grundade, emedan den anklagade al en och anna
anledning brister i bevis. Det är således en kin
kig belägenhet, hvari domkapitlet genom denn
aktions framkallande försatt sig. 50
hy 2 MJ
RELIGIONSFÖRFÖLJELSERNA I RYSSLAND
Redan för några år sedan lästes mycket i tid
ningarne om det sätt, hvarpå den då tillvägabrag
ta föreningen emellan Ryska statskyrkan och dei
derifrån alvikande s. k. Grekiska förenade kyr
kan kommit till stånd. Det hette väl, att der
sednare kyrkans mediemmar frivilligt öfvergåt
till statskyrkans lära, och en medalj slogs till oct
med för att fira denna glada händelse; men mer
frivilligheten påstods redan då, att det ej skull
förhålla sig alldeles så helt som föregafs. Mar
saknade ej uppgifter om våldsamheter, som blit
vit föröfvade emot de schismatiske Grekerne, föl
att förmå dem att öfvergå till statskyrkan. För
eningen emellan de båda kyrkorna måste dock e
hafva varit så allmän och total, som på den ti-
den uppgafs, emedan man nu åter läser om för
följelser emot schismatiske Greker, för att tving:
dem in i statskyrkan. Såsom bekant är, erkänn:
de schismatiske Grekerne påfven i Rom för sit
öfverhufvud, och klagomål hafva från flere af de
ras församlingar ingått till honom öfver de våld-
samheter, både prester och lekmän varit under-
kastade. Samma förhållande är med en del ka-
tholska församlingar i Ryssland, så att planer
verkligen synes vara, att efterhand tvinga alla
som bo i nämnde land och bekänna andra reli-
gioner än den Grekiska, att öfvergå till denna
sednare. En statsskrift utkom förlidet år i Rom.
innehållande Påfvens protest emot det samvets-
tvång, som i Ryssland utöfvas emot bekännar
tillhörande katholska kyrkan och dess afdelnin-
gar och, såsom bilagor dertill meddelas be:
rättelser af åsyna vittnen och petitioner från för-
samlingar, hvilka afslöja de mest rysliga och o-
hyggliga tilldragelser, vid hvilka man ovillkorli-
gen måste fasa. Att i det nittonde århundrade!
menniskor på detta sätt pinas och plågas för sin
religiösa öfvertygelse, skulle nästan förefalla så-
som en saga, såvida icke verkligheten af dess:
strogelser bekräftades genom autentika handlingar
Vi meddela här nedanföre ett och annat utdrag
ur de ofvannämnde bilagorna till den påfligg
statsskriften:
Sedan statskyrkan med sig införlifvat den för-
enade Grekiska kyrkan, såsom man har all an-
ledning tro, till större delen genom tvång, skic-
kades en öfverste till en trakt af riket, för att
se efter huruvida den nya ritus följdes i alla
församlingar. Några motspänstige, nemligen kyr-
koherdarne Urbanowski och Mazkiewitsch blefvo
med gensdarmer förda till Kiew, hvarifrån de
skulle skickas till Kursk, der Kejsaren anvisat
dem ett kloster hvari de kunde utöfva den occi-
dentaliska ritus, om de envisades dermed. Desse
olycklige efterlemna hustrur och barn i största
elände. — Månegfaldiga prester hafva blifvit för-
drifna, fängslade, afsatta från prestembetet, eme-
dan de icke velat underskrifva unionsakten med
statskyrkan, utan högt erkännt Rom såsom den
apostoliska kyrkan. Ömsevis användas hotelser
och löften, och man utlofvar fullkomlig strafflös-
het åt dem, som vilja antaga de nya troslärorna,
om icke i sjelfva verket, åtminstone till namnet.
De som vägra, förjagas från sina församlingar,
hållas i fängelse, och måste verkställa så svåra
och hårda arbeten, att flera deraf tagit döden.
Kyrkoherden Alexander Branowski dog såsom
fånge i Zyrowice. Tre andra kyrkoherdar do-
go i fängelse i Byten, der äfven biskop Zärski
afled, ehuru icke i fängelse, i förtviflan öfver, att
hafva frånträdt sin trosbekännelse. Alexander
Zabielto har blifvit förvist till Borki, att der
tjenstgöra hos en hårdsinnad, sträng kyrkoherde;
hans familj är skingrad och äger ingenting. En
annan Zabietto, den förres broder, är likaledes
förföljd och fängslad. Från stiftet Lithauen för-
visades 43 prester till stiftet Polozk. Antalet af
prester, som blifvit förvista från sina stationer
till guvernementerne Kursk, Mohilew, Grodno,
Witepsk och Minsk, utgör ungefär 160.
I en böneskrift 4844, från ledamöterne af Ro-
merskt-katholska försarlingen i Worodzkow tll
församlingens Dekan, berättas hurusom en kom-
Mission, bestående af en öfverstelöjnant, en po-
liskommissarie och flera prester, hvilka öfvergått
till Grekiska kyrkan, låtit kalla inför sig försam-
lingens ledamöter, män, qvinnor och barn, af hvil-
ka många, då de kallades, blifvit misshandiade
och slagne. Vid ankomsten till byn Glupiki, der
AA Anf Fr LE