ligger ett misstag om domkapitlets ställning till den embetsmannakorps, hvars ära domkapitlet nu vill, alit efter som ödet fogar, upprätta eller låta springa öfver klingan. Det är nemligen domkapitlets! pligt alt städse och utan provokationer vaka öfver sitt presterskaps uppförande och skaffa rättelser i alla för prestembetet menliga oordningar. För denna pligts utöfning har konsistorium fått sig tillagd all behöflig makt, äfven den inqvisitoriska. Denna makt måste likväl domkapitlet sjelf veta att bruka, och meningen är alls icke att offentliga åklagaremakten skall stå till hands för att inom stiftet utöfva den inqvisition, som ensamt tillkommer domkapitlet, men hvilken detta behagar skjuta ifrån sig. Skulle Regeringen tillåta biskopar och landshöfdingar att på sådant sätt fullgöra den dem ålagda vård om sina underordnade, så blefve följden den, att de aldrig oftare, än då andra tvingade dem, skulle låtsa se nämnde oordningar. Det bör ej heller undfalla konsistorii uppmärksamhet att nästan intet exempel finnes att länsstyrelserna, då beskyllningar mot landtstatens personal i tryck förekommit, vändt sig mot förfatiarn, för att på hans ansvar få utrönt om någon oordning inom länet passerat; sådane undersökningar anse sig länsstyrelserne förpligtade att städse och på eget avsvar utföra, och aldrig lär den händelsen inträffat, att en landshöfding, med anledning af anfall mot en eller flera, namngifna eller onamngifna, kronofogdar, häradsskrifvare, länsmän eller dylikt, ansett hela länsstatens ära kränkt och inbillat sig, att den vore upprättad om beskyllningarne icke kunde lagligen bevisas. Med afseende på det sednare borde det icke heller hafva undfallit domkapitlet, att det är ganska äfventyrligt att ställa stiltspresterskapets rykte i beroende af en jurys utslag. Juryn kan nemligen frikänna, ändock att beskyllningarne förblifva obeviste, emedan den måste göra afseende på de omständigheter, som föranledt deras publicerande, och den kan fälla, ändock att beskyllningarne äro grundade, emedan den anklagade af en och annan anledning brister i bevis. Det är således en kinkig belägenhet, hvari domkapitlet genom denna aktions framkallande försatt sig. 50 UJ 2. OC TT