mm födda i Rennes; jag förlorade tidigt min moder, min fader ingick ett nytt äktenskap och fick andra barn, min stjufmoder aflägsnade mig från fädernehemmet vid sex års ålder och instängde mig i ett kloster, der jag ej såg någon enda medlem af min familj, med undantag af en moster, et! gammalt, gudfruktigt fruntimmer. Den stackars gumman lefde blott i Gud; hon förstod sig ej på jordiska ting. Den tiden då jag var hos henne, fordrade man ingenting mer af mig, än att jag gick i kyrkan. Jag var då sexton år, och vi träffades beständigt. Min goda tant kände Lcons föräldrar; han var son till den gamle notarien i den by, hvaröfver min fader var patron. Den unge mannen hade blifvit henne rekommenderad: hon bade gifvit honom ett rum i sitt lilla hus och vakade både öfver hans uppförande och öfver denna svaga helsa, som nyss bortryckt honom från mig. Vi älskade hvarandra: det betydde ingenting; vi ville gifta oss med hvarandra: der började hindren; jag talade derom med min tant, hvilken förkastade denna tanka såsom ett brott. Markisens af . . . dotter, en arftagerska, gifta sig med en man utan börd, utan förmögenhet, det var omöjligt. Hon skickade bort Leon, instängde mig i ett kloster och underrättade min fader om våra planer. Han svarade henne i ett brof, i hvilket ban gillade hennes förhållande och gal mig de bittraste förebråelser. Jag skulle aldrig kunna räkna på hans förlåtelse, om jag återsåge min älskare; på samma gång varnade han denne att ej söka träffav mic, vi id straff af hans vrede. Man skall bra litet känna kärleken om man tror, att den viker för hotelser. Con. fånn utväg att framskaffa ett bref till mig, i hvilket han före