— ÅNMÄRENINGAR RÖRANDE FOLKSKOLAN I PREUSSEN.
Ett under denna rubrik nyligen i Tyskland ut-
kommet arbete, af Fr. Harkort, meddelar åtskil-
liga uppgifter, hvilka icke obetydligt stöta den
föreställning man hittills utbredt om preussiska
skolväsendet. Enligt denna föreställning, borde
Preussens anstalter för de ringare klassernas un-
dervisning icke bott vara de förnämsta, relatift
till andra staters, utan ock hafva uppnått den
fullkomlighet, att alla de arbetande klassernas
barn nödgas genomgå de offentliga skolorna och
der mottaga en allmän humanistisk pildning jemte
tillräckliga elementära kunskaper för ett framtida
yrke. Dessa förträffliga resultater, hvilka blifvit
funne och flitigt framställde af dem, som sträfvat
att upphöja det allenastyrda Preussen till verl-
dens mönsterstat, tåla, efter Harkorts uppgifter,
en högst betydlig rabatt. Ett tyskt blad förkla-
rar att, liksom Harkort är för sin person mycket
ansedd, så har han ock utmärkt väl behandlat
sitt ämne, ehuru, tillägger bladet, han derige-
nom förstört mången stolt dröm. Den så länge
hysta och så ifrigt utbredda föreställningen, att
Preussen skule förelysa andra stater genom en
frikostig utdelning af vatenskapernas och kunska-
pernas goda, måste uppgifvas, då man ser, alt
mer än en half million barn uppvexaå utan un-
dervisning, och att i Berlin af 400 skolpligtiga
barn blott 60 verkligen besöka skolan — i Aa-
chen till och med blott 37. Af de konskriberade
har man öfverhufvud funnit i Rhenprovinserne
7, i Schlesien 9, i Preussen 435, i Posen 44 på
hundradet, som ingen skolundervisning åtnjutit,
eller åtminstone icke kunnat läsa eller skrifva
Undervisningen i elementarskolorna är i alla fall
sådan, att den ingalunda ingifver de undervisade
någon håg att underhålla hvad de lärt, och det
måste derföre ofta hända, att de vid 20 till 24
års ålder redan förgätit att både läsa och skrifva.
Undervisningen är nemligen helt och hållet me-
kanisk och ger barnen aldrig anledning att skriftligen
uttrycka sina egna tankar. Undervisningsämnena
bestå i religionskunskap, sång, innanläsning, skrif-
ning, räkning och högst sällan språk-kunskap;
allt hvad till geometri, geografi, historia, natural-
historia och naturlära hör är deremot uteslutet.
Då man nu vet, att skoltiden är bestämd till 7
år, så kan man begripa, hur eleven måste blifva
ända till förtviflan uttröttad af den eviga excerci-
sen i de förstnämnda ämnena, och att, då ingen
utsigt för hans lärgirighet öppnas åt vetenska-
perna, åt ändamålet med hans läsande, skrifvande
och räknande, han också rätt ofta måste lemna
skolan med den föresatsen, att aldrig mer syssel-
sätta sig med så ledsamma och onyttiga öfningar.
Författarn anställer ock en jemförelse mellan
statens omsorg för de högre undervisningsanstal-
terne och dess omsorg för folkskolorne. I Rhen-
provinsen finnas 48 gymnasier med 53,000 elever,
hvaraf 45 komma på en lärare; i 53,675 elemen-
tarskolor undervisas 400.000 harn, af hvilka 95
komma på en lärare. År 4858 utgjorde antalet
elever vid rikets samtlige gymnasier 15,000, och
vid borgareskolorne året förut 42,000; deremot
räknade de 23,000 folkskolorne 2,200,000 barn.
Men kan antaga, att ?Yyg af befolkningen skall
mottaga sin bildning i folkskolorne. Hvad Preus-
sen i anslagsväg gjort för universiteterne är all-
mänt bekant. För elementarskolorne har den der-
emot stadgat, att de äro kommunernas egen sak
men icke statens, och en kabinettsorder af 1798,
som uttryckligen förklarade, att der de enskildas
krafter ej förslogo, staten slutligen måste komma
till bjelp, har ej på hela den sedan förflutna ti-
den fört längre än till ett anslag af 100,000 Rdr.
De 42,000 skollärarne på landet i Preussen äro
derföre inskränkta till en aflöning af högst 100,
lägst 40 Rdr. I Wärtemberg deremot, der man
lefver för vida bättre pris, är minimum af en
skollärarelön lagligen bestämd till 200 floriner; i
bayerska Rhenkretsen, på landet till 300 och i
köpingar med mer än 400 invånare till 400 fl.; i
Nassau till 200 fl., som kunna ökas ända till 500
.; i Frankrike, efter juli-revolutionen, beviljas
årligen för folkundervisningen 40 millioner francs,
hvaraf en del användes till förbättring af lärarnes
löner. I Wärtemberg bestämmer skollagen för
90 elever två lärare, för mer än 180 tre och för
mer än 270 fyra lärare; i Preussen finnes ingen
sådan bestämning, hvaremot det är faktiskt, att i
den mest välmående, eller Rhenprovinsen, öfver-
hufvud blott en lärare för 93 elever existerar.
Af sin usla lön måste preussiska läraren afsätta
en del för enkekassan, och när han vunnit vär-
dighet af emeritus, erhåller han i pension 74 af
lönen. — Äfven seminarierna äro, enligt förf:s
uppgift, i alla hänseenden sämre lottade i Preus-
sen, än i de andra tyska länderna. Med afseende
på preussiska ministerens klagan öfver utbredan-
det af dåliga skrifter, hvilket tillskrifves lånbibli-
otekerna, anmärker förf. att orsaken är en helt
annan, nemligen råheten hos medelklassen och de
lägre klasserna, som icke finna smak i annat än
smutsiga kärlekshistorier, ande- och spökhistorier
samt röfvareromaner. De högre klassernas brist
på känsla för det allmänna bästa och på håg att
ör detta göra någon uppoffring, är, efter förf:s
anka, orsaken att icke bättre skrifter erbjudas
olket; ty att ett behof och en längtan att un-
lerhålla sig med läsning är för handen, tager han
ör gilvet.
mm AA IN AA AA A m— fr nm ss rr RR
Ya, PD -
2
sm PA NA 3 na nmRARuAx
UT rm eeee———————
im
Få SERA SA