— ÅNMÄRENINGAR RÖRANDE FOLKSKOLAN I PREUSSEN. Ett under denna rubrik nyligen i Tyskland utkommet arbete, af Fr. Harkort, meddelar åtskilliga uppgifter, hvilka icke obetydligt stöta den föreställning man hittills utbredt om preussiska skolväsendet. Enligt denna föreställning, borde Preussens anstalter för de ringare klassernas undervisning icke bott vara de förnämsta, relatift till andra staters, utan ock hafva uppnått den fullkomlighet, att alla de arbetande klassernas barn nödgas genomgå de offentliga skolorna och der mottaga en allmän humanistisk pildning jemte tillräckliga elementära kunskaper för ett framtida yrke. Dessa förträffliga resultater, hvilka blifvit funne och flitigt framställde af dem, som sträfvat att upphöja det allenastyrda Preussen till verldens mönsterstat, tåla, efter Harkorts uppgifter, en högst betydlig rabatt. Ett tyskt blad förklarar att, liksom Harkort är för sin person mycket ansedd, så har han ock utmärkt väl behandlat sitt ämne, ehuru, tillägger bladet, han derigenom förstört mången stolt dröm. Den så länge hysta och så ifrigt utbredda föreställningen, att Preussen skule förelysa andra stater genom en frikostig utdelning af vatenskapernas och kunskapernas goda, måste uppgifvas, då man ser, alt mer än en half million barn uppvexaå utan undervisning, och att i Berlin af 400 skolpligtiga barn blott 60 verkligen besöka skolan — i Aachen till och med blott 37. Af de konskriberade har man öfverhufvud funnit i Rhenprovinserne 7, i Schlesien 9, i Preussen 435, i Posen 44 på hundradet, som ingen skolundervisning åtnjutit, eller åtminstone icke kunnat läsa eller skrifva Undervisningen i elementarskolorna är i alla fall sådan, att den ingalunda ingifver de undervisade någon håg att underhålla hvad de lärt, och det måste derföre ofta hända, att de vid 20 till 24 års ålder redan förgätit att både läsa och skrifva. Undervisningen är nemligen helt och hållet mekanisk och ger barnen aldrig anledning att skriftligen uttrycka sina egna tankar. Undervisningsämnena bestå i religionskunskap, sång, innanläsning, skrifning, räkning och högst sällan språk-kunskap; allt hvad till geometri, geografi, historia, naturalhistoria och naturlära hör är deremot uteslutet. Då man nu vet, att skoltiden är bestämd till 7 år, så kan man begripa, hur eleven måste blifva ända till förtviflan uttröttad af den eviga excercisen i de förstnämnda ämnena, och att, då ingen utsigt för hans lärgirighet öppnas åt vetenskaperna, åt ändamålet med hans läsande, skrifvande och räknande, han också rätt ofta måste lemna skolan med den föresatsen, att aldrig mer sysselsätta sig med så ledsamma och onyttiga öfningar. Författarn anställer ock en jemförelse mellan statens omsorg för de högre undervisningsanstalterne och dess omsorg för folkskolorne. I Rhenprovinsen finnas 48 gymnasier med 53,000 elever, hvaraf 45 komma på en lärare; i 53,675 elementarskolor undervisas 400.000 harn, af hvilka 95 komma på en lärare. År 4858 utgjorde antalet elever vid rikets samtlige gymnasier 15,000, och vid borgareskolorne året förut 42,000; deremot räknade de 23,000 folkskolorne 2,200,000 barn. Men kan antaga, att ?Yyg af befolkningen skall mottaga sin bildning i folkskolorne. Hvad Preussen i anslagsväg gjort för universiteterne är allmänt bekant. För elementarskolorne har den deremot stadgat, att de äro kommunernas egen sak men icke statens, och en kabinettsorder af 1798, som uttryckligen förklarade, att der de enskildas krafter ej förslogo, staten slutligen måste komma till bjelp, har ej på hela den sedan förflutna tiden fört längre än till ett anslag af 100,000 Rdr. De 42,000 skollärarne på landet i Preussen äro derföre inskränkta till en aflöning af högst 100, lägst 40 Rdr. I Wärtemberg deremot, der man lefver för vida bättre pris, är minimum af en skollärarelön lagligen bestämd till 200 floriner; i bayerska Rhenkretsen, på landet till 300 och i köpingar med mer än 400 invånare till 400 fl.; i Nassau till 200 fl., som kunna ökas ända till 500 .; i Frankrike, efter juli-revolutionen, beviljas årligen för folkundervisningen 40 millioner francs, hvaraf en del användes till förbättring af lärarnes löner. I Wärtemberg bestämmer skollagen för 90 elever två lärare, för mer än 180 tre och för mer än 270 fyra lärare; i Preussen finnes ingen sådan bestämning, hvaremot det är faktiskt, att i den mest välmående, eller Rhenprovinsen, öfverhufvud blott en lärare för 93 elever existerar. Af sin usla lön måste preussiska läraren afsätta en del för enkekassan, och när han vunnit värdighet af emeritus, erhåller han i pension 74 af lönen. — Äfven seminarierna äro, enligt förf:s uppgift, i alla hänseenden sämre lottade i Preussen, än i de andra tyska länderna. Med afseende på preussiska ministerens klagan öfver utbredandet af dåliga skrifter, hvilket tillskrifves lånbibliotekerna, anmärker förf. att orsaken är en helt annan, nemligen råheten hos medelklassen och de lägre klasserna, som icke finna smak i annat än smutsiga kärlekshistorier, andeoch spökhistorier samt röfvareromaner. De högre klassernas brist på känsla för det allmänna bästa och på håg att ör detta göra någon uppoffring, är, efter förf:s anka, orsaken att icke bättre skrifter erbjudas olket; ty att ett behof och en längtan att unlerhålla sig med läsning är för handen, tager han ör gilvet. mm AA IN AA AA A m— fr nm ss rr RR Ya, PD 2 sm PA NA 3 na nmRARuAx UT rm eeee——————— im Få SERA SA