underteckna ett instrument, som redan på för
hand var uppsatt, hvari sades, att de af fri oc
egen vilja önskade öfvergå från katholska til
Grekiska kyrkan. Då de vägrade undertekna skrif
ten, blefvo de belagde med kedjor, inspärrade
oeldade badhus i strängaste vinterkylan, och mai
hotade dem med spö och att sedermera blifv
skickade till Witepsk. Till dessa hotelser lade
slag och misshandlingar, tilldess, efter att hafv
på detta sätt blifvit pinta i 5 å 4 dagar, fler
läto förleda sig att undertekna skriften. De son
på detta sätt blifvit pinta att öfvergå till Greki
ska religionen, protestera nu i ofvanbemälte bö
neskrift emot detta våld.
En Romersk-katholsk församling i Bialynitze
distriktet Mohilew, blef, under förevänning at
de äldre i församlingen förut tillhört den förena
de Grekiska kyrkan, förklarad hafva öfvergått til
statskyrkan. Under åberopande åf de lagar, son
försäkra alla Ryska undersåtare, som icke tillhö
ra stats kyrkan, om fri utöfningaf sina fäders re
ligion, anhålla de i en böneskrift till det kathol
ska konsistorium om dess bemedling till ätnju
tande af samvetsfribet.
Den 435 Juli 4844 ankom en af polisagentei
och prester ur statskyrkan bestående kommission
under ledning af en tjensteman, utsänd från gu:
vernören i Minsk, till byn Pschebrad. Befallnint
utfärdades genast till godsägarne i trakten, att låt:
inställa sina bönder och deras familjer, hvilka vo-
ro katholiker, inför kommissionen. Då de kom-
no dit, inskrefvos de i ett register, och kommis-
sionen skrämde dem med hotelser af stryk och
ängelse, att öfvergå tiil statskyrkan. De som e
ville låta säga sig, fängslades och höllos 3 dagar
. arrest, utan att erhålla någon mat, hvarefter dc
slutligen nödgades underkasta sig kommissionen:
sodtfinnande och öfvergå till statskyrkan.
I guvernementet Volhynien blefvo prester a
den förenade grekiska kyrkan, hvilka vägrade öf-
vergå Will statskyrkan, beröfvade sina pastorater
och insatta i kloster, der föreståndarne på allt
sätt sökte förmå dem till affall från katolska
kyrkan, och att öfvergå till statskyrkan. I den-
na afsigt blefvo de inspärrade presterne använda
ill de lägsta göromål, och måste, klädda i usla
däder, äta med de lifegne; minga af dem höllos
å 6 dagar inneslutne i kalla rum, der de hvar-
en fingo mat eller dryck. Det var dem på det
trängaste förbudet, att förrätta några presterliga
öromål, och om det yppades att någon af de in-
pärrade hört bigt af någon af sina medfångar, så
lef ofta den förre misshandlad med slag och
parkningar. En sådan misshandling led en 80:å-
ig katholsk abbe en afton af sin förföljare, så
tt han utropade: Herre förbarma dig öfver migl,
ådana rop hörde man ofta af honom om nälter-
a, då han qvaldes af hunger och köld, till dess
an slutligen uppgaf andan. Anblicken af den
öde gjorde ett sådant intryck på hans bödel,
uperiorn i klostret, att denne föll i förtviflan,
ch dränkte sig i en fiskdamm. Antalet af ka-
holska prester, som i början af Januari 1842 höl-
os inspärrade, utgjorde 470.
rasten
her— .;(wep—- 7A3