mm
födda i Rennes; jag förlorade tidigt min moder,
min fader ingick ett nytt äktenskap och fick an-
dra barn, min stjufmoder aflägsnade mig från fä-
dernehemmet vid sex års ålder och instängde mig
i ett kloster, der jag ej såg någon enda medlem
af min familj, med undantag af en moster, et!
gammalt, gudfruktigt fruntimmer. Den stackars
gumman lefde blott i Gud; hon förstod sig ej på
jordiska ting. Den tiden då jag var hos henne,
fordrade man ingenting mer af mig, än att jag
gick i kyrkan. Jag var då sexton år, och vi
träffades beständigt. Min goda tant kände Lcons
föräldrar; han var son till den gamle notarien i
den by, hvaröfver min fader var patron. Den
unge mannen hade blifvit henne rekommenderad:
hon bade gifvit honom ett rum i sitt lilla hus
och vakade både öfver hans uppförande och öf-
ver denna svaga helsa, som nyss bortryckt honom
från mig. Vi älskade hvarandra: det betydde
ingenting; vi ville gifta oss med hvarandra: der
började hindren; jag talade derom med min tant,
hvilken förkastade denna tanka såsom ett brott.
Markisens af . . . dotter, en arftagerska, gifta sig
med en man utan börd, utan förmögenhet, det
var omöjligt. Hon skickade bort Leon, instängde
mig i ett kloster och underrättade min fader om
våra planer. Han svarade henne i ett brof, i
hvilket ban gillade hennes förhållande och gal
mig de bittraste förebråelser. Jag skulle aldrig
kunna räkna på hans förlåtelse, om jag återsåge
min älskare; på samma gång varnade han denne
att ej söka träffav mic, vi id straff af hans vrede.
Man skall bra litet känna kärleken om man tror,
att den viker för hotelser. Con. fånn utväg att
framskaffa ett bref till mig, i hvilket han före-