Denna omständighet är verkligen det svårast
steget på författarebanan; när man en gång här
dat sig för både beröm och tadel, eller rättare
om man ej lägger mera vigt vid berömmet äl
det förtjenar, om man en gång fålt öfning i at
ej pösa öfver för litet loford och sjunka till inte
för litet tadel, då först har man gjort första ste
get på författarebanan, det är dock ett steg; on
det blir flere beror af tiden och folket, ty för el
författare är det en regel: vox. populi, vox Dei
Ett annat slags författare finnes, som icke äro
den lättare genren och som således längst få hafv;
sin okändhet okränkt. Dessa okända okändhete
äro en och annan beskedlig landtjunkare eller ei
mager skrifvare, som bor fyra trappor upp oci
som författar Välmenta förslag och Välment:
tankarp, till,och med ,Oförgripliga tankar, on
flere saker och ting, särdeles om medborgerlig
och riksgagneliga ämnen. Deras lycka är att in
gen menniska läser dem och att således inge
vill veta hvad den värde författaren kallar si
under sin vandring i köttet, och ban blir sålede
anonym utom för sin Hustru, som torkar blåbä
på en hop hemmaliggande exemplar af sin man
Oförgripliga tankar, och för en och annan vär
som fått sig ett dylikt bundet i ljusrödt pappe
och med en kråkfotad tillegnan af författaren
hand, skrifven inne på permen.
Sådane lycklige okände lefva då i godan rc
och bry sig ej om verHlens-oro, utom då de nå
son gång få tag I någonting att skrifva om, oci
detta händer ej ofta, ty sådana herrar se blott å
elt håll och kunna, liksom krokodilen, ej se si;
om, utan att vända hela kroppen.
Den andra klassert äro de så kallade ödkände