underteckna ett instrument, som redan på för hand var uppsatt, hvari sades, att de af fri oc egen vilja önskade öfvergå från katholska til Grekiska kyrkan. Då de vägrade undertekna skrif ten, blefvo de belagde med kedjor, inspärrade oeldade badhus i strängaste vinterkylan, och mai hotade dem med spö och att sedermera blifv skickade till Witepsk. Till dessa hotelser lade slag och misshandlingar, tilldess, efter att hafv på detta sätt blifvit pinta i 5 å 4 dagar, fler läto förleda sig att undertekna skriften. De son på detta sätt blifvit pinta att öfvergå till Greki ska religionen, protestera nu i ofvanbemälte bö neskrift emot detta våld. En Romersk-katholsk församling i Bialynitze distriktet Mohilew, blef, under förevänning at de äldre i församlingen förut tillhört den förena de Grekiska kyrkan, förklarad hafva öfvergått til statskyrkan. Under åberopande åf de lagar, son försäkra alla Ryska undersåtare, som icke tillhö ra stats kyrkan, om fri utöfningaf sina fäders re ligion, anhålla de i en böneskrift till det kathol ska konsistorium om dess bemedling till ätnju tande af samvetsfribet. Den 435 Juli 4844 ankom en af polisagentei och prester ur statskyrkan bestående kommission under ledning af en tjensteman, utsänd från gu: vernören i Minsk, till byn Pschebrad. Befallnint utfärdades genast till godsägarne i trakten, att låt: inställa sina bönder och deras familjer, hvilka voro katholiker, inför kommissionen. Då de komno dit, inskrefvos de i ett register, och kommissionen skrämde dem med hotelser af stryk och ängelse, att öfvergå tiil statskyrkan. De som e ville låta säga sig, fängslades och höllos 3 dagar . arrest, utan att erhålla någon mat, hvarefter dc slutligen nödgades underkasta sig kommissionen: sodtfinnande och öfvergå till statskyrkan. I guvernementet Volhynien blefvo prester a den förenade grekiska kyrkan, hvilka vägrade öfvergå Will statskyrkan, beröfvade sina pastorater och insatta i kloster, der föreståndarne på allt sätt sökte förmå dem till affall från katolska kyrkan, och att öfvergå till statskyrkan. I denna afsigt blefvo de inspärrade presterne använda ill de lägsta göromål, och måste, klädda i usla däder, äta med de lifegne; minga af dem höllos å 6 dagar inneslutne i kalla rum, der de hvaren fingo mat eller dryck. Det var dem på det trängaste förbudet, att förrätta några presterliga öromål, och om det yppades att någon af de inpärrade hört bigt af någon af sina medfångar, så lef ofta den förre misshandlad med slag och parkningar. En sådan misshandling led en 80:åig katholsk abbe en afton af sin förföljare, så tt han utropade: Herre förbarma dig öfver migl, ådana rop hörde man ofta af honom om nältera, då han qvaldes af hunger och köld, till dess an slutligen uppgaf andan. Anblicken af den öde gjorde ett sådant intryck på hans bödel, uperiorn i klostret, att denne föll i förtviflan, ch dränkte sig i en fiskdamm. Antalet af kaholska prester, som i början af Januari 1842 hölos inspärrade, utgjorde 470. rasten her— .;(wep—7A3