjort första ste get på författarebanan, det är dock ett steg; on det blir flere beror af tiden och folket, ty för el författare är det en regel: vox. populi, vox Dei Ett annat slags författare finnes, som icke äro den lättare genren och som således längst få hafv; sin okändhet okränkt. Dessa okända okändhete äro en och annan beskedlig landtjunkare eller ei mager skrifvare, som bor fyra trappor upp oci som författar Välmenta förslag och Välment: tankarp, till,och med ,Oförgripliga tankar, on flere saker och ting, särdeles om medborgerlig och riksgagneliga ämnen. Deras lycka är att in gen menniska läser dem och att således inge vill veta hvad den värde författaren kallar si under sin vandring i köttet, och ban blir sålede anonym utom för sin Hustru, som torkar blåbä på en hop hemmaliggande exemplar af sin man Oförgripliga tankar, och för en och annan vär som fått sig ett dylikt bundet i ljusrödt pappe och med en kråkfotad tillegnan af författaren hand, skrifven inne på permen. Sådane lycklige okände lefva då i godan rc och bry sig ej om verHlens-oro, utom då de nå son gång få tag I någonting att skrifva om, oci detta händer ej ofta, ty sådana herrar se blott å elt håll och kunna, liksom krokodilen, ej se si; om, utan att vända hela kroppen. Den andra klassert äro de så kallade ödkände