mäldes följande till sällskapet ankomne gåfvor: af Ko-
nungen 209 alnar lärft, 180 alnar vadmal och 514 par
bluser och byxor; af traktörs-societeten 50 Rdr; af
kryddkramhandlaren Norström 39; ett okändt fruntim-
mer 20, skorstensfejaren Lycke 50; kramhandlanden
Bredenberg 46: 32, samt viktualiehandlanden Wallin
d.ä. 10 Rdr, allt Bko. Vidareinflöt af 55 inträdande
ledamöter 443 Rdr 8 sk. och af den vanliga insam-
lingen för aftonen 64 Rdr 40 sk., så att penninge-
inkomsten för tillfället utgjorde 384 Rdr 536 sk. Dess-
utom hade hofpredikanten Afzelius skänkt manuskrip-
tet till sin profpredikan i Storkyrkan, att för sällska-
pets räkning tryckas och försäljas. Efter sammankom-
stens slut intogs supt i en väl dekorerad sal, med
Konungens byst i ett göthiskt tempel; taffelmusik upp-
fördes, skålar tömdes och verser till Konunzens ära
afsjöngos.
I sammanhang härmed få vi nämna, att en leda-
mot, Hr Ramström, under sammankomsten ingaf en
skriftlig proposition till öppnande af sammanskott för
blifvande fond till ett arbetshus, till firande af Ko-
nungens 23:äriga jubileum. Detta förslag kom icke
samma dag till öfverläggning; men några ledamöter
hafva anhållit, att ändock få skriften införd i Afton-
bladet i dag. Red. har för egen del i flere föregå-
ende artiklar yttrat sig öfver den ordning, i hvilken
ett sådant arbetshus, i dess tanka, i sammanhang med
öfriga fattigvårds-ärenderna, bör organiseras, nemligen
genom kommunal-nämndernas kompletterande och en
förvaltnings-kommtttes utväljande ur deras sköte, samt
anser det måhända nog tidigt att samla fonder, innan
vederbörande göra något vidare för nyssnämnda sak.
Men då skriften i alla fall har en välmenande syftning,
villfare vi med nöje den gjorda begäran. Den lyder
sålunda:
Vordsam framställning till Hrr ledamöter i Säll
skapet De Fattiges Vänner!
Från åtskilliga håll har försports om de tillämnade
festiviteter, som komma att förhöja minnet af d. 5:te
instundande Febr., 25:te årsdagen, sedan vår älskade
åldrige Konung emottog rikets styrelse.
Hufvudstadens borgerskap, som i alla tider varit
sin Konung tillgifvit, har äfven för denna dag beredt
en fest, som troligen blifver för de deri deltagande
både lysande, förnöjande och kostsam, minnet deraf
förvaras en liten tid — men blifver sedan glömdt.
Vi äga inom hufvudstaden flerfaldiga välgörenhets-
inrättningar; men ännu saknas en, som torde hända
vore en af de nödvändigare, och denna är — cen ar-
betsinrättning, der personer af båda könen, som ej
hafva någon viss sysselsättning och bostad, och i brist
af arbete, dels ock af lättja, dagligen besvärar all-
mänheten med sitt bettlande, kunde intagas och till
arbete hållas.
De barn, som vi dagligen se, höljde i trasor irra
kring stadens torg och gator, missvårdade af föräl-
drar och lemnade nära nog åt sig sjelfva och lasten,
dessa arma barn kunde äfven i en sådan inrättning
finna skygd, vård och uppfostran, och derigenom blifva
danade till nyttiga medlemmar i samhället,
Om en så beskaffad inrättnings nödvändighet och
nytta har jag hört flerfaldige personers enstämmiga
medgifvande, och vid åtskilliga tillfällen förnummit,
att af detta sällskaps ledamöter finnas många, som
af hjertat önskade, det en dylik inrättning kunde till-
vägabringas, och äfven ej skulle undandraga sig att
efter förmåga bistå med en skärf.
För en så beskaffad inrättnings tillkomst, behöfves
1:0o mycket medel och 2:o en fullständig plan för dess
ändamålsenliga inrättning. Kan det första hopsam-
las, nog erhålles det andra. Grunden lägges först och
sedan bygges huset.
Af denna anledning, och för att på ett enkelt men
värdigt sätt fira den 25:te årsdagen af vår älskade ål-
drige Konungs anträde till regeringen, får jag fram-
ställa till sällskapet De Fattiges Vänners värda leda-
möter, om icke inom och genom oss, första grundste-
nen kunde läggas till en byggnad, något som med tiden
kunde föreviga minnet af d. 5 Febr. 18453.
Det bidrag, som af sällskapets ledamöter kunde in-
samlas, inser jag nog, blefve ej af den betydenhet,
att dermed för detta stora ändamål något kunde till-
vägabringas. Det blefve imedlertid hvad jag förut
nämndt, första grundstenen, och denna borde innan
d. 5 Febr. nedläggas i Rikets Ständers Bank.
Ett tillkännagifvande härom jemte en uppmaning
till Stockholms stads invånare, och i synnerhet till
borgerskapet, att för detta ändamål med nit och väl-
vilja bistå och medverka, borde samtidigt genom tid-
ningarne meddelas.
De gåfvor, som till följe deraf för detta ändamål
blefve aflemnade, insättas i Rikets Ständers Bank, de
större af gifvarne sjelfve, om de så vilja, men de
smärre aflemnades till nägon af sällskapets ledamot,
som deröfver förer en special, och för hvarje vecka
genom någon af de allmännare dagliga tidningarne
redovisar för hvad som under den förlidne veckan
influtit och blifvit i Banken deponeradt. Sålunda
fortfarande en månad eller längre, om så synes nö-
digt, kunde en allmän sammankomst tillkännagifvas,
då samteliga gifvarena egde den öfvervara. En di-
rektion borde då utses, och i densamma borde alltid
öfverstäthållaren, justitieborgmästaren, pastor prima-
rius, ordföranden för de femtio äldste och ordföran-
den i sällskapet de fattiges vänner vara beständige
ledamöter. De öfrige till antal som kan öfyerenskom-
mas om, väljas af andra aktningsvärda män af hvilket
stånd som heldst. Efter bildandet af denna direk-
tion, öfvertager densamma vården om de insamlade
medlen, dess förvaltning och förräntande, samt om
utarbetande af den för en sådan inrättning nödig
plan, reglementen m. m. och om ritningar för be-
höflige byggnader etc. etc. o