Isyska det förstås, ty händelsen passerar naturligtvis i Frankrike, eller rättare sagdt, någon händelse tilidrager siz ieke i pjesen, men scenen är förlagd derstädes, — beslutar han att, på ett eller annat sält, göra sig till bjelte i något kärleksäfventyr. Han lyckas snart, alt få se en obeskriflist skön, okänd dam, och bums begär han af henne skriftligen ett rendezvous, som äfven skriftligen accepteras. Också skulle detta möte troligen allupit i all tysthet, om icke hr B. — som, i förbigående sagdt tyckes vara rigtig nylärling i konsten alt bedraga, — oförsigtigtvis gömt en liten bandros, som hans ideal flyende tappat efter si, såsom minne af sin romaneska inklination. Det har si; nemligen så, att hans fru (fru Malmgren) finner denna trof någorstädes i hans lådor. sburu den var sorgfälligt innesluten och förseglad i ett papper, misstänker hon dock, på sina goda skäl, alt det står illa till, hvarföre hon bemäkltgar sig detta lilla paket. Mannen förklarar vislisen, alt det tillhör hans onkel, som ålagt honom förvara det till hans ankomst. Onkeln vänlas just i dagarne och frun beslutar, att af honom skaffa sig ljus i saken. TIIr B:s goda genius hjelper honom dock till ett samtal på förhand med onkein, deruti det öfverenskom mes, att denne skulle påtaga sig alltsammans. Onkeln, hr Bonnivet senior (ar Hyckert) är, synes det, en rigtig gammal luft Ull onkel, som med god smak hjelper sin br brorson att intrigera och smida tillhopa sina fabler. Frun vet imedlertid att begagna sig al sin halfva upptäckt och sin mans onda samvete, att få alla sina små nycker och önskningar uppfylida. Nu är det på det sättet, att frun har en skyddling, unge notarien Therigny (herr Björkman), som vill gilla sig med en viss mamsell Athenais. oaktadt onkeln, som är hennes trolofvade, och ht Oscar Bonivet, som är hennes förmyndare, protestera deremot. Frun är imedlertid på notariens sida och besluter att han skall serra. För all genomdrifva denna sin plan, begagnar hon sig a! en tredje person, sin kammarjungfru Manette, som utan all initieras H Jntrisen, likväl medverkar till dess lyckliga utgå lura detta egentligen tillgår, likasom det qui pro quo, h varpå upplösningen hvilar, vilja vi här ej omtala, emedan helc qvintessensen och intresset af pjesen ligger deri Allt nog att det till slut går väl Den otrogne mannen har verkligen icke varit otrogen annat än ett ögonblick i sin fantasi, onkeln får icke den unga flickin, men notarien deremot, som ej gör det minsta hvarken till eller från till sakernas gång, blir den lycklige såsom det bör vara. Hvad sty ckets uppsättning angår är dervid ingenting alt anmärka. Tittelrollen tyckes oss dock icke fordra den nästan pjåkiga tafatthet och försagdhet, som br S. inlägger deri. Ehuru hr Bonivet junior visserligen icke tyckes hafva varit med när krutet fanns upp, är det derföre just icke nödigt att göra honom till en sådan erkestackare och mes, som han här framställes. — Litet mer utvärtes skick och hållning egnar och anstår en man, äfven om han, såsom här är fallet, skulle ba en hare i bjertgropen. Manettes naiva parti, hon, som är allas förtrogna utan att i sjelfva verket veta det allra ringaste, utfördes ganska lifligt och godt af fru Gille och hr Hyckert presenterade sig älven fördelaktigt. Fru Malmgren spelar med sanning i deklaration och gester, men det brister henne ännu mycket i liflighet; den kommer väl med litet mera öfning. Någon osäkerhet i rollerna hos de spelande i allmänhet röjde en första representation.