grundade, emedan den anklagade al en och anna anledning brister i bevis. Det är således en kin kig belägenhet, hvari domkapitlet genom denn aktions framkallande försatt sig. 50 hy 2 MJ RELIGIONSFÖRFÖLJELSERNA I RYSSLAND Redan för några år sedan lästes mycket i tid ningarne om det sätt, hvarpå den då tillvägabrag ta föreningen emellan Ryska statskyrkan och dei derifrån alvikande s. k. Grekiska förenade kyr kan kommit till stånd. Det hette väl, att der sednare kyrkans mediemmar frivilligt öfvergåt till statskyrkans lära, och en medalj slogs till oct med för att fira denna glada händelse; men mer frivilligheten påstods redan då, att det ej skull förhålla sig alldeles så helt som föregafs. Mar saknade ej uppgifter om våldsamheter, som blit vit föröfvade emot de schismatiske Grekerne, föl att förmå dem att öfvergå till statskyrkan. För eningen emellan de båda kyrkorna måste dock e hafva varit så allmän och total, som på den tiden uppgafs, emedan man nu åter läser om för följelser emot schismatiske Greker, för att tving: dem in i statskyrkan. Såsom bekant är, erkänn: de schismatiske Grekerne påfven i Rom för sit öfverhufvud, och klagomål hafva från flere af de ras församlingar ingått till honom öfver de våldsamheter, både prester och lekmän varit underkastade. Samma förhållande är med en del katholska församlingar i Ryssland, så att planer verkligen synes vara, att efterhand tvinga alla som bo i nämnde land och bekänna andra religioner än den Grekiska, att öfvergå till denna sednare. En statsskrift utkom förlidet år i Rom. innehållande Påfvens protest emot det samvetstvång, som i Ryssland utöfvas emot bekännar tillhörande katholska kyrkan och dess afdelningar och, såsom bilagor dertill meddelas be: rättelser af åsyna vittnen och petitioner från församlingar, hvilka afslöja de mest rysliga och ohyggliga tilldragelser, vid hvilka man ovillkorligen måste fasa. Att i det nittonde århundrade! menniskor på detta sätt pinas och plågas för sin religiösa öfvertygelse, skulle nästan förefalla såsom en saga, såvida icke verkligheten af dess: strogelser bekräftades genom autentika handlingar Vi meddela här nedanföre ett och annat utdrag ur de ofvannämnde bilagorna till den påfligg statsskriften: Sedan statskyrkan med sig införlifvat den förenade Grekiska kyrkan, såsom man har all anledning tro, till större delen genom tvång, skickades en öfverste till en trakt af riket, för att se efter huruvida den nya ritus följdes i alla församlingar. Några motspänstige, nemligen kyrkoherdarne Urbanowski och Mazkiewitsch blefvo med gensdarmer förda till Kiew, hvarifrån de skulle skickas till Kursk, der Kejsaren anvisat dem ett kloster hvari de kunde utöfva den occidentaliska ritus, om de envisades dermed. Desse olycklige efterlemna hustrur och barn i största elände. — Månegfaldiga prester hafva blifvit fördrifna, fängslade, afsatta från prestembetet, emedan de icke velat underskrifva unionsakten med statskyrkan, utan högt erkännt Rom såsom den apostoliska kyrkan. Ömsevis användas hotelser och löften, och man utlofvar fullkomlig strafflöshet åt dem, som vilja antaga de nya troslärorna, om icke i sjelfva verket, åtminstone till namnet. De som vägra, förjagas från sina församlingar, hållas i fängelse, och måste verkställa så svåra och hårda arbeten, att flera deraf tagit döden. Kyrkoherden Alexander Branowski dog såsom fånge i Zyrowice. Tre andra kyrkoherdar dogo i fängelse i Byten, der äfven biskop Zärski afled, ehuru icke i fängelse, i förtviflan öfver, att hafva frånträdt sin trosbekännelse. Alexander Zabielto har blifvit förvist till Borki, att der tjenstgöra hos en hårdsinnad, sträng kyrkoherde; hans familj är skingrad och äger ingenting. En annan Zabietto, den förres broder, är likaledes förföljd och fängslad. Från stiftet Lithauen förvisades 43 prester till stiftet Polozk. Antalet af prester, som blifvit förvista från sina stationer till guvernementerne Kursk, Mohilew, Grodno, Witepsk och Minsk, utgör ungefär 160. I en böneskrift 4844, från ledamöterne af Romerskt-katholska försarlingen i Worodzkow tll församlingens Dekan, berättas hurusom en komMission, bestående af en öfverstelöjnant, en poliskommissarie och flera prester, hvilka öfvergått till Grekiska kyrkan, låtit kalla inför sig församlingens ledamöter, män, qvinnor och barn, af hvilka många, då de kallades, blifvit misshandiade och slagne. Vid ankomsten till byn Glupiki, der AA Anf Fr LE