mäldes följande till sällskapet ankomne gåfvor: af Konungen 209 alnar lärft, 180 alnar vadmal och 514 par bluser och byxor; af traktörs-societeten 50 Rdr; af kryddkramhandlaren Norström 39; ett okändt fruntimmer 20, skorstensfejaren Lycke 50; kramhandlanden Bredenberg 46: 32, samt viktualiehandlanden Wallin d.ä. 10 Rdr, allt Bko. Vidareinflöt af 55 inträdande ledamöter 443 Rdr 8 sk. och af den vanliga insamlingen för aftonen 64 Rdr 40 sk., så att penningeinkomsten för tillfället utgjorde 384 Rdr 536 sk. Dessutom hade hofpredikanten Afzelius skänkt manuskriptet till sin profpredikan i Storkyrkan, att för sällskapets räkning tryckas och försäljas. Efter sammankomstens slut intogs supt i en väl dekorerad sal, med Konungens byst i ett göthiskt tempel; taffelmusik uppfördes, skålar tömdes och verser till Konunzens ära afsjöngos. I sammanhang härmed få vi nämna, att en ledamot, Hr Ramström, under sammankomsten ingaf en skriftlig proposition till öppnande af sammanskott för blifvande fond till ett arbetshus, till firande af Konungens 23:äriga jubileum. Detta förslag kom icke samma dag till öfverläggning; men några ledamöter hafva anhållit, att ändock få skriften införd i Aftonbladet i dag. Red. har för egen del i flere föregående artiklar yttrat sig öfver den ordning, i hvilken ett sådant arbetshus, i dess tanka, i sammanhang med öfriga fattigvårds-ärenderna, bör organiseras, nemligen genom kommunal-nämndernas kompletterande och en förvaltnings-kommtttes utväljande ur deras sköte, samt anser det måhända nog tidigt att samla fonder, innan vederbörande göra något vidare för nyssnämnda sak. Men då skriften i alla fall har en välmenande syftning, villfare vi med nöje den gjorda begäran. Den lyder sålunda: Vordsam framställning till Hrr ledamöter i Säll skapet De Fattiges Vänner! Från åtskilliga håll har försports om de tillämnade festiviteter, som komma att förhöja minnet af d. 5:te instundande Febr., 25:te årsdagen, sedan vår älskade åldrige Konung emottog rikets styrelse. Hufvudstadens borgerskap, som i alla tider varit sin Konung tillgifvit, har äfven för denna dag beredt en fest, som troligen blifver för de deri deltagande både lysande, förnöjande och kostsam, minnet deraf förvaras en liten tid — men blifver sedan glömdt. Vi äga inom hufvudstaden flerfaldiga välgörenhetsinrättningar; men ännu saknas en, som torde hända vore en af de nödvändigare, och denna är — cen arbetsinrättning, der personer af båda könen, som ej hafva någon viss sysselsättning och bostad, och i brist af arbete, dels ock af lättja, dagligen besvärar allmänheten med sitt bettlande, kunde intagas och till arbete hållas. De barn, som vi dagligen se, höljde i trasor irra kring stadens torg och gator, missvårdade af föräldrar och lemnade nära nog åt sig sjelfva och lasten, dessa arma barn kunde äfven i en sådan inrättning finna skygd, vård och uppfostran, och derigenom blifva danade till nyttiga medlemmar i samhället, Om en så beskaffad inrättnings nödvändighet och nytta har jag hört flerfaldige personers enstämmiga medgifvande, och vid åtskilliga tillfällen förnummit, att af detta sällskaps ledamöter finnas många, som af hjertat önskade, det en dylik inrättning kunde tillvägabringas, och äfven ej skulle undandraga sig att efter förmåga bistå med en skärf. För en så beskaffad inrättnings tillkomst, behöfves 1:0o mycket medel och 2:o en fullständig plan för dess ändamålsenliga inrättning. Kan det första hopsamlas, nog erhålles det andra. Grunden lägges först och sedan bygges huset. Af denna anledning, och för att på ett enkelt men värdigt sätt fira den 25:te årsdagen af vår älskade åldrige Konungs anträde till regeringen, får jag framställa till sällskapet De Fattiges Vänners värda ledamöter, om icke inom och genom oss, första grundstenen kunde läggas till en byggnad, något som med tiden kunde föreviga minnet af d. 5 Febr. 18453. Det bidrag, som af sällskapets ledamöter kunde insamlas, inser jag nog, blefve ej af den betydenhet, att dermed för detta stora ändamål något kunde tillvägabringas. Det blefve imedlertid hvad jag förut nämndt, första grundstenen, och denna borde innan d. 5 Febr. nedläggas i Rikets Ständers Bank. Ett tillkännagifvande härom jemte en uppmaning till Stockholms stads invånare, och i synnerhet till borgerskapet, att för detta ändamål med nit och välvilja bistå och medverka, borde samtidigt genom tidningarne meddelas. De gåfvor, som till följe deraf för detta ändamål blefve aflemnade, insättas i Rikets Ständers Bank, de större af gifvarne sjelfve, om de så vilja, men de smärre aflemnades till nägon af sällskapets ledamot, som deröfver förer en special, och för hvarje vecka genom någon af de allmännare dagliga tidningarne redovisar för hvad som under den förlidne veckan influtit och blifvit i Banken deponeradt. Sålunda fortfarande en månad eller längre, om så synes nödigt, kunde en allmän sammankomst tillkännagifvas, då samteliga gifvarena egde den öfvervara. En direktion borde då utses, och i densamma borde alltid öfverstäthållaren, justitieborgmästaren, pastor primarius, ordföranden för de femtio äldste och ordföranden i sällskapet de fattiges vänner vara beständige ledamöter. De öfrige till antal som kan öfyerenskommas om, väljas af andra aktningsvärda män af hvilket stånd som heldst. Efter bildandet af denna direktion, öfvertager densamma vården om de insamlade medlen, dess förvaltning och förräntande, samt om utarbetande af den för en sådan inrättning nödig plan, reglementen m. m. och om ritningar för behöflige byggnader etc. etc. o