vd Nagon djupare saltning at aklerskeppet, forsade akterut med hela häftigheten af en fallande bergsström. De af matroserna, som icke voro posterade vid rorct och utkiken, slöto också en liten förtrolig ring på upphöjningen omkring den skyddande skorstenen, och midt ibland dem stod jag ofta, med nöje deltagange i deras muntra infall om de öfyverspolande sjöarne. Der stod jag, betraktande de skummande vågorna och fartygets arbete mot sjön, samt lyssnade huru vinden bullrade i skorstensmynningen vid hvarje djupare dufning af förskeppet. Detta oljud passade förtväfligt till fartygets namn, och jag tyckte just jag hörde det stackars Lejonets hemska rytande för hvarje våg som nedtryckte dess bog, öfverspolade dess hufvud, och stänkande ända upp på den heta skorstenen, omgaf densamma med en hvit sky af hvirflande ånga. : Emellanåt besöktes machinrummet. Under en storm ha machinisterna den bästa platsen i skeppet. Der kännas fartygets rörelser minst, och här nere är varmt och torrt. De småskrattade ock:å under känslan af sin bättre lott för tillfället, då de sågo kaptenen nedkomma, samt darrande af köld och drypande af saltvatten tränga sig så nära celdstäderna. Det föreföll dem besynnerligt att man kunde finna det angenämt så nära de brinnande ugnarne. Men då man är riktigt våt, genomblåst och frusen, täler man otroligt hetta: menniskan tycker sig dela nati:r med Salamandern; och jag har aldrig känt en sådan lust att för någon tid utbyta beställning med eldarne. Detär i alla fall vackert att här nere vid det starka cldskenet skåda machinernas arbete under en storm. Ibland står hela det stora urv rket nästan alldeles stilla, knappt orkande röra sig för att lyfta eller, sänka de tunga jernmassorna, under det sjön stöter emot bogen celler vågorna fylla hbjulhusen. Straxt derefter, då sjön faller undan, och lemnar vattenhjulen nästan ledigt sväfvande i luften, ila de ofantligt tunga machinrerna åstad med en förfärlig hastighet ibland af trettio till fyrtio slag i minuten. Den otrefligaste delen af skeppet, vid sådana tillfällen, är onekligen salongerna; ty ringa, om någon, år den hjelp kaptenen här kan lemna sina stackars passagerare, under deras vedermödor. Nägra uppmuntrande ord och försäkran att det snart biifycr bättre, äro de bästa åtgärder man här kan använda; och sedan man tillsett att frisk luft icke saknas, och uppmanat kajutbetjeningen att sköta sina åligganden, gör man bäst att lemna dessa qvafva, gungande och brakande sjukhus, samt bege sig på däck Igen. Bland det öfriga låna vi följande lilia bidrag till Ertholmarnes historia: ERTHOLMARNES HISTORIA. . Redan långt tillbaka under Vikingarnes tid voro Ertholmarne kända för sin goda hamn, onekligen den bästa så långt söderut i Östersjön. Men det var isynnerhet under de så kallade Fetalie Brödernas sjöröfvareperiod, som dessa skyddande klippor voro ett ypperligt tillhåll för de Baltiska Flibuftiererna. Man har här flera sagor qvar från denna råa tid, och det visas ännu en bergsklyfta på ChristianSö, kallad Jungrugalgen, der en tillfångatagen Skönhet föredrog att hänga sig som mö, hellre än att lefva med de vilda Korsarerna. Flera grottor eller bergshålor finnas ännu qvar, der, efter sägen, rofyeR gömdes till dess oraständigheterna medgåfvo deras transporterande till ställen der de bättre kunde Djutas. På detta sätt tjente dessa klippor en längre tid till näste för olika upplagor sjöröfvare, och utan egentligt öfverherrskap af någon laglig makt vid Östersjön, lågo . de af regeringarne bortglömda eller föraktade ända till slutet af sjuttonde seklet. Vid denna tid sutto på Sveriges och Danmarks throner tvenne konungar, som i många fall kunde jemföras med hvarandra uti drift och omtänksamhet för sina länders lycka och välgång. Carl XI och Christian V täflade då uti flera vigtigare saker, men !I ifven uti besittningstagandet af de små Ertholmarne. Carl XI hade likväl äfven häruti företrädet: han var !jl den som först insäg vigten af dessa klippors godalt hamn, med hvars befästning Bornholm står eller fal-1 ler; och hade det icke varit för ett förenadt motar-1 betande af en hund och en dräng, så hade troligen lr len blågula flaggen nu blåst på både Bornholm ochi Ertholmarne. Carl XI sände nemligen år 1683 en hemlig order till amiral Wachtmeister, som då hade befälet öfver flottan i Carlskrona, att låta några fartyg gå till sjös och bemäktiga sig Ertholmarne, samt derefter inkomma med förslag till deras koloniserande och befästande. Det var nemligen Carls afsigt att der förlägga en del af örlogsflottan. Amiralen bortlade det lästa brefvet på sitt skrifbord, ej misstänkande att det derfrån kunde komma i obehöriga händer, då ingen menniska under hans frånvaro fick inträde i detta rum. En favorithund hade likväl detta privilegium; och af ett besynnerligt, och för Ertholmarnes Svenska kolonisation högst olyckligt, infall att lägga tassarne vå detta kongabref, kommo hitarne slutligen i kammartjenarens händr. Denne, en slug karl och Dansk ill nationen, fick åter ett lika olyckligt infall att ef.erse hvad papper hunden hade roat sig med, ochla an hade icke väl sammanstafvat meningen af de önderrifna bitarne, förrän han packade in, och rymde ill Köpenhamn, der han genast begärde en audiens 058 konung Christian V. Följden af detta sammanräde var att några Danska örlogsskepp genast gingo IV ill segels, anlöpte Ertholmarne, och voro i full be-jI ittning deraf innan Svenska skeppen hunno dit. Hvad lr ,elöning betjenten fick, eller hvad straff hunden erif töll, förmäler icke historien, utan blott att vårt gamla verige genom begge dessa individers förenade ätärder gick miste om Ertholmarne, hvilka alltsedan illhört Danska kronan. n Under sista kriget med Engelsmännen försökte, ef-U er berättelse, två Brittiska linieskepp, en fregatt och I re bombfartyg att bemäktiga sig fästningen; menit fslogos. Huru detta tillgick kan jag likväl ieke för-!o tå, såvida meningen verkligen varit att, kosta hvad y et ville, intaga platsen. Den som vet sjöfästninga Sh anliga och oundvikliga öde, då de anfallas af en öfermäktig flotta, kan icke riktigt begripa hvarföre de ngelska linieskeppen icke först helt och hållet förAd örde de små spridda öppna fästningsverleen, och sebi an läto kanonkulor och granitskärfyor om hvarandra k agla öfver de obeskyddade försvararne. En kal klipss: a, endast beskyddad af murbruk och klapperstenar, bi rp en svårt försvarad fästning emot linieskepp med vy ge hen ÅA ÅA — — —— VV J— FS få -—